Megalitiska Malta

Jag är inte överdrivet förtjust i "Professor Daves" debattstil, men här gör han trots all en viss  nytta.

https://www.youtube.com/watch?v=e8DwQ6ujqBo&t=2285s

I den första delen av denna video demolerar han en pseudoarkeolog vid namn Michael Button som försöker hävda att den anmärkningsvärda matrifokala kulturen på neolitiska Malts i själve verket var en superavancerd högtekonologisk civilisation som fanns redan 11.000 f.kr. Dvs vid den tiden då Atlantis påstås ha sjunkit... vilket enligt Button inte kunde vara en tillfällighet...

Button är en av många fantaster som påstår att det fanns en superteknologisk civilisation vid den tiden, och insinuerar på olika sätt att den måste varit skapad av utomjordingar.

C14-analyser visar entydigt att dea maltesiska megalitkulturen måste ha existerat ca 3600 - 2.500 f.kr. Dessa avfärdas konsekvent av Button, utan någon som helst rationella argument. 

Vad "Professor Dave" dock inte nämner är att de megalitiska tempel som byggdes på Malta under den perioden uppenbarligen var del av en gudinnekult.  Och som sagt uppenbarligen uppstått i ett matrifokalt samhälle.

Templens antropomorfa och kvinnoliknande former, och de mängder av kvinnofigurer som återfunnits i och omkring dem, pekar entydigt i en mycket bestämd riktning.. 

Jag var själv på Malta i december 2009, och det var en upplevelse. 

Arkitekturen var fantastisk. Förutom de tempel som fanns i markplanet fanns också en underjordisk kammare i flera nivåer som fungerade som ett kombinerat tempel och gravplats. Där återfanns också kvinnofiguriner.

Gravkammaren, inhuggen i sten, var inte rektangulär eller fyrkantig - linjerna var rundade, och oerhört välgjorda. '

Ingen av figurerna i denna kultur föreställde män. 

Och de var förstås mänskliga - det fanns inget "utomjordiskt" i de avbildningar av människor som fanns i såväl gravkammaren som i templen. 

Under många år försökte mainstream-arkeologin förneka både tecknen på gudinnekult och de starka indikationerna på att detta maltesiska samhälle inte var patriarkalt, men matrifokalt.

Men senare har även accepterade akademiska arkeologer börjat medge såväl tecknen på gudinnekult och att samhället ger ett matrifokalt och inte ett patriarkalt intryck. 

När jag var i Malta 2009 köpte jag  ”Malta: prehistory and temples” (Midsea Books, 2002), skriven av en David H. Trump  Han hade tidigare hårt avvisat alla matrifokala tolkningar och teorier om. gudinnetro - men när jag läste den förvånades jag över att han nu i hög grad hade ändrat sig. 

Han hade tidigare skrivit att det neolitiska Malta var ett patriarkalt "hövdingadöme", förnekat att många av figurerna ens var kvinnliga, och definitivt avvisat att de skulle föreställa gudinnor. Detta var helt ändrat i den senare boken. Numera avvisade han klart teorin om ett "hövdingadöme"

Han använda visserligen inte ordet "matrifokal" men nu låg han ändå ganska så nära teorier han tidigare avvisat. Och han accepterade att figurerna troligen representerade gudinnor.

Se det inlägg jag skrev efter att jag återkommit från Malta.

https://kiremaj70.blogspot.com/2009/12/gudinnetro-jamlikhet-och-david-trump.html

Jag har även senare läst texter av arkeologer som visar att många har börjat retirera från tidigare patriarkala tolkningar av såväl den maltesiska megalitkulturen som andra neolitiska kulturer.

Det akademiska motståndet har försvagats - men då uppkommer genast utanför den akademiska världen en strömning som för fram än mer extrema elitistiska och patriarkala tolkningar av dessa kulturer. 

Det som är positivt är förstås att dessa nya tolkningar saknar all, säger all, akademisk trovärdighet. De har uppstått i små grupper av pseudoforskare med en stor publik - men med noll trovärdighet hos alla någorlunda seriösa människor...

Den maltesiska kulturen var inte "högteknologisk" i dagens mening, men grundades ändå på en imponerande förmåga att bygga fantastiska monument. Med det var riktiga människor som gjorde det - inte utomjordingar eller någon sorts superras på Atlantis,

Och inget tyder alltså på att manliga "eliter" hade skapat den. 

