Have you ever seen the rain?

På nedanstående länk kan man höra Joan Jetts version av Creedence-låten "Have you ever seen the rain?" Som jag för övrigt tycker är bättre än originalet.

I båda versionerna finns ju textraden "I wanna know, have you ever seen the rain falling down on a sunny day?".

Min pedantiska (kanske rent av aspergiga) reflektion inför den raden har ofta varit denna.

Det är ju ganska vanligt. Jag har varit med om det många gånger. Solen står i vår del av världen aldrig högst upp på himlen. Om den gjorde det skulle det i vissa fall inte kunna regna när det då är soligt.

Men moln kan ju finnas rakt ovanför där man står på marken, oavsett att solen lyser från andra ställen på himlen. ;-)

https://www.youtube.com/watch?v=-VaJ47l1y9Y

 

Joan Jett - bild från 1980-talet

Living in America

"The Sounds" är en svensk popgrupp som fått en av sina största  hits med "Living in America" redan 2002. 

I dessa Trumptider ger den kanske helt nya associationer. 

Både gruppen och låten är värda att lyssna på.

Låten kan höras och ses live på länken nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=oXLukNeAVXM&list=RDoXLukNeAVXM&start_radio=1

 

Kan balsalar stoppa mordförsök?

Det är extremt svårt att förstå Trumps logik.  Han verkar ju faktiskt säga att existensen av en balsal minskar risken att någon lyckas skjuta USA.s president. 

Det  går knappast att hitta ett mer bisarrt resonemang.

 

Möte vid Västerbroplan

/Detta skrevs först på  min f.d huvudblogg 26 februari 2008. Då visste jag inte mer än att detta skedde i slutet av april 1970. Senare fick jag  tillgång till de journaler som Gösta Harding skrev från min terapi 1968-71. Där nämndes denna händelse, och utifrån vad som stod kunde jag räkna ut att det antingen hände på söndagen den 26 eller måndagen den 27 april 1970, alltså idag eller igår för 56 år sedan. Av dessa framgick också att kvinnan jag mötte också hade sagt att hon gärna skulle vilja känna mig. 

Så blev ju inte fallet. Men mina reaktioner då visar ju min desperata önskan att få en nära kontakt utanför familjen. Att hon bara försvann efter denna oväntade vänlighet var så sorgligt. 

Några dagar efter jag skrev nedanstående text, åkte jag till Västerbroplan, och letade reda på det exakta ställe där detta hände. Då upplevde jag en intensiv retroaktiv önskan att jag hade fått gå in i bilen och fått åka med henne.

----------------------------------

Det händer ibland att en händelse, som för en utomstående kan verka obetydlig, får en stor betydelse för en själv. Detta hände mig en kväll i slutet av april 1970. Jag var 15 år.

Jag var ute på stan. Mera bestämt var jag ute och saboterade tobaksreklam. På den tiden var offentlig tobaksreklam tillåten, och en stor del av reklamen vid busshållplatser och andra offentliga platser var just tobaksreklam. Och några månader tidigare hade jag kommit på att jag ansåg att det var upprörande att tobaksindustrin hade rätt att göra reklam för bevisligen dödliga produkter.

Följaktligen köpte jag en tuschpenna och gick ut på kvällarna och förstörde och målade över tobaksreklamen. Jag målade nästan alltid en bild av en dödskalle på reklamaffischerna men dessutom skrev jag som jag tyckte fyndiga vitsar och ändrade texten. Så till exempel ändrade jag ”Jag har också gått över till Prince” till ”Jag har också gått över till cancer”. Speciellt kul var affischerna för cigarettmärket Minden, för där hade jag kommit på den fyndiga slogan ”Snabbt som vinden dödar Minden”.

Den här kvällen hade jag gjort min runda och var på väg hem. Jag var vid Västerbroplan och hade inte långt kvar till det hus vid Fyrverkarbacken där jag bodde. Då lade jag märke till en bil där det satt en kvinna och en man.

