Apropå den förra berättelsen...

/ Det verkar som att det helt saknas belägg för att huvudpersonen i denna berättelse ens existerar. Och än värre - att den person som påstås ha dokumenterat fallet ens existerar./

Frågor till  och svar från ChatGPT. 

 -Har du hört talas om en Gsly Galiev som sagt sig mött ett ufo i Sovjet 1948?

.....

Ja, jag tror att du syftar på Galy (eller Gali) Galiev, ibland stavat Galy Galiev. Namnet kan variera eftersom det translittereras från ryska eller tatariska.

Historien går i korthet ut på att:

• Galiev ska ha varit en ung sovjetisk officer nära Kazan vintern 1948.
• Han gick vilse i en snöstorm och såg ett starkt ljus.
• Han berättade senare att han fördes ombord på ett okänt farkost där han mötte humanoida varelser.
• Enligt berättelsen diskuterade de mänsklighetens utveckling, krig och en annan civilisation som hade förstört sig själv.
• Han påstod att minnena av händelsen återkom först flera decennier senare, omkring 1980-talet, och att berättelsen sedan dokumenterades av den ryske UFO-forskaren Ravil Iskhakov. 

Det finns dock några viktiga saker att känna till:

• Det finns inga samtida dokument från 1948 som bekräftar händelsen.
• Berättelsen bygger på Galievs senare vittnesmål, återgivet långt efter den påstådda händelsen.
• Den förekommer främst i UFO-litteratur och senare poddar och videor, inte i historiska arkiv eller vetenskapliga undersökningar. 

Det gör inte automatiskt berättelsen osann, men den kan inte verifieras med oberoende källor.

Om du är intresserad kan jag också gå igenom själva berättelsen i detalj – den innehåller flera ovanliga inslag, bland annat en påstådd visning av en främmande planets historia och ett budskap om varför utomjordiska besökare håller sig dolda.

-------

- Jag har sett en video om honom i serien stories lost. Han hävdade att han förmåddas att gömma historien när det hände och först minnas den 40 år senare, Vilket han sade sig ha gjort. 

-----

Ja, det är en central del av just den berättelsen.

Enligt Galievs egen version av händelsen ska han efter mötet ha återvänt hem utan ett medvetet minne av vad som hänt. Han beskrev det inte som vanlig glömska, utan som att minnet hade "blockerats" eller gjorts otillgängligt. Först omkring fyrtio år senare började fragment komma tillbaka, först genom drömmar och sedan som allt mer sammanhängande minnen. Därefter berättade han historien för andra, och den ska senare ha dokumenterats av UFO-forskaren Ravil Iskhakov. 

Det intressanta är att motivet med fördröjt återkomna minnen förekommer i många UFO-berättelser från 1960-talet och framåt. Anhängare tolkar det ibland som att minnen medvetet har dolts av de påstådda besökarna, medan skeptiker oftare pekar på att mänskligt minne är rekonstruktivt och kan förändras över tid. Båda perspektiven finns, men i Galievs fall saknas oberoende dokumentation från 1948 som skulle kunna avgöra vad som faktiskt inträffade. 

En sak jag lade märke till när jag tittade närmare på just det här fallet är att berättelsen verkar ha fått stor spridning först genom Stories Lost och liknande kanaler under 2026. Jag hittar däremot väldigt lite äldre material om Galiev i offentligt tillgängliga arkiv eller UFO-litteratur jämfört med många klassiska fall. Det betyder inte att berättelsen är falsk, men det gör den svårare att verifiera historiskt. 

Det finns också en detalj som många tycker är ovanlig: Galiev beskrev inte bara ett möte med varelser, utan också att de visade honom en annan civilisations historia och förklarade varför de undvek öppen kontakt med mänskligheten. Den typen av filosofiska eller moraliska budskap återkommer i flera så kallade "kontaktfall", men är mindre vanliga i rapporter som enbart handlar om observationer av okända föremål.

