Theosophy Wiki

Via en så kallad ofrivillig grannblogg. upptäcker jag att det finns en speciell Wikipedia om teosofi.

Den är skapad av teosofer, troligen från Teosofiska Samfundet Adyar.

Det måste sägas att den är klart apologetisk, vilket till och från blir störande, som när den bortförklarar sexualbrottsanklagelserna mot Charles Webster Leadbeater.

Jag kommer nog att kolla den en del. Det fanns en period då jag var mycket intresserad av teosofi, utan att direkt vara anhängare till dem. Jag såg dem väl som en märklig kombination av sympatiska teorier och hejdlöst nonsens.

Teosofin är egentligen en udda form av hinduism , även om vare sig de själva eller många hinduer skulle hålla med om detta. Teosoferna ser sig själva som den ursprungliga vishetsreligionen, som indirekt är upphovet till alla andra religioner. Vilket, försiktigt uttryckt, är en milt sagt tvivelaktig åsikt

Jag känner några teosofer, liksom en avhoppad teosof. Den avhoppade teosofen har inte haft några  traumatiska upplevelser av sekttyp, Hens avståndstagande är helt intellektuellt. Hen verkar se teosoferna som sympatiska människor med en ohållbar lära. Hen är numera en principfast materialist och ateist.

Det är inte jag. Jag är vare sig ateist eller materialist, och jag är inte heller kristen.

Så jag tycker nog att teosofin spelade en positiv roll när den uppstod i Europa och USA i slutet av 1800-talet, som ett alternativ till både ateism och kristendom.

Men der finis en rad problem med dem - stora sådana. De har en bisarr syn på mänsklighetens historia, som innefattar såväl Atlantis som Lemurien. Och en märklig (låt vara numera kraftigt nedtonad) "raslära" - utan att på något sätt vara rasister i praktiken. Men i deras ursprungstexter finns tyvärr en del milt sagt obehagliga formuleringar om australiska urinvånare - de har anhängare bland de flesta större etniska grupper i världen - men jag betvivlar att de någonsin skulle kunna rekrytera en enda australisk urinvånare...

En annan sak är att de har en elitistisk syn - att det funnits en serie av esoteriska mästare - som styrt världens utveckling i hemlighet. Än värre är att dessa alltid beskrivs som manliga. Vilket är märkligt då de viktigaste personerna i teosofins tidiga historia var kvinnor.

De tar inte på något sätt ställning för någon politisk ideologi, men i deras tidigaste historia får man intryck att många av dess aktiva var vad man skulle kunna beskriva som vänsterliberaler. De arbetade aktivt för kvinnlig rösträtt och Indiens frigörelse från England. 

Strömningen grundades av Helena Petrovna Blavatsky, som kom från en rysk aristokratfamilj (som hon tidigt flydde från.) Hon bildade Teosofiska Samfundet (TS) 1875.

Hennes främsta verk är "The Secret Doctrine" - ett märkligt och mer eller mindre oläsbart arbete i två volymer och cirka 1000 sidor,

Men hon har också skrivet mer lättillgängliga böcker - som "Key to Theosophy"

Efter hennes död splittades rörelsen i två grenar som båda leddes av kvinnor. . Det ena fick sitt högkvarter i Adyar i Indien och brukar kallas TS Adyar. Den leddes av Annie Besant.

Den andra fick efter ett tag sitt högkvarter i Pasadena i USA, och brukar kallas TS Pasadena. Den kom ganska snart att ledas av en Katherine Tingley.

En tidig utbrytargrupp kom att ledas av en viss Alice Bailey, en person som kristna fundamentalister har utvecklat märkliga konspirationsteorier om,

Medan kristna fundamentalister i sin syn på mänsklighetens historia tenderar att kraftigt förkorta denna - de tror på en skapelse ca 4000 f.kr. - gör teosoferna tvärtom - de tror att mänsklighetens historia sträcker sig miljontals år tillbaka.

De tror förstås också på reinkarnation och karms.

Nåväl -  teosofi-wikins startsida finns på länken nedan. Jag kanske återkommer till den.

https://theosophy.wiki/en/Main_Page

Helena Petrovna Blavatsky, målad av Hermann Schmiechen 1884. 

Kakistokrati

Hittade en term, som många menar passar in på Trumpregimen. 

Kakistokrati.

Ett ord jag aldrig hört talas om, men enligt svenska Wikipedia betyder det följande.. 

"Kakistokrati (från grekiska: κάκιστος, "sämst", och grekiska: κράτος, "styre") betyder ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de minst lämpade människorna sitter vid makten."

Kakistokrati - låter som en term för ett extremt osannolikt tillstånd. Och tillståndet under Trumpregimen är också extremt osannolikt.

Om det finns något som man kan jämföra med är det möjligen Kina under den "kulturrevolution" som inleddes 1966 - där rena charlataner vars enda merit var att de var fanatiska anhängare av Mao Zedongs "tänkande" och kunde Maos lilla röda utantill ofta tillsattes för att stå i ledningen för att just leda saker som de inte visste något om. 

Då ansågs det exempelvis att det bästa sättet att få kunskaper om meteorologi var att mycket noga studera Maos lilla röda. 

"Maos tänkande" var ett pinsamt mischmasch av absurda dumheter och en del uppenbara självklarheter - men Donald Trumps "tänkande" har nog överträffat Maos dito med råge. Det vimlar förstås också av absurda dumheter i Trumptänkandet - men de uppenbara självklarheterna lyser helt med sin frånvaro.

En av de på samma gång mest korkade och onda personerna i världen har utsetts till att leda världens mäktigaste stat - och världens främsta kärnvapenmakt. 

Inte ens en ovanligt fantasifull författare av absurda dystopier skulle ha kunnat förutse en Donald Trump.

-----------------------------------------------------------------------

Jag delar inte alla slutsatser, eller den politiska grundsynen,  i nedanstående analys, men trots att den skrevs så tidigt som i januari 2025, fångar den väsentliga drag i den trumpistiska kakistokratin...

https://carlheath.se/the-rise-of-kakistocracy-a-warning-about-americas-democratic-decline/

 

Frälsningsarmén

 /Från min f.d. huvudblogg 2 augusti 2013/

Om det fanns något kristet samfund som jag tyckte var sympatiskt som barn var det nog Frälsningsarmén. Dels visste jag ju att de gjorde nytta, dels var de inte bara vänliga, utan faktiskt också respektfulla gentemot barn.

Jag kommer att tänka på det när jag får reda på att frälsningssoldaten Christina Sandberg utseddes till "Seklets Södertäljebo" 1999 - och slog Björn Borg och Hasse Tellemar med hästlängder. Hon var förresten inte endast frälsningssoldat utan även medlem i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet...

Tillbaks till barndomen. I Gräddö kände vi en familj, där mannen var officer i "den riktiga" armén. Hans son beundrade honom mycket, verkade det som. Tyvärr ledde det att han samtidigt närde ett underligt förakt för Frälsningsarmén. Han verkade tycka att det var en skändning av den  försvarsmakt där fadern befann sig att Frälsis hade tagit efter dess yttre former. Själv tycker jag nog att en "armé" som försöker mildra nöden genom att soppkök och annat på något sätt är mer sympatisk än en som har till uppgift att döda.

Thorsten Kjäll har i en bok från 1972 med en lite svårförståelig titel, Korsets färger bära (jag har ännu inte upptäckt vilka "korsets färger" är och hur de kan "bära"!) försökt skriva Frälsningsarméns historia. Där upptäcker jag något fascinerande.

När man läser den inser man att det verkar som om Frälsningsarmén var ett av de allra första samfunden som redan från starten på 1800-talet hade en organisatorisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag kollar engelska Wikipedia och det stämmer - de ordinerade kvinnor redan från början. Rörelsens grundare hette Willian Booth, och hans hustru, Catherine Booth, skrev tidigt ett debattinlägg för att kvinnor hade lika stor rätt att predika som män. Så blev det också - hon höll en mängd predikningar under sitt liv.

