"Hemsökt museum"

Vad är nu detta för någonting? 

Det är ett museum i Borås. 

Det verkar vara en svensk motsvarighet till ett museum i Wales skapat av de som driver YouTube-sidan Paranormal Scholar - som i sin tur skapades av Laura Rowton (se länken bredvid).  

Paranormal Scholar är en sida om (verkliga eller påstådda) övernaturliga fenomen.. 

Den är fascinerande och suggestiv, och ofta med ett fokus på det mer eller mindre kusliga. 

Den handlar mycket om artefakter som är relaterade till upplevelser av hotfulla entiteter - som kan upplevas som spöken, eller som demoner. Eller om dockor som skapar olyckor överallt där de placeras, Eller om ganska kusliga upplevelser av UFOs.

Jag har känt till museet i Wales i några år - via den nämnda You-Tube-sidan. Den uppmanar tittarna att besöka museet. Jag har inte gjort det. 

Men så blir jag inbjuden till att bo en vecka i Borås. Och upptäcker samtidigt att det finns ett liknande museum där...

Om detta kan man läsa på denna länk. 

https://www.laxton.se/hemsokt-museum/ 

På denna sida kan man bland annat läsa: "Hemsökt Museum är en 450 m² stor paranormal utställning med hundratals hemsökta föremål från hela världen. Mer än ett traditionellt museum kombinerar det kusliga artefakter, fängslande berättelser och stämningsfulla miljöer som väcker nyfikenhet, spänning och respekt."

Det finns en del andra alternativ än att bara titta själv. En kallas "En natt på museet". Det kostar förmodligen mycket mer, men även om det var gratis skulle jag knappast vilja göra det. Det är nog bättre att kunna lämna museet och sedan gå ut i dagsljus.

För i söndags - sista dagen jag var i Borås - jag skulle åka hem på måndag morgon - begav vi oss till museet. Jag blev fascinerad, men insåg omedelbart att det var nog bäst att vara där på dagtid. 

Det har - just det - ungefär samma kusliga stämning som man får om man ser många av videorna i "Paranormal Scholar". Rummen är mörka, och mycket av det utställda ger absolut kusliga vibrationer. 

Tyvärr glömde jag mina glasögon hemma, så jag kunde inte själv läsa den mer eller mindre finstilta texten vid många av föremålen.

Det var olika typer av föremål - en del var kusliga i sig själv - andra blev kusliga genom kontexten. Det fanns också kopior av dockor, som blivit beryktade genom berättelser om vad som kunde hända med de som kom nära dem utan att ha den rätta inställningen... 

Det är ju lite oklart om jag verkligen hade den rätta inställningen till dem, så vem vet. Å andra sidan är det ju inte originalen som står där - det är alltså kopior. Men någonstans stod det att man kan uppleva saker även av dessa kopior. 

Det kusligaste var nog ändå en glas-skiva där man kunde titta in i vad som verkade vara ett totalt mörkt rum, om man tryckte ansikte mot den. Det måsta vara en konstig glas-skiva, som inte släpper in ljus  - rummer borde ju inte vara helt mörkt, men det såg ut som det. 

Men det kanske inte var en glas-skiva - och/eller inte ett rum. Men det kändes faktiskt konstigt att titta in till vad det nu var. Jag tyckte mig faktiskt se lite konstiga saker när jag tittade. Men det kan ju ha varit en ren inbillning...

Nedan en bild av mig i museet. Foto Maria Hasselblad.