Jag är nyfiken på vad det var i hans berättelse som fångade dig mest – var det just idén om att minnet var dolt i 40 år, eller de detaljer han gav om själva mötet?

-----

- Finns han bevisligen som person?

......

Det korta svaret är: jag har inte hittat några oberoende bevis för att han existerade.

När jag söker efter Galy/Gali Galiev (eller Gali Galiyev) dyker han nästan uteslutande upp i samband med Stories Lostoch beskrivningar av samma berättelse. Där anges att han var född 1922, var sovjetisk officer och att hans vittnesmål senare sammanställdes av UFO-forskaren Ravil Iskhakov. 

Det som däremot saknas är sådant man skulle förvänta sig om personen är historiskt belagd, till exempel:

• militära eller civila register som identifierar honom,
• intervjuer eller publikationer från före 2026,
• tidningsartiklar om honom,
• arkivmaterial där hans namn förekommer oberoende av UFO-berättelsen.

Det betyder inte att han inte existerade. Många vanliga sovjetiska medborgare lämnar få spår i offentliga arkiv, särskilt om de inte var offentliga personer. Men just nu finns det inte någon tydlig, oberoende dokumentation som visar att personen bakom berättelsen kan identifieras.

Det gör att man egentligen har tre möjligheter:

1. Han var en verklig person, men dokumentationen är inte offentligt tillgänglig.
2. Han var en verklig person, men namnet har anonymiserats eller ändrats.
3. Berättelsen är en litterär eller dokumentär rekonstruktion där personen inte går att verifiera.

Det är också värt att notera att Stories Lost säger att berättelsen bygger på "fältarkiv" och material sammanställt av Ravil Iskhakov, men jag har inte kunnat hitta någon offentlig källa där dessa arkiv eller originalintervjuer kan granskas. 

Om du vill kan jag försöka gå ett steg längre och undersöka om Ravil Iskhakov faktiskt publicerade Galievs berättelse långt före 2026. Om den går att spåra till en rysk bok, tidskrift eller ett arkiv från 1990-talet skulle det göra fallet betydligt mer intressant ur ett historiskt perspektiv.

.......

- Går det att belägga att Ravil Iskhakov finns?

----

Jag försökte hitta oberoende information om Ravil Iskhakov, och resultatet är överraskande magert.

Jag hittar inga tydliga belägg för att det finns en välkänd rysk UFO-forskare med det namnet som publicerat böcker, artiklar eller arkivmaterial om Galiev. De få omnämanden som finns verkar nästan alltid leda tillbaka till samma berättelse eller till kanaler som återberättar den, snarare än till originalkällor. 

Det betyder inte att personen inte finns. Namnet Ravil Iskhakov är relativt vanligt i Ryssland och Tatarstan, så det finns flera personer med det namnet inom andra områden. Problemet är att jag inte kan knyta någon av dem till ufologi eller till Galievs berättelse med oberoende dokumentation.

Det gör att vi har två osäkerheter i det här fallet:

• Galiev är svår att verifiera som historisk person.
• Ravil Iskhakov är svår att verifiera som den UFO-forskare som sägs ha dokumenterat berättelsen.

Om Stories Lost bygger på verkligt arkivmaterial borde det rimligen finnas någon av följande saker:

• en bok på ryska med Iskhakov som författare,
• en intervju med honom,
• ett arkiv eller en tidskrift där Galievs vittnesmål publicerades första gången.

Hittills har jag inte kunnat hitta någon sådan primärkälla.

Sovjetisk contactee - från 1948?

Contactees  - dvs människor som hävdar att de träffar goda och kärleksfulla utomjordingar - är mest vanliga från västvärlden  i allmänhet - och USA i synnerhet. 

Men i den fascinerande YouTube-kanalen "Stories Lost" hittar jag en  berättelse som sägs vara från Sovjetunionen - där en man 40 år senare plötsligt minns hur han 1948 varit med om något liknande. 