De två personer som ledde arbetet att med att introducera Frälsningsarmén i Sverige, var båda kvinnor. De hette Hanna Ouchterlony och Jenny Swanson. Förutom dessa bestod ledargruppen av Emily Petterson, James Ganside, och en till man,vars namn ingen tycks riktigt känna till....

De två männen av de fem verkar inte ha gjort något större intryck på någon. Kjäll skriver:"Om de båda männen i gruppen tydligen inte var av pionjärvirke, så var kvinnorna det dess mer" . (s. 42).

En lustig sak i boken är alla utfall mot Frälsningsarmén från sent 1800-tal som författaren citerar från dåtida ledande borgerliga tidningar. Den beskrevs av dessa som en farlig sekt av imbecilla fanatiker.

Idag är det ju inte så. Frälsningsarmén är ju högst respekterad och ses väl nästan som samhällsbärande. Men från början verkar de ha setts som farliga och nästan subversiva.

Ja, ju mer jag läser ju mer får jag intrycket att det nog var rationellt att gilla dom som barn. Och även om de inte är subversiva idag gör de ändå en massa nytta. Vilket är mer än vad man kan säga om en mängd andra religiösa grupper. 

Boken som skapade min barnatro

/Från min f.d. huvudblogg 21 juni 2025/

Under hela barndomen längtade jag efter något som var bättre. Denna längtan kunde ta sig många uttryck. 

Ett av dessa uttryck var ett hopp om att det skulle komma någon, eller några, eller till och med något, utifrån. Som skulle kunna göra tillvaron bättre.

Ett tag försökte jag finna det i kristendomen. Våren 1963 (jag var åtta år) började jag läsa Bibeln. Pedantisk som jag var började jag från början - med Första Mosebok. Denna läsning skapade dock mer rädsla och motvilja än hopp. Gud verkade fasansfull.

Men hemma fanns en bok som hette "Flygande tefat - fantasi eller verklighet? , skriven av en Max B Miller. Jag vet inte när jag började läsa i den. Jag vet inte om det var 1962 eller 1963 - eller rentav 1961. Den hade getts ut 1959.

Den var inte fasansfull. Dels verkade den vara - tyckte jag nog - mer realistisk än Bibeln. Dels var de rymdmänniskor som beskrevs skildrade av vad som numera kallas "contactees". Och de beskrevs alltid som välvilliga, och ibland som såväl kärleksfulla och goda.

Boken var ganska så pedagogiskt upplagd. Den började med forntida skildringar som man med lite god vilja skulle kunna tolka som rymdskepp. En av dessa hade jag tillgång till. Det var första kapitlet i Hesekiels bok i Bibeln. Jag fascinerades storligen av att det fanns ett kapitel i Bibeln som kanske handlade om flygande tefat.

Det andra kapitlet handlade om debatten om tefat. Den gav definitivt en bild av myndigheter som försökte tysta ned något viktigt.

Som ett kuriosa kan nämnas att där också finns ett litet gåtfullt uttalande av Albert Einstein om saken.  Han hade skrivit detta: "Dessa människor har sett NÅGOT. Vad de såg vet jag icke och jag har ingen åstundan att få veta det".

Sedan kommer ett kapitel om jordiska rymdfärder - från och med Sputnik till och med Luna 3. Syftet med det var nog att visa att rymdfärder faktiskt är möjliga. Om vi så försiktigt har börjat, torde en mycket mer utvecklad civilisation ha kommit mycket, mycket längre. 

För övrigt finns också i boken - Luna 3:s bild av månens baksida. Vilket nog kan förklara varför författaren när han beskriver kontaktberättelser undviker att redovisa George Adamskis. Adamski hävdade ju att han fått flyga runt månen och sett städer på dess baksida.

Kapitlet om försök att hitta radiosignaler från yttre rymden är ju helt inaktuellt idag...

Kapitlet "Den mystiska planeten Mars" är ju om möjligt än mer inaktuell. Idag ter sig Mars inte speciellt mystisk, och den verkar helt entydigt verka - i högsta grad obebodd.

De två helt centrala kapitlen är dels "Världsgåtan" (137-182) och dels "Möten med rymdvarelser" (183-217). Det var definitivt dessa som gjorde störst intryck på mig.

På två helt olika sätt.

I "Världsgåtan" läggs det fram en rad mycket övertygande observationer. Och, nej, Miller har inte hittat på dem, eller ens i någon högre grad förvrängt dem. De ÄR märkliga. Det handlar dels om observationer med många vittnen. Någon har dock bara ett vittne - men det vittnet råkar vara ingen mindre än Clyde Tombaugh - som upptäckte (den f.d planeten) Pluto.

Många är dessutom observationer som bekräftades på radar.

Berättelserna är av den karaktären att de dementier som US Air Force och deras akademiska talesmän (varav den främste nog var Donald Menzel) tedde sig besvärande pinsamma. Skulle verkligen tränade piloter jaga planeten Venus och tro att det var en flygande farkost? Hade verkligen hägringar (Menzels favorithypotes) plötsligt blivit så vanliga att den ena efter den andra skulle se hägringar som såg ut som luftfarkoster?

Just det kapitlet gav mig det jag behövde för att KUNNA tro att det kanske skulle kunna vara farkoster som inte kom från jorden. 

Framförallt för att många av dem verkade ha mycket märkliga rörelsemönster och andra egenskaper som det vore märkligt om någon jordisk farkost hade - i alla fall så tidigt som på 40-talet.

Men det var kapitlet om rymdmänniskor som gav mig motiv för att VILJA tro på det.  I tur och orning presenterades Daniel W Fry, Truman Bethurum, Orfeo Angelucci, Salvador Villanueva, Ray Stanford, och Elizabeth Klarer. Ja, det fanns även två norska kvinnor med i kapitlet - Edith Jacobsen och Asta Solvang. Som sade sig ha sett ett flygande tefat 1954 - och träffat en man som kom ut från detta.

De beskrev honom på detta sätt: ""Det som gjorde det starkaste intrycket på oss, var den uppriktiga vänlighet han utstrålade. Det gav oss en känsla av godhet och pålitlighet, så att vi inte kände oss rädda för mötet. Hans småleende övertygade oss om att han inte hade några onda avsikter."(s. 210)

Ungefär samma intryck gav alla de kontaktberättelser som fanns i boken. Jag har ju tidigare lagt ut Truman Bethurums beskrivning av hans möte med Aura Rhanes 1952. Det var förmodligen den berättelse som tilltalade mig mest.

Kapitlet efter detta tog upp de olika projekt som funnits för att undersöka tefatsrapporter. Det mest slående i detta var den inre spänningen i fältet mellan mycket trovärdiga rapporter och konstiga bortförklaringar.

Det sista kapitlet domineras av ett brev som UFO-anhängaren Donald Keyhoe skrev till Donald A Quarles i US Air Force - och de meningslösa "goddag-yxskaftssvar" han fick från denne.

Boken var oerhört övertygande för mig som sju-åttaåring.  Och de närmaste åren efter. Jag blev nästan en missionär för tefatssaken i min grundskoleklass och läste högt ur Millers bok, på den "aktuella timme"vi hade en dag i veckan.

Och vad säger jag idag? 

Det första är att i stort sett alla kontaktberättelser verkar ha demolerats totalt. Det ser ut som att nästan alla som på något sätt kunnat kontrolleras varit medvetna påhitt. Det är faktiskt oerhört sorgligt. Om så sympatiska rymdvarelser cirklade runt i lufthavet var och varannan dag skulle världen vara en mycket tryggare plats.

Vad värre är - den typen av berättelser har ju numera ofta ersatts av andra typer av berättelser - som gör tanken på UFOs betydligt mindre angenäm.

Vad jag däremot fortfarande är övertygad om är att US Air Forces närmast bisarra mörkläggning existerade. Den vanligaste förklaringen till denna från ufologer var att myndigheterna var rädda för panik om sanningen om "tefaten" skulle avslöjas. En annan förklaring som jag själv nog snuddade vid då var att myndigheterna var rädda för att världen skulle bli bättre om tefaten tog över. Och att alla hemskheter som pågick skulle avslöjas.

Och att de ansvariga kanske skulle kunna ställas till svars.