 

Engelskspråkig karta över Malta

Upplevelse i megalitgrav

/Från min f.d. huvudblogg 8 mars 2008/

Megalitgravar byggdes under yngre stenåldern i stora delar av Västeuropa. De var kollektiva gravar, som byggdes av stora stenar som övertäcktes med jord. Det finns flera typer av dessa, men en av de vanligaste är så kallade gånggrifter, med en trång tunnel som leder in till en kammare, där kropparna begravdes. Det är en av de mest vanligaste återfunna byggnaderna från västeuropeisk stenålder.

Enligt en vanlig teori, som bland annat företräddes av den framlidne arkeologen Marija Gimbutas, representerade megalitgraven jordgudinnan. Att begravas i en megalitgrav var på sätt och vis att återvända till jordgudinnans livmoder.

Det var 1991, jag skulle besöka en familj i Danmark. De hade bil, och när jag nämnde att jag forskade om megalitgravar, blev de entusiastiska och erbjöd sig att åka runt med mig så att jag kunde undersöka sådana gravar.

Första gången åkte vi runt och tittade på, och kröp in i, tre gånggrifter från ca 3000 f.kr. Det var ganska spännande.

Men några dagar senare åkte jag och mannen i familjen ensamma för att ånyo kolla in en gånggrift. På nytt kröp jag in genom den trånga tunneln och ställde mig i mörkret i den inre kammaren. Då fick jag plötsligt ett infall: jag pressade pannan mot stenarna i kammarens mur.

Den upplevelse jag fick då varade kanske en sekund, men det var en av de intensivaste i mitt vuxna liv. Det var, hur ska jag uttrycka mig, en omtumlande, på något sätt vibrerande upplevelse av Gudinnans allt omslutande kärlek. Den kan knappast beskrivas. Den måste upplevas.

Och ja, jag hade redan då tagit del av Gimbutas teorier. Och ja, läsningen av Gimbutas hade kanske förberett mig och skapat denna intensiva känsla. Men det är i så fall den starkaste upplevelse jag någonsin fått av att studera en teori…

När jag kommit ut ur graven och satt mig i bilen frågade jag min medresenär vad han tyckte om graven. ”Tja, det var väl mest som en vanlig jordkällare”. Jag satt tyst men tänkte för mig själv ”du skulle bara ana, du skulle bara ana”. 

Megalitgravar och megalitkulturer

(Från min f.d.  huvudblogg 17 september 2016/

Jag skrev tidigare om en upplevelse jag hade i en megalitgrav i Danmark 1991. Jag har behandlat megalitgravar mer teoretiskt i en text jag skrev 2002.

Här tänker jag bara ge några allmänna synpunkter.

Megalitgravarna var kollektivgravar som byggdes av stenblock som mycket noggrant kilats ihop med varandra. De äldsta megalitgravarna i Europa byggdes redan ca 4800 f. kr. I Sverige byggdes de första ca 3500 f. kr. 

De förknippas allmänt med de första jordbrukskulturerna, men de allra första i Europa byggdes faktiskt innan jordbruket hade slagit igenom.

De återfinns i Västeuropa från den iberiska halvön i söder till Skandinavien, Storbritannien och Irland i norr.

De största krävde enorma arbetsinsatser. Det kunde handla om tiotusentals eller mer arbetstimmar.

De är oftast de främsta fornlämningarna i de regioner de byggdes. Bostadshusen är oftast oansenliga. I Storbritannien finns det från denna tid en annan typ av fornlämningar som kan konkurrera med megalitgravarna - en form av stencirklar som uppenbarligen fyllde rituella syften. Den mest kända är Stonehenge, men det finns många andra.

En del personer har spekulerat i att det var härskande grupper som ville markera makt och prestige genom att bygga megalitgravar. En av dessa är den svenske arkeologen Göran Burenhult, som exempelvis skriver att kulturen som de byggdes i måste ha varit ett "socialt starkt stratifierat samhälle" (Burenhult 1999: 311). Det bygger han, förutom "etnoarkeologiska" paralleller (se nedan), huvudsakligen på spekulationer om att endast "eliten” fick begravas i dessa gravar.

Men om det nu var så kan man undra sig varför dessa "eliter" inte visar några andra arkeologiska tecken på sin existens. Det finns inga palats, eller ens "finare" bostadshus. Det är ju underligt att tänka sig en "elit" vars enda privilegium skulle vara ett de fick begravas i stora kollektiva stengravar.