Han hade gått vilse mitt i vintern - stapplade runt i snön och trodde att han skulle dö. Han ramlade till och ned i ett hål, Och var nära att ge upp. 

Då såg han ett ljus på himlen. Han tog sig upp ur hålet och märkte efter ett tag att ljuset kom från ett "flygande tefat". Han fick snart kontakt med besättningen - som hjälpte honom in i "tefatet", värmde  honom, och började tala med honom. 

Inledningsvis blir han rädd för att det är ett spionplan från väst, men han inser snart att det är välvilliga utomjordingar. 

De berättar om sin planet, och ger en idyllbild som han finner mycket tilltalande.  

Allt är dock inte perfekt - de berättar också om en näraliggande planet som förintade sig själv i ett förödande krig. 

Men deras egen planet liknar i viss mån det Clarion som Truman Bethurum berättade om 1953 - i USA.  

Efter ett tag frågar han dem varför de inte ingriper på jorden och krossar fascismen och avskaffar fattigdomen. De svarar ungefär att ett ingripande utifrån inte skulle hjälpa i grunden.

De tar reda på var hans föräldrar bor och släpper til sist ner honom utanför deras stuga. Innan dess gör de dock så att han förlorar allt minne av vad som hänt.  Men de säger att han kommer att minnas senare - om 40 år. 

Det gör han också. Det torde i så fall vara 1988 - då Sovjet fanns kvar men sjöng på sista versen. 

En märklig sak är att när han minns så exakt -  detalj efter detalj i ett samtal som sägs ha varat i timmar. 

Nja, jag kan nog inte säga att jag tror på berättelsen -även om jag förstås gärna skulle vilja. Den är aningen mer trovärdig än Bethturum, Adamski, Fry eller Klarer, Den innehåller inga helt uppenbara absurditeter.  Som 50-talets contacteeberättelser vimlade av. 

Men beskrivningen av det samtal som skulle ha ägt rum 1948 innehåller i alla fall en del anakronismer. Inga extremt grova sådana, det medges. Men något verkar förstås inte stämma. 

Innehålet är inte antikommunistiskt. Han frågar inte varför ufonauterna inte ingriper mot kommunismen i Sovjet - utan varför de inte gör något åt fascismen.  Mannen verkar i stort sett ha delat den världsbild som en sovjetmedborgare förväntades ha 1948.Inte så förvånade, då han var officer i Röda Armén.

På något sätt är videon ovanligt sympatisk.

Se länken nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=izOhWe58z6o

 

Gunnar Wall - "Kalla kriget - spioner, statskupper och attentat"

/Från min f.d. huvudblogg 3 november 2025/

Under 40- och 50-talen var den vanligaste synen i västvärlden på det kalla kriget att det var en global kamp mellan en expansiv sovjetkommunism och de västmakter - framförallt USA - som försökte hejda denna expansion. 

Från och med mitten av  60-talet mötte detta narrativ kraftigt motstånd. 'Så kallade "revisionistiska" historieskrivare bemötte den förhärskande bilden. Ett exempel var David Horowitz bok "The free world collossus" som kom ut på svenska 1966  under titeln Från Jalta till Vietnam. 

(Tragiskt nog gick Horowitz från och med ca 1980 snabbt åt höger, blev en rabiat anti-kommunist och anhängare till Ronald Reagan. Han slutade sina dagar som en fanatisk anhängare till Donald Trump. ) 

Men  de nya insikter som började komma fram under 60-talet började i sin tur att  kraftigt försvagas efter Sovjetunionens kollaps. Det blev i mycket nån sorts deja vu-liknande  version av 50-talets antikommunism. 

Därför är det glädjande att Gunnar Wall nyligen kommit ut med en bok om kalla kriget, med samma titel som detta inläggs rubrik. Den är utgiven på Semic förlag.