Air Forces och andras bortförklaringar VAR faktiskt ofta pinsamma. Men det SKULLE ju exempelvis kunna bero på att "tefaten" var hemliga USA-projekt - som myndigheterna av lätt förståeliga skäl inte ville bli offentliga.

Det är en mycket mer övertygande förklaring än planeten Venus, Menzels hägringar/temperaturinversioner ellrc för den delen Philip Klass´ klotblixtar.

Men problemet är i så fall alltså att det i många fall ser ut som om "tefaten" hade förmågor som det (milt sagt) är mycket svårt att tänka sig att någon stat på jorden skulle haft från och med 40-talet. Eller ens idag.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.

 

A great holiday

  

Värd att sitta inne för

För flera år sedan fastnade jag för den australiska serien Kvinnofängelset (Cell block H) och såg dess 692 avsnitt flera gånger...

Är 2000 skrev jag denna recension av serien. 

"Den 31 mars 2000 gick en demonstration till TV4-huset i Stockholm. Den var på sätt och vis helt unik - något liknande kan inte ha förekommit i Sverige tidigare. Dess syfte var att kräva att TV4 skulle visa dramaserien Kvinnofängelset i repris.

Det var ett krav som TV4 inte omedelbart ville tillgodose. De hade nämligen just avslutat serien, efter att ha sänt den i fem och ett halvt år, på nattetid, sammanlagt 692 avsnitt. Dessutom hade priset för sändningsrätten höjts, då serien blivit en kultserie i stora delar av världen. Men kampanjen för reprissändning var ihärdig, och från och med hösten 2000 sänder TV4 serien igen. Sändningstiderna är även nu på natten.

Jag var en av dem

Vad var det då som fick så många människor att engagera sig för att en dramaserie på 692 avsnitt skulle visas igen? Eftersom jag var en av dem som gick i demonstrationen och dessutom skrev på namnlistan för reprissändning på http://visa.kf.mer.nu/namnlista.shtml kan jag försöka ge åtminstone mitt eget svar på den frågan.

Kvinnofängelset kallas ibland för en "såpa" men det är missvisande. I motsats till de "såpor" som visar glamorösa miljöer från överklassen eller romantiska äventyr i övre medelklassen skildrar Kvinnofängelset livet hos en av de mest utstötta och förtrycka grupperna - fångarna på ett australiensiskt kvinnofängelse. Vi får följa deras kamp för att bibehålla värdighet, solidaritet och mänsklig värme i en nästan helt omöjlig miljö. 

Den solidaritet som finns hotas både från sadistiska vakter, fångar som vill utnyttja sina medfångar genom till exempel drogförsäljning, och maktlystna byråkrater och politiker som vill vinna röster genom att införa hårdare disciplin i fängelserna.

Ledaren Bea

Serien börjar när en ung kvinna, Karen Travers, som just dödat sin man efter år av misshandel och förnedring, blir intagen på kvinnofängelset i Wentworth. Där kommer hon in i en social miljö, där den ledande kvinnan bland fångarna, Bea Smith just ska skrivas ut. Hon hade varit den informella ledaren och många var oroliga för vad som skulle hända när hon försvann. Hon är dock snart tillbaka - hon dödar sin exman, som hon ser som ansvarig för att deras dotter knarkat ihjäl sig under den tid Bea var inlåst och inte haft en chans att kunna hjälpa henne.

Bea kommer sedan att upprätthålla sin ställning som "top dog" bland fångarna under större delen av serien. Det lyckas hon med inte genom att tyrannisera eller manipulera, utan genom sin känsla för solidaritet och rättvisa. Speciellt för hon, som ju fått se sin dotter dö av sitt missbruk, en hård kamp mot knarklangare i fängelset.

Liberalisering motarbetas

Under samma tid leds fängelset av fängelsedirektören Erica Davidsson, en ganska liberal chef med ambitioner att förbättra fångarnas villkor. Hon motarbetas hela tiden av höjdare på regeringsnivå och under, som vill strama upp och få hårdare tag, och av nitiska och/eller sadistiska fångvakter som också vill sätta fångarna på plats.

Under den första hälften av serien är den mest nitiska av fångvaktarna Vera Bennet, en perfektionist och moralist som kompenserar sitt dåliga självförtroende genom att klämma åt de intagna. När hon försvinner fylls hennes roll av den mer öppet psykopatiska karaktären Joan Ferguson, som sedan får rollen av de intagnas huvudfiende. Men de värsta fångvaktarna är ändå några av männen. De stannar aldrig särskilt länge, men hinner begå diverse illdåd innan de avslöjas. En av dem avslöjas till och med som seriemördare.

Den enda karaktär som är kvar hela serien är en kvinnlig fångvaktare, Meg Jackson, efter ett nytt äktenskap Meg Morris, som, förutom Bea, kanske är den allra mest sympatiska karaktären i serien. Hennes förre man blev inledningsvis dödad i ett fånguppror, men trots detta är hon hela tiden den vakt som mest konsekvent tar de intagnas parti.

Efter att över hälften av serien gått försvinner Bea, och ersätts efter att tag av andra "top dogs". En av de mest fascinerande av dessa är Rita Connors, en medlem i ett MC-gäng som för övrigt består av killar. Hon hamnar i en strid på liv och död med Joan Ferguson, en strid som kommer att dominera slutet på serien.

Fängslande serie

Denna serie har en nästan magisk förmåga att få många att sitta uppe. På demonstrationen hade några tröjor med texten "Kvinnofängelset - värt att sitta inne för" och serien har förvisso lyckats fängsla många. De som deltog på demonstrationen var mest ungdomar, ungefär lika många killar som tjejer. Även på namnlistan verkar män och kvinnor vara ganska så jämt fördelade. På demonstrationen träffade jag en ung kille som berättade att släkten var så orolig för hans morfar. Han orkade aldrig ta sig upp på mornarna och de befarade att han hade hjärtproblem. Han hade inget hjärtproblem, men han tittade på Kvinnofängelset tre nätter i veckan"

(Från Socialisten nr 56, januari 2002).

Numera finns den på YouTube och kan ses via länken nedan. Jag har just börjat se om den. Men jag började med avsnitt 30, och inte det första. De första avsnitten uppfattar jag själv som inte helt lyckade, det är först efter kanske 30 avsnitt som serien liksom hittar sin egen ... vad ska jag säga, själ?

https://www.youtube.com/playlist?list=PLtcmfOxLTYuLrxd0pNzQoS2LJxbV8eeL8

 

Bea Smith

Trump mindre viktig för Kina

Kinesisk media tonar ner Trumps besök. På gränsen till att ignorera det. En av de mest centrala tidningarna slår stort upp kontakten med Tadzjikistan medan att USA:s president ska besöka Kina endast får en liten notis. 

Och officiella webbsidor nämner inte ens Trumps besök.

För övrigt måste det också sägas att de kineser som ska möta honom förmodligen aldrig någonsin stött på en så förvirrad gäst på toppnivå. Det måste bli en märklig, men förstås inte oväntad, upplevelse för dem.  

https://www.youtube.com/watch?v=cZrOPitvrIM&t=64s

  

Jag är inte miljöpartist, men...

Gjorde DN:s valkompass

Det mest anmärkningsvärda är att MP kom högre än 'V....

Jag kanske för gå tillbaks till  frågorna för att se vad det beror på. 

Men troligen beror dett delvis på att MP numera har en mer entydig klimatpolitik än V. 

MP 83 procent

V 78 procent

S 51 procent

C 45 procent

L 43 procent

SD 40 procent 

M 35 procent 

KD 33 procen

Angående 764

I den mytologiska historieskrivning som slog igenom ca 2000 hade 80-och 90-talen varit en period av "satanistpanik". Därför bestämde sig bland annat media för att göra allt för att inte denna skulle återuppstå.

Det fanns flera metoder man kunde använda för att förneka satanismreluaterad brottslighet. En var att förneka brotten. En annan var att förneka satanismkopplingen.

Det sistnämnda är svensk media ovanligt bra på. I synnerhet när det gäller alla brott som begås i anknytning till satanistorganisationen Order of Nine Angles (O9A) - en internationell organisation som grundades i Storbritannien. 