Plötsligt gick kvinnan ut ur bilen. Jag vet inte hur gammal hon var, hon kan ha varit allt mellan 25 och 45. Men vad jag minns var att hennes ansikte var oerhört vänligt, men samtidigt på något sätt härjat. Och till min stora förvåning började hon prata med mig. Hon frågade vem jag var och vart jag skulle. Jag sa att jag skulle hem. Då sa hon att hon själv inte hade något hem. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns vad jag tänkte. Jag tänkte att det hade ju jag egentligen inte, jag heller. Men jag minns som sagt inte om jag verkligen sa det till henne eller om det bara blev till en tanke.

Då öppnade mannen bildörren. Han verkade irriterad över att hon pratade med mig, och ville att hon skulle sätta sig i bilen så att de kunde köra. Hon satte sig ner, och de körde iväg.

Jag gick långsamt hemåt. Jag var både förvånad och lite rörd av att hon gått ut ur bilen för att prata med mig. Jag undrade över vem hon var. Jag hade känslan att även om hon såg härjad ut och inte hade något hem hade hon det nog bättre än jag. Jag fick känslan av att jag skulle vilja känna henne.

Än idag händer det att jag undrar vem hon var – och vad som hänt med henne sen dess. Men det lär jag ju aldrig få reda på. Om hon lever idag minns hon väl knappast denna händelse. Det måste ju varit som en mycket kort sekund i ett långt liv. För mig är det ett minne som kommer att finnas hos mig, och som jag till och från kommer att fundera över, så länge jag lever. 

Formlös fasa

Tänk så många usla c-filmer som man skulle ha missat om inte YouTube fanns. 

Jag har nu kanske stött på den kanske mest usla jag sett. 

Den heter  Caltiki – The Immortal Monster  - är från 1959, och den är inte endast usel - den är också direkt äcklig.

I inledningen får vi veta att den kommer att handla om att en blodtörstig gudinna vid namn Caltiki en gång krossade Mayacivilisationen. 

Men om man går vidare inser man att Caltiki inte på något sätt påminner om en gudinna - inte ens en blodtörstig sådan. Det är snarare en typ av oformlig och slemmig organism som framförallt får mig att associera till en berättelse i Kalla Kårar jag läste någon gång på 70-talet, som jag tror hette "Formlös fasa" eller nåt sånt. 

Och filmen utspelar sig på 50-talet och vi får inte höra något mer om Maya.

Det är en organism som alltså är "oformlig" och fösrtör allt som kommer i dess väg - i alla fall alla människor som gör det. Om en del av denna organism huggs av bildar den genast en ny organism. 

Den skulle definitivt ha förintat hela mänskligheten (hur mayafolket överlevde är en veritabel gåta) om det inte vore -  för USA.s armé. Som givetvis upptäcker hur den ska bekämpas och sedan förintar den.

Det här är på det glada 50-talet - om den vore gjord på 70-talet skulle den nog slutat med att en del av organismen, som armén inte hittat, lever kvar någonstans och sakta börjar växa igen  (jfr slutrepliken i "It's Alive" från 1974 - "another one has been born i Seattle").

Men nu var det alltså 50-tal - och USA.s armé visar sig bättre på att besegra formlösa monster än den var på att bekämpa Sovjet och Kina. 

Den enda behållningen av filmen var att det kändes intressant att tro sig upptäcka den uslaste c-film jag någonsin sett. Till och med uslare än "Mannen som var farligare än en kobra" som jag såg 1973.

Den som verkligen är intresserad av extremt usla c-filmer kan klicka på länken nedan - de andra gör nog bäst i att avstå.

Men monstret besegras alltså på ett banalt och enkelt sätt. Jag önskar att det skulle vara lika lätt att besegra Donald Trump.   

https://www.youtube.com/watch?v=IucOvYUnzCo

Pete Hegseths sekt

Pete Hegseth är medlem i en liten, extrem kalvinistisk sekt, som tydligen anser att slaveriet var positivt  att kvinnor inte borde fått rösträtt,  och att korstågen var bra. 

https://www.youtube.com/watch?v=5rpwLU8cipE

 

USA inför ett vägskäl?