Den visar mycket pedagogiskt att föreställningen om. en expansiv sovjetkommunism inte håller. 

Ja, när kalla kriget började var Sovjetunionen under Stalin, milt sagt inget tilltalande samhälle.  De inom landet som stod för en socialistisk demokrati hade ett årtionde tidigare i stort sett utrotats under den period som brukar benämnas "den stora terrorn". 

Men  det var inte en expansiv stat. 

Det kan verka vara en underlig ståndpunkt - lade inte Sovjet under sig Östeuropa?  Jo, men det var något som. var kopplat till Nazi-Tysklands angreppskrig mot Sovjet. På i alla fall två sätt. 

Dels gav det sovjetledningen ett motiv till att skaffa sig ett bälte av randstater väster om Sovjetunionen. Dels gav det sovjetledningen en praktisk möjlighet att skaffa sig sådana. 

Kriget mot Nazi-Tyskland fördes över hela Europa, eftersom Hitlers regim hade erövrat större delarna av Europa. När sovjettrupperna gick in i Östeuropa (samtidigt som USA och dess allierade gick in i Västeuropa och Italien) var det som ett led i kampen mot Hitler. 

Och självaste Winston Churchill hade slutit en hemlig överenskommelse med Stalin som gav Sovjet rätt att dominera stora delar av Östeuropa.  Det gällde inte Grekland - där kom de överens om att det skulle vara en brittisk intressesfär. 

Så Sovjets dominans över Östeuropa accepterades inledningsvis av både USA och Storbritannien.  

Vad Wall visar är bland annat att  det kalla kriget började när västmakterna ändrade sig - och inte längre accepterade det konsensus som hade rått i slutet av kriget. 

Detta konsensus hade bland annat lett till att brittiska trupper med Stalins goda minne brutalt slog ner den folkliga rörelsen i Grekland,  och där installerade en reaktionär diktatur. 

Wall visar hur Churchill - trots detta - tidigt sonderade möjligheterna av ett nytt krig mot Sovjetunionen, något han snabbt tvingades inse inte var möjligt. 

Stalin ville inte alls expandera. Ingenting han gjorde tydde på något sådant. Kommunistpartierna i väst beordrades inledningsvis till att vara lojala mot de västallierade och även efter att västmakterna hade börjat uppträda direkt fientligt mot Sovjetunionen, uppmanades kommunistpartierna till att inte kämpa för att försöka ta makten, inte ens när de kunde göra det - som i Italien och Frankrike. 

"Uppmanades" ska, givet relationerna mellan Sovjetunionen och de västeuropeiska kommunistpartierna, lämpligen läsas "beordrades"...

Men i Kina hade vi en annan situation. Stalin uppmanade även  Kinas Kommunistiska Parti att inte ta makten. Men KKP var inte på samma sätt underordnade Sovjet. De struntade i direktiven från Stalin och tog makten i alla fall.

Som en parentes kan nämnas att i uppgörelsen mellan Stalin och Churchill också ingick att västmakterna och Sovjet skulle dela på inflytandet  i Jugoslavien, enligt modellen 50/50. Att det inte blev så var inte Stalins förtjänst. Även här valde kommunistpartiet att agera mot Sovjets vilja, vilket var unikt bland de europeiska kommunistpartierna. 

I övrigt visar Wall i sin bok att det var USA, och inte Sovjet, som aktivt agerade över hela världen  för att driva igenom sin vilja, Han beskriver bland annat kupperna i Iran, Guatemala och Chile, liksom - förstås - krigen i Indokina. 

Även om Wall inte delar synen på Sovjet - eller för den delen Kina - som en expansiv och farlig makt idealiserar han inte dessa stater eller deras internationella anhängare. 