Alla insatta vet att den kriminella organisationen 764, som framförallt består av ungdomar, grundades i anknytning till O9A och är en satanistisk organisation. I media i USA - där både O9A och 764 numera är som mest verksamma - är det knappast någon som försöker dölja det. Inte ens engelska  Wikipedia mörkar det. 

Och om man frågar ChatGPT är det också helt uppenbart.

Men i svenska media nämns det aldrig. Att 764 grundades av O9A nämns aldrig. Att det finns vissa inslag av satanism i dess lära har faktiskt en gång vagt antytts i en TV-dokumentär, men i tidningar finns inte ens en vag antydning. 

Studera denna https://www.svd.se/a/aJvllM/tonaring-atalas-for-sektkopplade-natdad SvD-artikel som bygger på ett TT-medelande . Det handlar om en 18-årig man från Umeå som ställts inför rätta för olika brott. 

Bland annat för mordförsök och uppmaning till självmord mot brottsoffer utomlands.

Man får reda på att 764 grundades av en tonåring i USA och i en faktaruta beskrivs organisationen sålunda. 

"I bland annat USA, Storbritannien, Sverige och Tyskland har utpekade 764-medlemmar dömts till fängelse för mord, terrorbrott och sexuella övergrepp mot barn.

Närbesläktade No Lives Matter (NLM) är en ideologisk och våldsbejakande subkultur som har kopplats till flera knivdåd runt om i världen, även i Sverige.

Gruppen förespråkar extrem nihilism och uppmanar sina anhängare att begå våldsbrott för att skapa kaos och destabilisera samhället. Medlemmarna glorifierar våld och använder sociala medier för att sprida manifest och planera attacker."

Inte ett ord om satanism.

Den som går till engelska Wikipedia för alltså reda på att det finns en direkt koppling till den extrema satanistorganisationen O9A

https://en.wikipedia.org/wiki/Order_of_Nine_Angles

Den som går till 764 på samma internet-encyklopedi inser att också detta nätverk är en de facto satanistorganisation.

https://en.wikipedia.org/wiki/764_(organization))

I USA är det helt enkelt omöjligt för Wikipedia, som annars inte är känd för att erkänna satanismrelaterad brottslighet, att dölja denna koppling. 

Men i Sverige är det rutin att aldrig nämna det.  Möjligen delvis beroende på att ett av de brott som 764 uppmärksammats för är sexuella övergrepp mot barn. Och vi har ju alla fått lära oss att påståenden om att satanister kan begå övergrepp mot barn är ett av de mest absurda inslagen av "Satanic Panic"...

Trots att det är ett uppenbart faktum.

Trump och UAP/UFO

Om det finns NÅGOT jag reagerat positivt på som Trump har gjort är det när han plötsligt lovade att släppa fri tidigare hemligstämplade UFO (UAP)-dokument. Nu har de första släppts. 

Men i detta inslag, där  (naturligtvis) just Avi Loeb får kommentera de första släppte filerna, är det uppenbart att åtminstone de första är mycket hårt redigerade. Loeb själv gör en parallell med redigeringen av Epstein-filerna! 

Han säger att han kan förstå att Epstein-filerna redigeras hårt  (det kan nog alla...) men säger sig inte förstå varför UFO-filer måste behandlas på samma sätt. 

Här är han nog naivare än jag trodde han skulle vara. 

Men han är optimistisk och tror att de som kommer att släppas i fortsättningen kommer att vara mer intressant. 

Möjligen, men jag gissar att hemligstämplingen inte alls kommer att hävas totalt.

Det viktigaste misstänker jag - kommer INTE att publiceras.  

Det har varit ett konstant  fenomen sedan sent 40-tal, och att just Trump radikalt skulle bryta med detta tror jag inte förrän jag ser det. Och även om det ser ut som det kommer jag ändå utgå från att det viktigaste inte släppts. 

Eftersom den hårdföra redigeringen/censuren/ bortförklarandet varit så konstant sedan sent 40-tal måste det avspegla medvetna beslut hos den US-amerikanska eliten. Att just Trump i detta avseende skulle vara supertransparent  har jag svårt att föreställa mig. 

Begreppen "Trump" och "transparens" har ju  hittits inte gått bra ihop...

Det är naturligtvis ett försök av Trump att bli populär hos några andra än bland de krympande skarorna av hans fanatiska anhängare, inte ett allvarligt engagemang för frågan. 

Men trots detta måste jag medge att jag är lite nyfiken.. 

;https://www.youtube.com/watch?v=4tDsq1GNKzU&t=325s

 

Fred Hoyle var inte kreationist

På en hel del kreationistiska sidor har detta citat från Fred Hoyle dykt upp då och då. 

"The probability  of life originating from  random chemical reactions  is comparable to the chance that a tornado sweeping through a junkyard might assemble a Boeing 747 from the materials therein."

Samtidigt har det kritiserats på skeptikersidor. 

Det är lite orättvist mot Fred Hoyle, eftersom det ger intycket att han var någon sorts kreationist. Det är missvisande. 

Ja, han har sagt detta, eller i alla fall något mycket liknande, men han menade inte det de flesta som lagt ut det verkar tro att han  menat. 

Han trodde inte på att universum eller livet var skapat av någon gud. Han ansåg att universum alltid har funnits. 

Han var en av de som grundade något som brukar kallas "The Steady State Cosmology" - efter kritik senare omvandlat till "The Quasi Steady State Cosmology". 

När han skrev ovanstående, menade han alltså inte att försvara kreationism. Han ansåg att jorden har existerat under så kort tid att livet inte skulle ha hunnit uppstå av sig självt på denna planet, 

Men eftersom universum enligt honom har funnits i evighet hade livet haft en oändlig tid  att utvecklas på. 

Livets grundstenar  sprids enligt honom genom något som brukar kallas panspermia, genom exempelvis meteoriter och kometer. 

Detta är alltså bakgrunden till hans uttalande. 

Nu framställs han överallt på nätet som någon sorts kreationist, vilket han alltså inte var. 

På ingen av de sidor som jag sett som delat det, framgår det vad han menade med detta.

Eftersom han är död, kan han ju  inte ens försvara sig.

Hans kosmologi presenterades i nedanstående  bok. 

https://www.akademibokhandeln.se/bok/a-different-approach-to-cosmology/9780521019262?srsltid=AfmBOorD_O8rfjUKcJk6BOZLCcGcwAopVtT13Te-9UOx0J7rxgvv0H95

Riddle, mystery, enigma

Winston Churchill sade den 1 oktober 1939 att han såg Sovjet som  "a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma". Det var i detta sammanhangt en oväntat poetisk formulering för att komma från honom.

När det tidiga Sovjet uppstod talade han om det som en sjukdom, och dess ledare som brottslingar. Det var uttalanden fyllda av klasshat. 

Då tyckte han inte att det fanns någon gåta - endast en pest som han ville utrota 

Men att han längt senare i stället började tala om gåtor berodde nog på tidpunkten. Det var lite mer än en månad efter att Stalins pakt med Nazi-Tyskland hade ingåtts. Då blev han nog uppriktigt sagt förbryllad. Från att Sovjet var något som han bara kunde hata, och senare något han kunde hoppas skulle motverka Tyskland,  blev det något som han absolut inte kunde förstå. 

Men....samma formulering skulle idag nu, mutatis mutandis, kunna användas om USA-befolkningens  politiska mentalitet  - "a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma" 

För hur  kan en så delirisk och absurd  (och öppet otäck) person som Donald Trump förväntas få mer än fem procent av rösterna i ett demokratiskt val? 

Varför?

Och, allvarligt talat -  i detta sammanhang är även alla röstsiffror över 0,5 procent konstiga.

 

Det tredje ögat

När jag var 15-16 år började min bror läsa böcker av en viss Lobsang Rampa. Denne ansåg sig på något sätt var kopplad till, eller kanske reinkarnerad från, en tibetanska munk (minns inte detaljerna).

Rampas första bok hette "The third eye" - han hävdade att det fanns ett tredje öga i nederdelen av pannan mellan de båda ögonen. 