Donald Trump och hans otäcke "krigsminister" Peter Hegseth har börjat rensa ut toppmilitärer . Mer och mer systematiskt.  Det ger mig kalla kårar

 

Syftet kan vara att skaffa en sådan kontroll över militären att regimen ska kunna stoppa, eller förvränga resultatet av, mellanårsvalet, eller underkänna resultatet av detta efteråt,, utan att möta något direkt militärt motstånd.  

Jag säger vare sig att det är så, eller att de i så fall kommer att lyckas, men det är en otäck möjlighet.

 

Om vi om ett år står med en bonapartistisk regim i USA,  som har stoppat, manipulerat eller upphävt resultatet av, mellanårsvalet, har världen förvandlats till oigenkännlighet.

Och de fega ledarna i Europa bara tittar på, eller mumlar vaga protester.

 

Hegseth - förbereder diktatur?

"Karoline lies"

Senaste Meidas Touch innehåller nästan enbart en serie av infamt elaka iranska musikvideor om Trumpregimen. Min favorit är nog den första, om Karoline Leavitt, som kommer vid 1.00

PS, Jag förstod först inte varför de kallar henne "Bagdad Barbie". Tills jag insåg att det är en anspelning på den så kallade "Bagdad Bob", som förskönade de irakiska prestationerna under det senaste Irakkriget.

 https://www.youtube.com/watch?v=wrW4ghc0HAs

 

"On ritual abuse" - en artikel som gjorde intryck på mig

/Från min f.d. huvudblogg 31 december 2019/

För den som letar lite  på nätet är det inte så svårt att hitta vildsinta angrepp på mig. De kan ta sig olika former, och för det mesta är det en förvirrande blandning av lögner, halvsanningar och en och annan sanning.

En sak som definitivt är sant ä'r att jag sedan 1993 har haft åsikten att det som kallas "rituella övergrepp" inte kan reduceras ner till en folksägen, inte till en uppsjö av falska minnen, inte till en "hysteri ".

Men faktum är att jag en gång hade liknande åsikter. Dvs jag trodde inte det handlade om terapeutiska suggestioner, utan snarare om förvrängda, av en skräckslagen fantasi bearbetade omformningar av minnen av andra övergrepp.

Det som mest av allt startade en process där jag efter ett tag kom fram till att det finns en  mycket distinkt  otäck verklighet bakom minnen av den typen var nedanstående  artikel.

Jag läste den den 10 juni 1993, och det är väl en av de få enskilda artiklar som kan sägas verkligen förändrade en stor del av min världsbild. Den enda parallell jag faktiskt har var en artikel  om  Vietnamkriget i Ny Dag den 21 december 1964, som startade en process där jag kom att omvärdera mina åsikter inte endast om Vietnam utan även om världspolitik och "kalla kriget". (Och ja, jag VAR nio år 1964.) .

På samma sätt startade den artikel i "Body Memories"som  jag  läste 1993 en process, och en intensiv läsning.  som efter ett tag kom mig att se frågor om övergrepp och trauman på ett helt nytt sätt.

Den 17 juni 1997 fick jag förresten kontakt med artikelns författare.. Internet har sina fördelar.
---------------------------------------------------------------
On ritual abuse

/Från Body Memories 5/6 1993. Inlagd med författarens tillstånd./

I was born into a satanic family whose practices trace back to Europe. By day my family was proper, even dull, with minor little human flaws. By night they were satanists, and like all committed parents, they raised their children to adhere to their practices. For me as a child, this meant physical and emotional sadism, lots and lots of group sex and animal sacrifices, some human sacrifices and cannibalism, and acting in pornographic films. As an adult, after I had broken free, it meant endless years of depression and fear, accomplishment sucked dry of every bit of pleasure, a dread of life, and a frustrated desire to disclose what had happened and find some peace.

Did it really happen? Well, how do you teach a preschooler to have S/M fantasies? Where did that preschooler, who had no television or conventional religious training, learn about the devil, being buried alive in coffins, bearing the devil´s baby? What do you have to do to a child to make it believe, in 1945, that people are selfish, power-hungry, and sadistic, and that the only protection in life is to offer yourself to satan so that you can be the predator, not the prey? If it wasn´t satanic abuse, what did they do to me, that I organized my life around this fantasy? Must have been pretty awful.