Vad han visar (närmast bevisar) är som sagt att de inte alls visade någon strävan att exportera sitt system till resten av världen . Det var Stalin som redan i tidigt 20-tal myntat tesen om "socialism i ett land" och den följde både han och hans efterföljare.  Låt vara modifierat till "socialism i ett land och några randstater." Det finns inte skymten av belägg för att vara sig Stalin eller hans efterföljare försökte (eller ens ville) gå längre än så. 

Wall tar förstås också upp uppmjukningen  av det politiska förtrycket i Sovjet under Chrusjtjov.  Han föreslår också att den kupp som ledde till hans avgång i oktober 1964 skulle kunnat ha orsakats av att stora delar av det härskande skiktet i Sovjet tyckte att Chrusjtjov här höll på att gå för långt. 

Det stämmer nog till stor del, men här bör man påpeka att medan det politiska förtrycket hårdnade under Brezjnev och Kosygin mildrades såväl det vetenskapliga som det kulturella. 

Under  Chrusjtjov (liksom under Stalin) sågs Trofim Lysenkos kontroversiella åsikter om ärftlighet, som en sorts statsideologi, och kritik mot denne fick inte publiceras. Bara några månader efter Chrusjtjovs fall publicerade den sovjetiska pressen för första gången en omfattande kritik av Lysenkos teorier.

Medan Chrusjtjov i ren ilska hade förbjudit utställningar av modern konst dröjde det inte länge efter att Chrusjtjov föll tills sådana utställningar blev tillåtna. 

Medan radion under Chrusjtjov-tiden i stort sett aldrig spelade västerländsk popmusik började sådan gradvis, åtminstone i viss mån, spelas efter hans fall.

Chrusjtjov hade en rad ivriga åsikter om annat än ren politik - som han med auktoritära medel försökte tvinga igenom i Sovjet. Brezjnev och Kosygin var mest av allt rationella maktmänniskor utan några djupa övertygelser om "utompolitiska" frågor. 

För att börja korta av.  Från och med sidan 283 kommer ett långt avsnitt om Kuba. Och där ser man att författaren har en mer positiv syn på det kubanska ledarskapet (som, väl att märka tog makten utan att Sovjet hade något med saken att göra) än han har på de andra regeringar och partier han beskrivit. Jag delar faktiskt den inställningen. Den revolutionära ledning som tog makten i Kuba 1959 blev inga blåkopior av det byråkratiska styren som fanns  i exempelvis Sovjet, Kina eller Rumänien. Det handlade inledningsvis om en revolution med stort folkligt stöd, ett stöd som i mångt och mycket bevarades under årtionden. 

Nu slutar jag för den här gången. Slutet av själva boken handlar till stor del om hur systemen  i Sovjet och Östeuropa, när de till sist föll, inte ersattes av något bättre utan av roffarkapitalism. 

Jag ser absolut detta som en av de värsta tragedierna i mänsklighetens historia. 

Alexej Kosygin - en av de ledare som tog över efter  Chrusjtjovs fall. Bild från 1967.

Antisemitism - och antisemitfobi

Antisemitism är en avskyvärd och reaktionär ideologi. Att den kan få fruktansvärda konsekvenser visas av exexempelvis Auschwitz och Treblinka.  Den måste bekämpas var den än uppträder. 

Men på senare tid har det uppstått en märklig spegelbild till denna vidriga låra. Som jag väljer att kalla antisemitfobi. 

Antisemitfobi är inget motmedel mot antisemitism. Den fokusera inte i någon högre grad på att skydda judar mot förföljelser. Vilket skulle vara både nödvändigt och hedervärt, 

Den skyddar den sionistiska grupp som regerar i Israel idag.  Och denna kan inte beskrivas som förföljd. Däremot förföljer den andra - och i ssynnerhet palestinier. 

Runt i världen finns det alltså en strömning som i sina fantasier konstruerar upp antisemitisks komplotter bakom alla som kritiserar Israel. Ungefär som somliga antikommunister på 60-talet i sin fantasi konstruerade upp sovjet- eller kinastyrdu komplotter bakom alla som kritiserade Vietnamkriget. 