Jag var väl skeptisk, men det som fick mig att ta det hela på lite större allvar än jag annars skulle ha gjort, var att jag långt tidigare tyckt mig märka att om jag höll ett finger riktat mot den punkt där enligt honom det tredje ögat skulle finnas,  fick jag en form av kittlande känsla vid just den punkten.

Väl att märka - jag rörde då inte vid punkten på pannan utan jag höll fingret en bit utanför denna. 

Hos Lobsang Rampa - liksom hos min bror - åtföljdes denna  åsikt med idén att detta tredje öga var kopplat till någon form av övernaturligt sinne...

Döm om min förvåning när jag i denna video - gjord av den hyperskeptiske och inte alls ockulta YouTube-debattören Anton Petrov - rapporteras om vetenskapliga studier som visar att det faktiskt finns ett dolt tredje öga vid den exakta punkt där Lobsang Rampa placerade sitt "ockulta" tredje öga. 

Petrov gör mest videor om astronomi, och är som sagt hyperskeptisk. Betydligt mer skeptisk än många andra som gör videor om sådana ämnen. Han har kanske inte ens hört talas om Lobsang Rampa. 

Enligt denna video hade tidiga djurarter endast ett öga - men efter ett tag kombinerades detta med två ögon på varsin sida. Vissa djur har fortfarande tre synliga ögon -  men hos de flesta försvann det mittersta  ögat - eller snarare gjordes osynligt. 

Men det finns alltså fortfarande ett embryonalt öga mellan de två synliga, och detta är dolt bakom pannan, och enligt Petrov kan detta faktiskt indirekt ta emot ljussignaler från de två synliga ögonen.

Det gäller också för människor. 

Lobsang Rampa var i mångt och mycket  en charlatan, och hans påståenden om Tibet var nonsens, men att ett "tredje öga" ändå verkar att på något sätt existera på den plats där han sa att ett skulle finnas gjorde mig milt sagt fascinerad. 

Om det dessutom skulle ha några översinnliga egenskaper - nå, det framgår i alla fall inte i denna video...

Videon kan ses genom länken nedan. 

https://www.youtube.com/watch?v=6LP3n9V7H_8

 

När Marjorie Taylor Greene slutligen genomskådade Donald Trump

Mycket intressant video där hon förklara vad som hände. 

Hon har spridit både förvirrade och reaktionära åsikter tidigare, men hon visade att hon satte sitt ställningstagande för att skydda barn från övergrepp högre an sin lojalitet med sin cyniske ledare.

Och efter sin brytning med Trump har den stora majoriteten av hennes uttalanden varit riktigt  sympatiska...

https://www.facebook.com/reel/24662310113466543

Gunvor - och en spökhistoria

Gunvor är definitivt den person som har haft störst betydelse för mig sedan jag blev vuxen (här definierat som - från och med  16-17 årsåldern!).

Det finns oerhört mycket mer som skulle kunna skrivas om henne - men just här väljer jag att berätta om hur jag tillsammans med henne upplevde den enda verkliga spöhistorien i mitt liv (och förmodligen också i hennes).

Med en viss tvekan - men det är en av de märkligaste upplevelserna i mitt liv.

Det var midsommarafton 1979. Då bodde jag i Täbykollektivet - andra gången i mitt liv. Första gången hade slutat med konflikter - och folk var nog arga på mig, och jag var arg själv.

Men andra gången blev mycket bättre. Men då var jag elev på Jakobsbergs folkhögskola, och valde efter ett halvår att flytta från kollektivet och endast bo på skolans internat. 

Nåväl, midsommarafton 1979 var Gunvor och jag ensamma i det hus där kollektivet bodde, en byggnad från 1910 som de som bodde där gav namnet "Kulturens Vagga" - då kollektivet först  flyttade in  där i början av 1972.

Denna midsommarafton satt vi  ett tag på verandan och drack på sin höjd ett glas vin var - inte mer, vilket nog är viktigt i sammanhanget. Och lyssnade bland annat på the Fugs LP "Tenderness Junction"....

När det började bli sen kväll gick vi upp till hennes rum - och efter ett tag började vi berätta spökhistorier. Det förändrades plötsligt från ett berättande - till en skrämmande upplevelse - ungefär kvart i ett på natten. 

Jag hade just sagt "tänk om vi plötsligt skulle få höra"... och tänkte fortsätta meningen med "mystiska ljud på vinden"...

Men innan jag hade börjat uttala de sista orden ryckte vi båda till - mycket skrämda. Vi hörde båda något som lät som om någon eller snarare några med all kraft slog in ytterdörren utifrån. Under kanske fem minuter hörde vi den ena kraftiga skrällen efter den andra. Det lät bland annat som om fönster krossades, och som om stereon slängdes i golvet .

Det sista vi tänkte på var spöken - vi trodde båda att ett packat eller påtänt ungdomsgäng höll på att slå sönder huset. 

Gunvors rum låg på övervåningen. Huset hade fyra nivåer - källaren, undervåningen, övervåningen och vinden. 

Vi var alltså på övervåningen - de ljud vi hörde kom alla från undervåningen. 

Hallucinerade vi? I så fall var hallucinationerna telepatiska. För vi reagerade samtidigt vid varje ny krasch. Exakt samtidigt. 

Det började med den första kraschen - och det fortsatte under  kanske fem minuter med varje ny krasch. 

Plötsligt upphörde ljuden. Det slutade lika plötsligt som det började. 

Efter några minuter vågade Gunvor gå ut från rummet - och gick till den telefon som stod i korridoren utanför detta. Och ringde till polisen. 

Hon sa något om att några vansinniga personer höll på att slå sönder huset vi var i - och gav adressen. 

Efter några minuter såg vi hur två , möjligen tre, polisbilar körde fram mot huset. Först då vågade vi gå ner på nedervåningen. 

Vi fick en chock. Men inte av den typen vi väntat på. För absolut ingenting var rört. Inga sönderslagna  fönster eller dörrar, ingen stereo som kastats ner på golvet, Absolut ingenting. Till och med spindelväven på några plankor som stod vid ytterdörren var helt opåverkade.

Den extremt obehagliga känslan av skräck förvandlades på en sekund till en nog lika extrem känsla av pinsamhet. Polisbilarna stod utanför huset - vad skulle vi nu säga till poliserna? 

Vi gick ut och blev tvungna att säga som det var. Vi hade hört att huset närmast demolerades - men nu såg vi att inget var rört. Gunvor var nog mest generad - hon bad poliserna om ursäkt för att vi stört dem i onödan. En polis sa, mycket vänligt, "Det gör inget. Det är sånt här vi är till för. Ring igen om det skulle hända igen". 

När de andra kom hem två dagar senare och vi berättade vad som hänt möttes vi av en bitvis nästan spydig skepsis. Två av de som bodde där reagerade respektfullt, och var på något sätt beredda att tro på berättelsen. De andra var  alltså mest spydiga.

Som sagt - något "övernaturligt" hände. Även om vi hallucinerade båda två var dessa hallucinationer närmast telepatiskt koordinerade. Vilket ju är "övernaturligt" i sig själv.

Have you ever seen the rain?

På nedanstående länk kan man höra Joan Jetts version av Creedence-låten "Have you ever seen the rain?" Som jag för övrigt tycker är bättre än originalet.

I båda versionerna finns ju textraden "I wanna know, have you ever seen the rain falling down on a sunny day?".

Min pedantiska (kanske rent av aspergiga) reflektion inför den raden har ofta varit denna.

Det är ju ganska vanligt. Jag har varit med om det många gånger. Solen står i vår del av världen aldrig högst upp på himlen. Om den gjorde det skulle det i vissa fall inte kunna regna när det då är soligt.

Men moln kan ju finnas rakt ovanför där man står på marken, oavsett att solen lyser från andra ställen på himlen. ;-)

https://www.youtube.com/watch?v=-VaJ47l1y9Y

 

Joan Jett - bild från 1980-talet

Living in America

"The Sounds" är en svensk popgrupp som fått en av sina största  hits med "Living in America" redan 2002. 

I dessa Trumptider ger den kanske helt nya associationer. 

Både gruppen och låten är värda att lyssna på.