I was taught, threatened, coerced into keeping my abuse secret. The time I slipped and revealed something, people outside the cult usually didn´t notice. When they did, all they saw was that I was odd, different from other children, difficult. In 1945, children´s problems where assumed to arise from within, from innate flaws or badness. The expression of children´s pain required suppression and correction rather than serious attention. Is it much difference today?

My life has been blessed as an adult because I managed to escape, and no longer had to be tortured or torture others. I raised my children non-abusively, and that is a miracle. And today I am blessed because I can speak out about my experience, and I can share my life with others who had lived through the same atrocities. I suffer the same old despair, but it feels a little less alone to be accepted, believed comforted and even (dare I say it) cherished by a few people.

And yet, socially, ritual abuse survivors are as alone as we have ever been. We are keenly aware of the powerful voices trying to still us with accusations of being narcissistic hysterics jumping on the abuse bandwagon. We hear threats of lawsuits, but do not even have the credibility to be arrested for crimes we were forced to participate in. We feel our aloneness most when we disclose and are met by disbelief, total silence, or comments about the weather.

All who lived through ritual abuse are deeply impaired. Who wouldn’t be scarred by just one incident of the type we suffered day after day? Many survivors can´t keep a job or a relationship. Many of us are chronically suicidal and self-mutilate or cover our pain with amnesia, drugs, or alcohol. We routinely get scapegoated for our symptoms. Most of us don´t have the resources to get assistance from society, and we settle for patronizing crumbs.

There are some brave and competent people without cult experience who try to understand and help us, but they are few and far between. So we reach within for understanding and solace, and we band together, as best we can, to create for ourselves what society withholds from us. Our deep and precarious friendships clothe our suffering in moments of beauty.

I have never been believed by society, and I do not expect to be. For if we were to be taken seriously, we would expose that the very foundation of culture, throughout human history and in every country, is abuse, aggression, power hunger and sadism. If you believe in the existence of hidden ritual abuse, you will start to be able to identify open ritual abuse in every institution and family you come in contact with.

For ritual abuse is simply systematic physical, emotional, sexual and/or spiritual abuse in the name of a defined ideology. It is abuse rationalized as ´for your own good´ or for the good of society. Under this definition, the vast majority of ritual abuse is out in the open and sanctioned by many people. A child who is told he is going to hell for lying, a teenager who beats up people of different races, ethnic cleansing, and the list goes on and on. The difference between my experience and everyday life is only one of degree and secrecy.

If I were to be believed, people would not be able to live with themselves and continue to tolerate such horrors. They would have to change themselves and society. My life has taught me not to dare expect so much from people.

Jeannie Riseman  

Så fel det kan gå...

Missförstå mig inte, jag uttalar mig inte om vem som eventuellt är "Antikrist", och om det finns eller kommer att finnas någon sådan. Men texten, som är hämtad från. Facebook,  har definitivt en poäng

Evangelical Christians have been warning about the Antichrist for 2000 years. When he finally shows up, they vote for him,

Trumpkult och satir

Det är oerhört svårt att skilja devota hyllningar till Donald Trump på US-amerikanska internetsidor från parodier på devota hyllningar till Trump på US-amerikanska internetsidor. Båda dessa dyker ofta upp i mitt facebook-flöde. 

Åtminstone tre gånger har jag skrivit en syrlig kommentar på vad jag trott var en devot Trumplojal sida, och sedan upptäckt att det varit ett satiriskt inlägg på en Trumpkritisk sida. 

Det finns inga "objektiva" kriterier för att skilja dessa åt. Om man inte sedan börjar titta på sidans övriga innehåll - då  kan det alltså visa sig att det man trodde var en bisarr Trumplojal sida var en satir -  på en Trumpkritisk sida. 

Trumppropagandan är förvånansvärt ofta ungefär lika lätt att karikera som hyllningarna till Kim Il Sung/Kim Jung Il /Kim Jung Un i Nordkorea.

