Det var en gång jag satt på Kungliga Biblioteket och läste gamla årgångar av Sveriges Kommunistiska Partis tidning "Ny Dag". Jag hade kommit till hösten 1964. Ny Dag var då fortfarande en dagstidning.
Det var en tidning som då hade lämnat sitt slaviska beroende till Sovjetunionen. Det hade skett redan 1963, när CH Hermansson var chefredaktör.
Men fortfarande fanns det en hel del fyrkantiga drag i tidningen. Bland annat var den ganska tveksam till den framväxande popmusiken i västvärlden.
Men ändå hade den då en recension av The Beatles LP "A Hard Days Night". Den kvinnliga recensenten gillade inte LP:n. Det var ju engelsk popmusik, och en kommunistisk tidning förväntades inte gilla sådan....
Men...
Recensentens ogillande var inte entydigt. För bland låtarna fanns en som hette "Things We Said Today".. Och den verkade gå mycket djupt in i henne.
Hon skrev att den var ett undantag. Hon tyckte den var oerhört fin. Hela hennes motstånd mot popmusik i den kapitalistiska världen verkade ha fått en lucka. Hon verkligen älskade den sången.
Jag blev lika berörd av hennes recension som hon blev av "Things We Said Today". Jag blev rörd av att hon i denna sång hittade ett undantag. Den mur av motvilja hon annars hade mot västerländsk popmusik krackelerade vid genomlyssningen av just "Things We Said Today".
Lyssna gärna på denna sång i länken nedan. För att höra den låt som fick en ganska så fyrkantig poststalinistisk kommunist att på ett rent anmärkningsvärt sätt sträcka sig bortom sina fyra kanter...
https://www.youtube.com/watch?v=NItAlTsPuQg&list=RDNItAlTsPuQg&start_radio=1