Låten kan höras och ses live på länken nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=oXLukNeAVXM&list=RDoXLukNeAVXM&start_radio=1

 

Kan balsalar stoppa mordförsök?

Det är extremt svårt att förstå Trumps logik.  Han verkar ju faktiskt säga att existensen av en balsal minskar risken att någon lyckas skjuta USA.s president. 

Det  går knappast att hitta ett mer bisarrt resonemang.

 

Möte vid Västerbroplan

/Detta skrevs först på  min f.d huvudblogg 26 februari 2008. Då visste jag inte mer än att detta skedde i slutet av april 1970. Senare fick jag  tillgång till de journaler som Gösta Harding skrev från min terapi 1968-71. Där nämndes denna händelse, och utifrån vad som stod kunde jag räkna ut att det antingen hände på söndagen den 26 eller måndagen den 27 april 1970, alltså idag eller igår för 56 år sedan. Av dessa framgick också att kvinnan jag mötte också hade sagt att hon gärna skulle vilja känna mig. 

Så blev ju inte fallet. Men mina reaktioner då visar ju min desperata önskan att få en nära kontakt utanför familjen. Att hon bara försvann efter denna oväntade vänlighet var så sorgligt. 

Några dagar efter jag skrev nedanstående text, åkte jag till Västerbroplan, och letade reda på det exakta ställe där detta hände. Då upplevde jag en intensiv retroaktiv önskan att jag hade fått gå in i bilen och fått åka med henne.

----------------------------------

Det händer ibland att en händelse, som för en utomstående kan verka obetydlig, får en stor betydelse för en själv. Detta hände mig en kväll i slutet av april 1970. Jag var 15 år.

Jag var ute på stan. Mera bestämt var jag ute och saboterade tobaksreklam. På den tiden var offentlig tobaksreklam tillåten, och en stor del av reklamen vid busshållplatser och andra offentliga platser var just tobaksreklam. Och några månader tidigare hade jag kommit på att jag ansåg att det var upprörande att tobaksindustrin hade rätt att göra reklam för bevisligen dödliga produkter.

Följaktligen köpte jag en tuschpenna och gick ut på kvällarna och förstörde och målade över tobaksreklamen. Jag målade nästan alltid en bild av en dödskalle på reklamaffischerna men dessutom skrev jag som jag tyckte fyndiga vitsar och ändrade texten. Så till exempel ändrade jag ”Jag har också gått över till Prince” till ”Jag har också gått över till cancer”. Speciellt kul var affischerna för cigarettmärket Minden, för där hade jag kommit på den fyndiga slogan ”Snabbt som vinden dödar Minden”.

Den här kvällen hade jag gjort min runda och var på väg hem. Jag var vid Västerbroplan och hade inte långt kvar till det hus vid Fyrverkarbacken där jag bodde. Då lade jag märke till en bil där det satt en kvinna och en man.

Plötsligt gick kvinnan ut ur bilen. Jag vet inte hur gammal hon var, hon kan ha varit allt mellan 25 och 45. Men vad jag minns var att hennes ansikte var oerhört vänligt, men samtidigt på något sätt härjat. Och till min stora förvåning började hon prata med mig. Hon frågade vem jag var och vart jag skulle. Jag sa att jag skulle hem. Då sa hon att hon själv inte hade något hem. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns vad jag tänkte. Jag tänkte att det hade ju jag egentligen inte, jag heller. Men jag minns som sagt inte om jag verkligen sa det till henne eller om det bara blev till en tanke.

Då öppnade mannen bildörren. Han verkade irriterad över att hon pratade med mig, och ville att hon skulle sätta sig i bilen så att de kunde köra. Hon satte sig ner, och de körde iväg.

Jag gick långsamt hemåt. Jag var både förvånad och lite rörd av att hon gått ut ur bilen för att prata med mig. Jag undrade över vem hon var. Jag hade känslan att även om hon såg härjad ut och inte hade något hem hade hon det nog bättre än jag. Jag fick känslan av att jag skulle vilja känna henne.

Än idag händer det att jag undrar vem hon var – och vad som hänt med henne sen dess. Men det lär jag ju aldrig få reda på. Om hon lever idag minns hon väl knappast denna händelse. Det måste ju varit som en mycket kort sekund i ett långt liv. För mig är det ett minne som kommer att finnas hos mig, och som jag till och från kommer att fundera över, så länge jag lever. 

Formlös fasa

Tänk så många usla c-filmer som man skulle ha missat om inte YouTube fanns. 

Jag har nu kanske stött på den kanske mest usla jag sett. 

Den heter  Caltiki – The Immortal Monster  - är från 1959, och den är inte endast usel - den är också direkt äcklig.

I inledningen får vi veta att den kommer att handla om att en blodtörstig gudinna vid namn Caltiki en gång krossade Mayacivilisationen. 

Men om man går vidare inser man att Caltiki inte på något sätt påminner om en gudinna - inte ens en blodtörstig sådan. Det är snarare en typ av oformlig och slemmig organism som framförallt får mig att associera till en berättelse i Kalla Kårar jag läste någon gång på 70-talet, som jag tror hette "Formlös fasa" eller nåt sånt. 

Och filmen utspelar sig på 50-talet och vi får inte höra något mer om Maya.

Det är en organism som alltså är "oformlig" och fösrtör allt som kommer i dess väg - i alla fall alla människor som gör det. Om en del av denna organism huggs av bildar den genast en ny organism. 

Den skulle definitivt ha förintat hela mänskligheten (hur mayafolket överlevde är en veritabel gåta) om det inte vore -  för USA.s armé. Som givetvis upptäcker hur den ska bekämpas och sedan förintar den.

Det här är på det glada 50-talet - om den vore gjord på 70-talet skulle den nog slutat med att en del av organismen, som armén inte hittat, lever kvar någonstans och sakta börjar växa igen  (jfr slutrepliken i "It's Alive" från 1974 - "another one has been born i Seattle").

Men nu var det alltså 50-tal - och USA.s armé visar sig bättre på att besegra formlösa monster än den var på att bekämpa Sovjet och Kina. 

Den enda behållningen av filmen var att det kändes intressant att tro sig upptäcka den uslaste c-film jag någonsin sett. Till och med uslare än "Mannen som var farligare än en kobra" som jag såg 1973.

Den som verkligen är intresserad av extremt usla c-filmer kan klicka på länken nedan - de andra gör nog bäst i att avstå.

Men monstret besegras alltså på ett banalt och enkelt sätt. Jag önskar att det skulle vara lika lätt att besegra Donald Trump.   

https://www.youtube.com/watch?v=IucOvYUnzCo

Pete Hegseths sekt

Pete Hegseth är medlem i en liten, extrem kalvinistisk sekt, som tydligen anser att slaveriet var positivt  att kvinnor inte borde fått rösträtt,  och att korstågen var bra. 

https://www.youtube.com/watch?v=5rpwLU8cipE

 

USA inför ett vägskäl?

Donald Trump och hans otäcke "krigsminister" Peter Hegseth har börjat rensa ut toppmilitärer . Mer och mer systematiskt.  Det ger mig kalla kårar

 

Syftet kan vara att skaffa en sådan kontroll över militären att regimen ska kunna stoppa, eller förvränga resultatet av, mellanårsvalet, eller underkänna resultatet av detta efteråt,, utan att möta något direkt militärt motstånd.  

Jag säger vare sig att det är så, eller att de i så fall kommer att lyckas, men det är en otäck möjlighet.

 

Om vi om ett år står med en bonapartistisk regim i USA,  som har stoppat, manipulerat eller upphävt resultatet av, mellanårsvalet, har världen förvandlats till oigenkännlighet.

Och de fega ledarna i Europa bara tittar på, eller mumlar vaga protester.

 

Hegseth - förbereder diktatur?