 

Carmilla

Från min f.d. huvudblogg 2 april 2019/

Dracula var inte först som skönlitterär vampyr. Det fanns andra före honom. Den kanske mest intressanta av dessa var Carmilla av Sheridan Le Fanu. 

Den kom ut redan 1872, och finns i en svensk översättning från 2015.

Carmilla är alltså berättelsens vampyr. Hon är ju kvinnlig, men det är inte det enda som skiljer henna från Dracula. Så vitt jag kan se saknar Dracula alla försonande drag. Han är visserligen inte ful och oformlig, som den äldre folktrons vampyrer, men är ”ond” och helt och hållet utan beskrivna positiva känslor. Hans blodsugande är närmast någon form av våldtäktsallegorier. De som utsätts för honom beskriver honom på ett entydigt skräckfyllt sätt. 

Carmilla är helt annorlunda. Hon har ett levande psykosexuellt känsloliv, och måste  beskrivas som lesbisk. De kvinnor som kommit i hennes väg beskriver henne som älskvärd, innerlig och romantisk. Men även de män som får en mer ytlig bekantskap med henne, upplever henne positivt. * 

Bokens huvudperson heter Laura, som i jagform berättar om sina möten med Carmilla. Även om Laura mot slutet av sin berättelse närmast pliktskyldigt tar avstånd från Carmilla - är beskrivningarna av deras möten nästan entydigt positiva. Och definitivt romantiska. 

Carmilla dödas mot slutet. En samling män har beslutat att hon måste dö, och genomför detta. Det är ett rituellt dödande, som sig bör när man dödar vampyrer. 

Men hon är inte den enda som är död. I bokens prolog får man veta att även Laura är död. Hur hon dog får man aldrig reda på. Så det finns utrymme för fantasin att spela. 

I slutet av boken, berättar Laura: "...och det händer ofta att jag vaknar upp ur en dagdröm av att jag tycker mig ha hört Carmillas lätta steg utanför salongsdörren" (Le Fanu 2015:105). Det är berättelsens sista ord. 

I ett efterord till den svenska utgåvan finns en text av Charlotte Hjukström. Där analyserar hon bokens berättelse som en subversiv story, med en udd riktad mot patriarkatet. Och hon avslutar:  "Lever Laura vidare som vampyr, värvar hon ständigt nya kvinnor till sina subversiva legioner? När som helst kanske vi får höra hennes steg utanför dörren". (Le Fanu 2015:127). 

Carmilla bet ju Laura, och Laura är död. Så varför skulle inte också hon kunna vara vampyr, som Carmilla? 

Samma spekulation återfinns i Per Faxnelds avhandling Satanic Feminism, där han undrar om inte Carmilla ändå hjälpte Laura att bli "free from her drab existence, shackled by the bonds of patriarchy, and led her into something more full and free". (Faxneld 2014:252).

På sådana frågor finns ju, som bekant. inga svar. ;-) 

PS. Det är lätt att på YouTube finna en filmversion av Carmilla, från 1970. Där tonas Carmillas positiva sidor kraftigt ned, och hennes demoniska tonas upp. På så sätt blir den entydigt homofobisk, vilket boken definitivt inte är.

Referenser
Per Faxneld  Satanic Feminism, Molin&Sorgenfrei 2014
Sheridan LeFanu, Carmilla, Bakhåll 2015  
 -----------------------------------
* På det sättet liknar hon mer en del av dagens attraktiva och positivt beskrivna vampyrer än den genomsnittliga 1800-tals-vampyren. Hon kan nog beskrivas som före sig tid...


Bild från originalversionen av "Carmilla".  

Bild utlagd av Trump

Donald Trump lade för någon dag ut denna bild på nätet - upplagd här för den som av en händelse inte sett den redan.

En bild av sig själv - som tycks bota en sjuk man genom handpåläggning. 

Han har sedan förnekat att han på bilden jämför sig själv med Jesus (trots att hans "andliga rådgivare" Paula White faktiskt har gjort det) utan med en läkare, men läkare brukar ju inte bota genom handpåläggning. 

Bilden togs bort mycket snart.

Ungefär samtidigt har han angripit påven  flera gånger - första gången i en intervju - och i denna intervju sade han bland annat att denne gillar brott ("like crimes") - en formulering  som sedan mildrades i senare internetposter. 