Dessutom vet vi strängt taget inte hur många som "fick" begravas i megalitgravar. Det går knappast att räkna ben och sedan komma fram till en uppskattning av hur många som begravdes där. För ingen kan veta om de ben som finns bevarade är de enda som någonsin funnits där. Ingen kan exempelvis veta huruvida det förekom periodiska utrensningar i gravarna...

För megalitgravarna var alltså kollektivgravar. De var  inte uppförda för en enskild person.

I Sverige finns huvudsakligen två typer av megalitgravar. De äldsta är dösar, rektangulära eller ovala strukturer. Från 3200 f.kr. tillkom gånggrifter, med en gång som ledde till en oval kammare.

Samtliga megalitgravar i Sverige byggdes inom den så kallade trattbägarkulturen som kom hit ca 4000 f.kr. Den fanns även i stora delar av Nordeuropa, och har fått sitt namn efter den fina keramik som gjordes inom den.

Vad vi har i megalitkulturen är en kultur där det sociala överskottet används till att skapa gravmonument, och andra rituella byggnader. Trots en del spekulationer om motsatsen (se återigen Burenhult!) finns inga uppenbara tecken på militarisering. Inga tecken på ett härskande skikt.

Inom en vulgär typ av "marxism" antas ofta att så fort det uppkommer ett ekonomiskt överskott leder det till uppkomsten av skikt eller klasser med materiella privilegier. Men här ser det ut som om hela överskottet kanaliseras i kollektiva gravar, och andra rituella monument.

Den teori jag nämnde i inlägget nedan, att megalitgraven skulle avbilda jordgudinnans livmoder, passar ganska bra in på åtminstone gånggrifter. En smal gång som leder in till en stor stenkammare, där de döda begravdes. En kammare som man endast kan komma in till genom att krypa genom den trånga gången. Det är fascinerande att göra det. Jag gjorde det som sagt flera gånger 1991.

I Frankrike pryds dessutom ofta gånggrifterna med kvinnoavbildningar och ibland finns kvinnliga sk. statymenhirer utanför graven.

För dessa kulturer var uppenbarligen de dödas viloplats viktigare än bostadshusen för de levande. Eftersom bostadshusen var så anspråkslösa att få av dem ens har bevarats.

Megalitkulturen gick under gradvis genom att den ersattes av kulturer som präglades av individualism. De kom österifrån, och de byggde individuella gravar. Gravar där mannen ofta fick krigiskt gravgods,  stridsyxor och dolkar.

I Sverige kom förändringen ungefär 2700 f.kr., genom den s. k. stridsyxekulturen. Nu blev alla gravar individuella och männen fick ofta en stridsyxa som gravgods, ofta placerad ovanför huvudet.

Den fina välgjorda trattbägarkeramiken, med välgjorda geometriska mönster, ersattes med den mer primitiva sk. snörkeramiska keramiken.

Idag visar DNA-analyser att denna förändring ser ut att ha uppkommit i samband med folkvandringar österifrån, som också anses ha spridit de indoeuropeiska språken. Detta var för  några årtionden sedan en kontroversiell teori, som från början lades fram av Marija Gimbutas, men idag synes den ha fått allmänt stöd.

Megalitkulturen är fascinerande Den antyder en typ av samhälle som vi har svårt att föreställa oss idag.  Tyvärr sprider läroböcker idag, som den nedan refererade,  Göran Burenhults spekulationer att den skulle bestått av hårt hierarkiska "hövdingadömen". Hans enda argument, förutom spekulationer om hur många som fick begravas i gravarna, synes vara sentida etnografiska paralleller med kulturer i Polynesien, som var just militariserade hövdingadömen. Logiken ser ut ungefär så här: eftersom etnografiskt beskrivna militariserade hövdingadömen i Polynesien byggde stora stenmonument torde kulturer i yngre stenåldern som byggde sådana också ha varit militariserade hövdingadömen..

Att sedan dessa stenmonument har en mycket annorlunda karaktär brukar inte närmare diskuteras...

Det visar kanske faran av ett missbruk av så kallad etnoarkeologi. Etnografiska paralleller med nu existerande (eller till helt nyligen existerande) kulturer kan måhända kunna korrigera etnocentriska misstag, men å andra sidan kan de lätt leda till vad man kanske kan kalla anakronistiska misstag.

Det finns inget som säger att mer eller mindre nutida folk har samma sociala strukturer och maktförhållanden som kulturer på samma tekniska nivå som levde för låt oss säga 5000 eller 10.000 år sedan...

Referens
Göran Burenhult (red), Arkeologi i Norden 1, Natur och Kultur, 1999.



Dansk megalitgrav. Foto  Malene Thyssen.