"Karoline lies"

Senaste Meidas Touch innehåller nästan enbart en serie av infamt elaka iranska musikvideor om Trumpregimen. Min favorit är nog den första, om Karoline Leavitt, som kommer vid 1.00

PS, Jag förstod först inte varför de kallar henne "Bagdad Barbie". Tills jag insåg att det är en anspelning på den så kallade "Bagdad Bob", som förskönade de irakiska prestationerna under det senaste Irakkriget.

 https://www.youtube.com/watch?v=wrW4ghc0HAs

 

"On ritual abuse" - en artikel som gjorde intryck på mig

/Från min f.d. huvudblogg 31 december 2019/

För den som letar lite  på nätet är det inte så svårt att hitta vildsinta angrepp på mig. De kan ta sig olika former, och för det mesta är det en förvirrande blandning av lögner, halvsanningar och en och annan sanning.

En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".

Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.

Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en  mycket distinkt  otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående  artikel.

Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel  om  Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .

På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som  jag  läste 1993 en process, och en intensiv läsning.  som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.

Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse

/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./

I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.

Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.

I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?

My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.

And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.

All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.

There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.

I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.

For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.

If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.

Jeannie Riseman  

Så fel det kan gå...

Missförstå mig inte, jag uttalar mig inte om vem som eventuellt är "Antikrist", och om det finns eller kommer att finnas någon sådan. Men texten, som är hämtad från. Facebook,  har definitivt en poäng

Evangelical Christians have been warning about the Antichrist for 2000 years. When he finally shows up, they vote for him,

Trumpkult och satir

Det är oerhört svårt att skilja devota hyllningar till Donald Trump på US-amerikanska internetsidor från parodier på devota hyllningar till Trump på US-amerikanska internetsidor. Båda dessa dyker ofta upp i mitt facebook-flöde. 

Åtminstone tre gånger har jag skrivit en syrlig kommentar på vad jag trott var en devot Trumplojal sida, och sedan upptäckt att det varit ett satiriskt inlägg på en Trumpkritisk sida. 

Det finns inga "objektiva" kriterier för att skilja dessa åt. Om man inte sedan börjar titta på sidans övriga innehåll - då  kan det alltså visa sig att det man trodde var en bisarr Trumplojal sida var en satir -  på en Trumpkritisk sida. 

Trumppropagandan är förvånansvärt ofta ungefär lika lätt att karikera som hyllningarna till Kim Il Sung/Kim Jung Il /Kim Jung Un i Nordkorea.

 

Carmilla

Från min f.d. huvudblogg 2 april 2019/

Dracula var inte först som skönlitterär vampyr. Det fanns andra före honom. Den kanske mest intressanta av dessa var Carmilla av Sheridan Le Fanu. 

Den kom ut redan 1872, och finns i en svensk översättning från 2015.

Carmilla är alltså berättelsens vampyr. Hon är ju kvinnlig, men det är inte det enda som skiljer henna från Dracula. Så vitt jag kan se saknar Dracula alla försonande drag. Han är visserligen inte ful och oformlig, som den äldre folktrons vampyrer, men är ”ond” och helt och hållet utan beskrivna positiva känslor. Hans blodsugande är närmast någon form av våldtäktsallegorier. De som utsätts för honom beskriver honom på ett entydigt skräckfyllt sätt. 

Carmilla är helt annorlunda. Hon har ett levande psykosexuellt känsloliv, och måste  beskrivas som lesbisk. De kvinnor som kommit i hennes väg beskriver henne som älskvärd, innerlig och romantisk. Men även de män som får en mer ytlig bekantskap med henne, upplever henne positivt. * 

Bokens huvudperson heter Laura, som i jagform berättar om sina möten med Carmilla. Även om Laura mot slutet av sin berättelse närmast pliktskyldigt tar avstånd från Carmilla - är beskrivningarna av deras möten nästan entydigt positiva. Och definitivt romantiska. 

Carmilla dödas mot slutet. En samling män har beslutat att hon måste dö, och genomför detta. Det är ett rituellt dödande, som sig bör när man dödar vampyrer. 

Men hon är inte den enda som är död. I bokens prolog får man veta att även Laura är död. Hur hon dog får man aldrig reda på. Så det finns utrymme för fantasin att spela. 

I slutet av boken, berättar Laura: "...och det händer ofta att jag vaknar upp ur en dagdröm av att jag tycker mig ha hört Carmillas lätta steg utanför salongsdörren" (Le Fanu 2015:105). Det är berättelsens sista ord. 

I ett efterord till den svenska utgåvan finns en text av Charlotte Hjukström. Där analyserar hon bokens berättelse som en subversiv story, med en udd riktad mot patriarkatet. Och hon avslutar:  "Lever Laura vidare som vampyr, värvar hon ständigt nya kvinnor till sina subversiva legioner? När som helst kanske vi får höra hennes steg utanför dörren". (Le Fanu 2015:127). 

Carmilla bet ju Laura, och Laura är död. Så varför skulle inte också hon kunna vara vampyr, som Carmilla? 

Samma spekulation återfinns i Per Faxnelds avhandling Satanic Feminism, där han undrar om inte Carmilla ändå hjälpte Laura att bli "free from her drab existence, shackled by the bonds of patriarchy, and led her into something more full and free". (Faxneld 2014:252).

På sådana frågor finns ju, som bekant. inga svar. ;-) 

PS. Det är lätt att på YouTube finna en filmversion av Carmilla, från 1970. Där tonas Carmillas positiva sidor kraftigt ned, och hennes demoniska tonas upp. På så sätt blir den entydigt homofobisk, vilket boken definitivt inte är.

Referenser
Per Faxneld  Satanic Feminism, Molin&Sorgenfrei 2014
Sheridan LeFanu, Carmilla, Bakhåll 2015  
 -----------------------------------
* På det sättet liknar hon mer en del av dagens attraktiva och positivt beskrivna vampyrer än den genomsnittliga 1800-tals-vampyren. Hon kan nog beskrivas som före sig tid...


Bild från originalversionen av "Carmilla".  

Bild utlagd av Trump

Donald Trump lade för någon dag ut denna bild på nätet - upplagd här för den som av en händelse inte sett den redan.

En bild av sig själv - som tycks bota en sjuk man genom handpåläggning. 

Han har sedan förnekat att han på bilden jämför sig själv med Jesus (trots att hans "andliga rådgivare" Paula White faktiskt har gjort det) utan med en läkare, men läkare brukar ju inte bota genom handpåläggning. 

Bilden togs bort mycket snart.

Ungefär samtidigt har han angripit påven  flera gånger - första gången i en intervju - och i denna intervju sade han bland annat att denne gillar brott ("like crimes") - en formulering  som sedan mildrades i senare internetposter. 

Någon gång efter att Trump försvunnit från all makt hoppas jag att det skrivs en socialpsykologisk studie av hur denne man har kunnat behålla så många anhängare. 

Hans stöd minskar - men i någon av de senaste undersökningarna sägs det ändå att han stöds av något över 30 procent av US-amerikanerna. 

Cirka en tredjedel av US-amerikanerna vill alltså ha en uppenbar galning som president.

Ett socialpsykologiskt mysterium, om något.

  

Vad tycker JD Vance nu?

Jag såg JD Vances tal på  Viktor Orbans valmöte i Ungern.. Han framstod som en ovanlig fantasifull konspirationsteoretiker, En mäktig och ondskefull internationell konspiration försökte lura och skrämma ungrarnat för att få dem att rösta bort Urban.. EU låg bakom och om jag inte minns fel nämnde han även Zelensky som någon sorts ondskefull spindel i nätet. 

OK, jag förnekar inte att EU och Zelensky har intresse av att Orban ska avgå, och vem vet, de kan ju måhända ha "konspirerat. . Men vad inte Vance nämnde var ju att i så fall gjorde ju han själv och Trump precis samma sak från en motsatt utgångspunkt. Det var ju uppenbart att han själv försökte skrämma slag på ungrarna  - för att gynna Orban.

Det märkliga är att även en viss typ av "vänster" i Sverige med stalinistiska rötter har stött Orban. Framförallt för att han är pro-Putin. 

Alla dessa är samtidigt på goda grunder mycket hårt mot Israel - men verkar inte bry sig om att Orban är extremt pro-Israel, har vägrat godkänna arresteringsordern mot Netanyahu, och att han bjöd in denne man till Ungern och lovade att denne absolut inte skulle utlämnas till Haag när han kom till Ungern. 