Någon gång efter att Trump försvunnit från all makt hoppas jag att det skrivs en socialpsykologisk studie av hur denne man har kunnat behålla så många anhängare. 

Hans stöd minskar - men i någon av de senaste undersökningarna sägs det ändå att han stöds av något över 30 procent av US-amerikanerna. 

Cirka en tredjedel av US-amerikanerna vill alltså ha en uppenbar galning som president.

Ett socialpsykologiskt mysterium, om något.

  

Vad tycker JD Vance nu?

Jag såg JD Vances tal på  Viktor Orbans valmöte i Ungern.. Han framstod som en ovanlig fantasifull konspirationsteoretiker, En mäktig och ondskefull internationell konspiration försökte lura och skrämma ungrarnat för att få dem att rösta bort Urban.. EU låg bakom och om jag inte minns fel nämnde han även Zelensky som någon sorts ondskefull spindel i nätet. 

OK, jag förnekar inte att EU och Zelensky har intresse av att Orban ska avgå, och vem vet, de kan ju måhända ha "konspirerat. . Men vad inte Vance nämnde var ju att i så fall gjorde ju han själv och Trump precis samma sak från en motsatt utgångspunkt. Det var ju uppenbart att han själv försökte skrämma slag på ungrarna  - för att gynna Orban.

Det märkliga är att även en viss typ av "vänster" i Sverige med stalinistiska rötter har stött Orban. Framförallt för att han är pro-Putin. 

Alla dessa är samtidigt på goda grunder mycket hårt mot Israel - men verkar inte bry sig om att Orban är extremt pro-Israel, har vägrat godkänna arresteringsordern mot Netanyahu, och att han bjöd in denne man till Ungern och lovade att denne absolut inte skulle utlämnas till Haag när han kom till Ungern. 

För min del ser jag Orban som en nyckelfigur i Trumps plan att bygga ett nätvek av högerauktoritära regimer i världen, lierade med Trump. Så Orbans nederlag var en mycket viktig seger för alla de som vill underminera Donald Trump.

 

 Viktor Orban. Attribution: © European Union, 1998 – 2026 

Irans videokrig

Det pågår också ett propagandakrig mellan Iran och USA. En del av detta är produktionen av elaka videor. 

Där vinner Iran överlägset. Iranska videor är infamt elaka, och också ofta väldigt roliga, Den enda motsvarande från USAs sida är väl de videor som Trump gör själv men de är i stort sett alltid extremt pinsamma självmål. 

I länken nedan finns en rad exempel på iranska videor som hånar Trump

https://www.youtube.com/watch?v=c8c3fuaLDb0

 

"Trump’s HEALTH COLLAPSES as NEGOTIATIONS FAIL!!!"

Det har nog aldrig någonsin i hela mitt liv tidigare  hänt att jag varje dag följer en människas fysiska och mentala hälsa, och glädjer mig åt varje försämring av denna, 

Och djupt beklagar att det fysiska och mentala sönderfallet inte går mycket snabbare.

Men det är precis vad jag nu gör - just det, varenda dag -  vad gäller Donald Trump.

https://www.youtube.com/watch?v=bQR63E8w_jg

 

Storsjöodjuret

På YouTube finns det många videor om Loch Ness-monstret men här lägger jag ut den första jag sett om Storsjöodjuret.

Jag måste medge att jag är... försiktigt skeptisk. De flesta beskrivningar av dessa verkar vara dinosaurieliknande, och varför skulle en djurart som av allt att döma förintades för 65 miljoner år sedan återfinnas i några isolerade insjöar?

Hela detta ämne brukar kallas för "kryptozoologi" , vilket väl kan definieras som. studiet av ... okända djur.

YouTube-videon om Storsjöodjuret kan ses i länken nedan.

 https://www.youtube.com/watch?v=iWM-6RcTkSc

 

Masters of War

En av de mest intensiva antikrigssångerna som någonsin har gjorts. Lyssna på den om ni till äventyrs inte hört den. Lyssna också på den, om ni hört den nån gång. Eller flera gånger. 