Liksom de vietnamkrigsvänliga antikommunisterna på den tiden saknar dagens antisemitfobiker inte endast logiskt tänkande utan även - empati. Eller också är deras empati mycket selektiv. 

Liksom USA-vännerna under Vietnamkriget såg vietnamesiska bönder som, just det, bondeoffer, som måste mejas ner för att bekämpa en imaginär kommunistisk världskomplott så så ser antisemitfobikerna idag befolkningen på Västbanken och i Gaza - liksom på senare tid även civilbefolkningen i Iran - som bondeoffer som måste mejas ner för att bekämpa en ohygglig komplott. 

En komplott som enligt dessa konsekvent sprider ut en "antisemitisk" ideologi - - även när det handlar om en politiskt och/eller humanitärt motiverad antisionism. 

Antisemitism och antisemitfobi är alltså på något sätt spegelbilder. De är inte helt jämförbara - i alla fall så länge inte, exempelvis, Israel skulle börja använda sina kärnvapen. 

Men även om de inte är jämförbara är de på något sätt - och som sagt -  spegelbilder.

Både antisemitism och antisemitfobi delar förresten en annan egenskap. Paranoia. De sitter i en falsk spegelvärld - med förvrängda speglar som visar otäcka konspirativa skenbilder - och inte verkligheten.   

Men för oss andra gäller det att krossa de falska speglarna och försöka tänka logiskt. Och humanitärt. 

"Hemsökt museum"

Vad är nu detta för någonting? 

Det är ett museum i Borås. 

Det verkar vara en svensk motsvarighet till ett museum i Wales skapat av de som driver YouTube-sidan Paranormal Scholar - som i sin tur skapades av Laura Rowton (se länken bredvid).  

Paranormal Scholar är en sida om (verkliga eller påstådda) övernaturliga fenomen.. 

Den är fascinerande och suggestiv, och ofta med ett fokus på det mer eller mindre kusliga. 

Den handlar mycket om artefakter som är relaterade till upplevelser av hotfulla entiteter - som kan upplevas som spöken, eller som demoner. Eller om dockor som skapar olyckor överallt där de placeras, Eller om ganska kusliga upplevelser av UFOs.

Jag har känt till museet i Wales i några år - via den nämnda You-Tube-sidan. Den uppmanar tittarna att besöka museet. Jag har inte gjort det. 

Men så blir jag inbjuden till att bo en vecka i Borås. Och upptäcker samtidigt att det finns ett liknande museum där...

Om detta kan man läsa på denna länk. 

https://www.laxton.se/hemsokt-museum/ 

På denna sida kan man bland annat läsa: "Hemsökt Museum är en 450 m² stor paranormal utställning med hundratals hemsökta föremål från hela världen. Mer än ett traditionellt museum kombinerar det kusliga artefakter, fängslande berättelser och stämningsfulla miljöer som väcker nyfikenhet, spänning och respekt."

Det finns en del andra alternativ än att bara titta själv. En kallas "En natt på museet". Det kostar förmodligen mycket mer, men även om det var gratis skulle jag knappast vilja göra det. Det är nog bättre att kunna lämna museet och sedan gå ut i dagsljus.

För i söndags - sista dagen jag var i Borås - jag skulle åka hem på måndag morgon - begav vi oss till museet. Jag blev fascinerad, men insåg omedelbart att det var nog bäst att vara där på dagtid. 

Det har - just det - ungefär samma kusliga stämning som man får om man ser många av videorna i "Paranormal Scholar". Rummen är mörka, och mycket av det utställda ger absolut kusliga vibrationer. 

Tyvärr glömde jag mina glasögon hemma, så jag kunde inte själv läsa den mer eller mindre finstilta texten vid många av föremålen.

Det var olika typer av föremål - en del var kusliga i sig själv - andra blev kusliga genom kontexten. Det fanns också kopior av dockor, som blivit beryktade genom berättelser om vad som kunde hända med de som kom nära dem utan att ha den rätta inställningen... 