För min del ser jag Orban som en nyckelfigur i Trumps plan att bygga ett nätvek av högerauktoritära regimer i världen, lierade med Trump. Så Orbans nederlag var en mycket viktig seger för alla de som vill underminera Donald Trump.

 

 Viktor Orban. Attribution: © European Union, 1998 – 2026 

Irans videokrig

Det pågår också ett propagandakrig mellan Iran och USA. En del av detta är produktionen av elaka videor. 

Där vinner Iran överlägset. Iranska videor är infamt elaka, och också ofta väldigt roliga, Den enda motsvarande från USAs sida är väl de videor som Trump gör själv men de är i stort sett alltid extremt pinsamma självmål. 

I länken nedan finns en rad exempel på iranska videor som hånar Trump

https://www.youtube.com/watch?v=c8c3fuaLDb0

 

"Trump’s HEALTH COLLAPSES as NEGOTIATIONS FAIL!!!"

Det har nog aldrig någonsin i hela mitt liv tidigare  hänt att jag varje dag följer en människas fysiska och mentala hälsa, och glädjer mig åt varje försämring av denna, 

Och djupt beklagar att det fysiska och mentala sönderfallet inte går mycket snabbare.

Men det är precis vad jag nu gör - just det, varenda dag -  vad gäller Donald Trump.

https://www.youtube.com/watch?v=bQR63E8w_jg

 

Storsjöodjuret

På YouTube finns det många videor om Loch Ness-monstret men här lägger jag ut den första jag sett om Storsjöodjuret.

Jag måste medge att jag är... försiktigt skeptisk. De flesta beskrivningar av dessa verkar vara dinosaurieliknande, och varför skulle en djurart som av allt att döma förintades för 65 miljoner år sedan återfinnas i några isolerade insjöar?

Hela detta ämne brukar kallas för "kryptozoologi" , vilket väl kan definieras som. studiet av ... okända djur.

YouTube-videon om Storsjöodjuret kan ses i länken nedan.

 https://www.youtube.com/watch?v=iWM-6RcTkSc

 

Masters of War

En av de mest intensiva antikrigssångerna som någonsin har gjorts. Lyssna på den om ni till äventyrs inte hört den. Lyssna också på den, om ni hört den nån gång. Eller flera gånger. 

Den är ju skriven och inspelad av Bob Dylan - 1963. 

Den är intensiv redan i början,  men intensiteten ökar gradvis. Och den är rasande - och raseriet kulminerar i den  sista versen. 

Och jag känner just nu en djup sympati med formuleringarna i denna sista vers... 

https://www.youtube.com/watch?v=JEmI_FT4YHU&list=RDJEmI_FT4YHU&start_radio=1

 

Bob Dylan 1963

Det kan nog kallas blasfemi...

Den kristna YouTube-kanalen "Whaddo you meme" reagerar på att Paula White - Donald Trumps "andliga rådgivare" - jämför Trump med Jesus. 

Denna YouTube-kanal har tagit upp ämnet förut. För jämförelsen mellan Trump och Jesus har drivits inom MAGA under flera år. Vilket också ges exempel på i videon. 

Att kalla denna jämförelse orimlig är, förstås, en, hmm, underdrift. 

Jämförelsen säger onekligen en del om MAGA-rörelsens kultliknande karaktär...

Att jag definitivt inte delar den allmänna grundsynen i "Whaddo you meme" är en annan sak. Videons kritik mot detta trumpistiska vansinne delar jag helt och hållet.

Den som vill veta mer, gå till länken nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=zpj6QShD1wY&t=323s 

Ett inlägg på "Intelligent Design"

Jag har blivit medlen i Facebookgruppen "Intelligent Design". I dess diskussionsforum  består nästan alla av antingen hängivna kristna eller ettriga ateister. 

Att jag inte riktigt passar in där visas av denna kommentar jag just skrev där. 

"Even if there is a creator s/he is not necessarily the Christian god. 

After reading the whole Bible already when I was eight years old - in 1963 - I came to the scared conclusion that the Christian god neither is probable nor desirable. In fact - he was frightening and improbable. 

Yes, I believe universe is in some way designed, by something or someone - who probably isn't omnipotent but is fighting a struggle against the chaos powers that are threatening everything. 

The universe is partly designed, it has remarkable parameters that allow för life at some places. This is hard to deny. Bur most of it had properties that are totally hostile to life. 

I don't believe the atheist denial - but neither do I believe in a creator who is omnipotent."

Intelligent Designs Facebooksida återfinns nedan.

https://www.facebook.com/groups/24324623810506698

Vampyrernas idéhistoria

 /Från min f.d. huvudblogg 14 mars 2019/

Den som vill veta mer om vampyrer kan med fördel läsa Katarina Harrison Lindberghs bok "Vampyrernas historia"(2011). En bok som för övrigt varmt rekommenderas. Och som lärt mig en del om ett udda ämne*. 

Eller den borde förstås heta "Vampyrernas  idéhistoria" - eftersom vampyrer, som bekant, inte ser ut att finnas till i sinnevärlden...

Idag finns det heller knappast någon som verkligen tror att de finns. Och Harrison Lindbergh visar i sin bok att när människor verkligen trodde på vampyrer, trodde de på något helt annat än dagens populärkulturs-vampyrer.

Det folkloristiska materialet om vampyrer, upptecknat innan det blev ett riktigt populärt ämne på slutet av 1800-talet, beskriver snarare något som liknar dagens populära föreställning om zombier. Illaluktande, fula. oformliga. Som dessutom inte alls brukade komma från någon överklass, som Dracula. Det var ofta snarare fattiga, udda bybor, som varit illa omtyckta under livet. Det var framförallt från den gruppen som man ibland brukade peka ut personer som antogs ha blivit vampyrer efter sin död. .

Men vampyrtron försvann. Och samtidigt som den försvann förvandlades vampyrerna. De nya populärkulturella vampyrerna blev gradvis mindre fula, och ofta aristokratiska. Denna förändring började redan före Bram Stokers "Dracula", men i och med denna kom den senare tidens vampyrföreställningar att få en mycket fixerad form.

Att vampyrer bor i slott i Transsylvanien, att de har speciella hörntänder, att de inte syns i speglar, och att de sover i kistor, är några drag som inte alls fanns före Bram Stokers roman. 

Och i de tidigare folkloristiska berättelserna var inte ens blodet så centralt. Vampyrerna åt av de levande - de drack inte endast blod.

En av de centrala förändringarna som kom med populärkulturens vampyrer var alltså att en del av dem började kopplas till aristokrati och överklass.

Men det var endast första steget. Vad som sedan händer i en allt större del av genren, är att vampyrerna börjar bli snygga och attraktiva. Och på senare år har de också börjat bli mänskliga, empatiska och rent av snudd på ”goda”. 

Men fortfarande lever de alltså på människors blod. .

På något sätt kan man kanske kalla det för vampyrernas normaliseringsprocess. De suger vårt blod, men de är numera ändå vackra och sympatiska och skulle kunna vara en av oss....

Men samtidigt kan man ju förstås inte tro på dem... Det finns förmodligen  nästan lika få vuxna som tror på vampyrer som det finns vuxna som tror på jultomten. Dagens populära vampyrföreställning har ju också det gemensamt med föreställningen om jultomten - att den skapades av människor som själva inte trodde på den. Jultomten skapades för att lura barnen; den litterära vampyren för att skrämma och roa vuxna.

Därför finns ju faktiskt inte heller den ack så bekväma vägen till odödlighet - att bli biten av en vampyr - i verkligheten. Förr skulle väl inte så många ha beklagat detta - få skulle väl vilja få ett "evigt liv" som ens avlägset liknade folktrons ursprungliga groteska zombie-liknande vampyrer. Men att sörja att man inte kan få bli en av dagens snygga,  ack så  mänskliga och ofta också så välbärgade vampyrer - och som sådan bli odödlig – misstänker jag kan vara en ibland förekommande  reaktion hos en del fantasifulla unga läsare idag....

Men i detta har jag kanske fel?

;-)
------------------------------------------------- 
* Jag lånade den som pappersbok på bibliotek. Den går inte att köpa som pappersbok länge, men finns som e-bok. 

 
The Vampire (1897) av Philip Burne-Jones