Det är ju lite oklart om jag verkligen hade den rätta inställningen till dem, så vem vet. Å andra sidan är det ju inte originalen som står där - det är alltså kopior. Men någonstans stod det att man kan uppleva saker även av dessa kopior. 

Det kusligaste var nog ändå en glas-skiva där man kunde titta in i vad som verkade vara ett totalt mörkt rum, om man tryckte ansikte mot den. Det måsta vara en konstig glas-skiva, som inte släpper in ljus  - rummer borde ju inte vara helt mörkt, men det såg ut som det. 

Men det kanske inte var en glas-skiva - och/eller inte ett rum. Men det kändes faktiskt konstigt att titta in till vad det nu var. Jag tyckte mig faktiskt se lite konstiga saker när jag tittade. Men det kan ju ha varit en ren inbillning...

Nedan en bild av mig i museet. Foto Maria Hasselblad. 

 

Tillbaka...

Jag har varit i Borås sedan i tisdags. Det har varit underbart. Nu ska jag tillbaks till Stockholm., och därifrån till Södertälje.  Dessbättre kan man köpa tågbiljetter på pressbyrån på Borås station, liksom man kunde på Stocholms central. 

 

Borås

Är just nu i Borås. En stad som ca 1700 såg ut som bilden nedan. 

Den ser förstås för närvarande inte riktigt ut så.

Akhenaton återbesökt

 Jag skrev tidigare här 

https://kirenytt25.blogspot.com/2026/06/akhenaton-monoteist-och-tyrann.html

om farao Akhenaton och kallade honom monoteist och tyrann.  Ja, båda sakerna stämmer nog, men det fanns något jag missade. 

Akhenaton ville alltså krossa all dyrkan av andra gudar,  och ersätta dem med dyrkan av solskivan Aton. Det fanns andra gudar förknippade med solen men Aton var alltså själva solskivan. Detta har ofta upfattats som något excentriskt och absurt.

Men samtidigt verkar det ju riktigt modernt. Aton var bara  solskivan, kring hen fanns inga mytologier/berättelser. 

Akhenaton kom tydligen mer eller mindre plötsligt på att andra gudar var värdelösa men att solskivan var upphov till allt liv och endast denne skulle dyrkas. 

Det  viktigaste var det ljus och den värme som nådde oss från just solskivan. De mytologier som fanns runt andra gudar, inklusive solgudar, var ointressanta. 

Det gäller väl även idag, åtminstone det första. Utan det ljus och den värme som når oss från solskivan skulle inget annat ha någon betydelse. Ingen av oss skulle finnas.

Det som de flesta idag inte skulle hålla med om är att det på något sätt skulle var nödvändigt att just DYRKA solskivan. Solskivan lyser vare sig vi dyrkar den eller inte.

Men för Akhenaton var det tydligen inte så. Därför var det nödvändigt att på nolltid bygga en stad - Akhetaton - där endast solskivan Aton kunde dyrkas. Det var viktigt och det skulle ske snabbt - även på bekostnad av många arbetares hälsa och liv. 

Trodde möjligen Akhenaton att solen skulle slockna om man inte mycket snart startade en intensiv dyrkan av den?

Var det därför han flydde huvudstaden för att fokusera på att bygga Acketaton?

Det bör nämnas att cirka ett årtusende senare gjorde den babyloniske kungen Nabonidus något liknande. Han  flydde från Babylon för att i en mycket mindre ort få dyrka månguden Sin. Möjligen inspirerad av sin moder. 

Han ersattes av Belsassar, senare känd från Daniels bok i Bibeln. 

För att återgå till Aton. Att solens ljus och värme är det absolut viktigaste för människor på jorden är ju som sagt en helt tidsenlig tanke. Att man måste dyrka solkskivan Aton för att denne inte ska sluta lysa är det ju inte. 

Lika lite som en föreställning hos aztekerna -  att solen skulle slockna om de slutade att offra människor.

Föreställningen att vi måste utföra vissa ritualer för att undvika kosmiska katastrofer verkar ju ha försvunnit. Eller har den verkligen det?

 

Spår i mörker

 

Ett ganska stort antal av de sk Beckfilmerna finns nu på YouTube. Inte alls alla, men en hel del. . 

Bland annat en som jag tidigare har haft på DVD. Skivan gick sönder, och jag har länge velat se om den. 

Den hette "Spår i mörker" och kan ses genom länken nedan. 

Det är en märklig historia om ett nätverk av ungdomar, med målsättningen att döda människor för att nå upp till en "högre nivå".

Det finns faktiskt en del kusliga likheter ned  det numera omskrivna nätverket 764, minus satanismen (men 764:s satanism mörkas ju ändå av dagens media). 

En skillnad är förstås att nätverket i "Spår i mörker" begår alla sina mord i tunnelbanan i Stockholm. Även om det mot slutet framkommer att det händer liknande saker i New York. Även där finns kanske paralleller med dagens internationellt spridda 764.

Beckfilmerna var genomgående välgjorda och intressanta. De hade ofta riktigt sympatiska värderingar. De är så nyliga att jag förvånats över att så många idag ligger på YouTube. Har upphovsrätttsnissarna tagit semester?

Nedan kan ni alltså se just Spår i mörker.

https://www.youtube.com/watch?v=wBIhYvi8ejc&t=2528s

Och på nedanstående länk sägs det att man kan se "Alla Beck-filmer". Det kan man inte;  några av posterna går endast till korta utdrag. Och de flesta måste köpas eller hyras.  Men många kan alltså ses gratis på YouTube, i sin helhet, 

https://www.youtube.com/playlist?list=PLBi4kjATLVpZHo8ALxbERnpr3GhAVx9bW

3I/Atlas - en mycket viktig astronomisk upptäckt

I denna video, gjord av en av de kanske mest seriösa YouTube-profiierna,  får vi reda på mycket intressanta saker om 3I/Atlas. 

Det är klart - Avi Loeb fick se sig i månen (!!! ovanligt olämpligt uttryck i just detta sammanhang!)  efter sitt rymdskepp - och, ja, även jag skulle blivit glad om det hade varit ett sådant 

Men vi har i alla fall fått det näst bästa. 3I/Atlas tycks vara någon sorts tidskapsel som kommer att lära oss oerhört mycket om i alla fall vår galax,  och kanske även resten av universums utveckling. 

Jag såg den videon i går kväll i ett omtöcknat tillstånd. Jag hade underligt nog i praktiken ignorerat alla varningar, hade druckit på tok för lite vätska, och upptäckte plötsligt att jag var totalt yr, knappast kunde stå upp, och konstigt nog fattade jag inte ens varför.

Så förvirrad hade jag blivit. Dehydreringens makt är stor.  

Men jag var ändå tillräckligt närvarande för att  notera alla de lärdomar vi kan dra av denna förunderliga himlakropp. '

Den är född innan vare sig jorden eller solen var född. Den verkar också vara född i en del av universum - och i en tidsperiod - då allt såg mycket annorlunda ut än det gör nu.  Det var kallare, glesare, - och allt detta har satt sina spår på kometen. 

Eftersom den har funnits så länge har den ackumulerat många miljarder års kosmisk strålning. Och både optiska och radioteleskop har samlat på sig en oerhört massa information som verkar kunna ligga till grund för ett stort antal framtida astronomiska konferenser. 

Eller det var det jag ändå fattade i mitt omtöcknade och dehydrerade tillstånd...

PS. Ja, jag har äntligen börjat sätta i mig en massa vätska - nu när jag vaknade.. .

 https://www.youtube.com/watch?v=NGxliz1joxY