Den är ju skriven och inspelad av Bob Dylan - 1963. 

Den är intensiv redan i början,  men intensiteten ökar gradvis. Och den är rasande - och raseriet kulminerar i den  sista versen. 

Och jag känner just nu en djup sympati med formuleringarna i denna sista vers... 

https://www.youtube.com/watch?v=JEmI_FT4YHU&list=RDJEmI_FT4YHU&start_radio=1

 

Bob Dylan 1963

Det kan nog kallas blasfemi...

Den kristna YouTube-kanalen "Whaddo you meme" reagerar på att Paula White - Donald Trumps "andliga rådgivare" - jämför Trump med Jesus. 

Denna YouTube-kanal har tagit upp ämnet förut. För jämförelsen mellan Trump och Jesus har drivits inom MAGA under flera år. Vilket också ges exempel på i videon. 

Att kalla denna jämförelse orimlig är, förstås, en, hmm, underdrift. 

Jämförelsen säger onekligen en del om MAGA-rörelsens kultliknande karaktär...

Att jag definitivt inte delar den allmänna grundsynen i "Whaddo you meme" är en annan sak. Videons kritik mot detta trumpistiska vansinne delar jag helt och hållet.

Den som vill veta mer, gå till länken nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=zpj6QShD1wY&t=323s 

Ett inlägg på "Intelligent Design"

Jag har blivit medlen i Facebookgruppen "Intelligent Design". I dess diskussionsforum  består nästan alla av antingen hängivna kristna eller ettriga ateister. 

Att jag inte riktigt passar in där visas av denna kommentar jag just skrev där. 

"Even if there is a creator s/he is not necessarily the Christian god. 

After reading the whole Bible already when I was eight years old - in 1963 - I came to the scared conclusion that the Christian god neither is probable nor desirable. In fact - he was frightening and improbable. 

Yes, I believe universe is in some way designed, by something or someone - who probably isn't omnipotent but is fighting a struggle against the chaos powers that are threatening everything. 

The universe is partly designed, it has remarkable parameters that allow för life at some places. This is hard to deny. Bur most of it had properties that are totally hostile to life. 

I don't believe the atheist denial - but neither do I believe in a creator who is omnipotent."

Intelligent Designs Facebooksida återfinns nedan.

https://www.facebook.com/groups/24324623810506698

Vampyrernas idéhistoria

 /Från min f.d. huvudblogg 14 mars 2019/

Den som vill veta mer om vampyrer kan med fördel läsa Katarina Harrison Lindberghs bok "Vampyrernas historia"(2011). En bok som för övrigt varmt rekommenderas. Och som lärt mig en del om ett udda ämne*. 

Eller den borde förstås heta "Vampyrernas  idéhistoria" - eftersom vampyrer, som bekant, inte ser ut att finnas till i sinnevärlden...

Idag finns det heller knappast någon som verkligen tror att de finns. Och Harrison Lindbergh visar i sin bok att när människor verkligen trodde på vampyrer, trodde de på något helt annat än dagens populärkulturs-vampyrer.

Det folkloristiska materialet om vampyrer, upptecknat innan det blev ett riktigt populärt ämne på slutet av 1800-talet, beskriver snarare något som liknar dagens populära föreställning om zombier. Illaluktande, fula. oformliga. Som dessutom inte alls brukade komma från någon överklass, som Dracula. Det var ofta snarare fattiga, udda bybor, som varit illa omtyckta under livet. Det var framförallt från den gruppen som man ibland brukade peka ut personer som antogs ha blivit vampyrer efter sin död. .

Men vampyrtron försvann. Och samtidigt som den försvann förvandlades vampyrerna. De nya populärkulturella vampyrerna blev gradvis mindre fula, och ofta aristokratiska. Denna förändring började redan före Bram Stokers "Dracula", men i och med denna kom den senare tidens vampyrföreställningar att få en mycket fixerad form.

Att vampyrer bor i slott i Transsylvanien, att de har speciella hörntänder, att de inte syns i speglar, och att de sover i kistor, är några drag som inte alls fanns före Bram Stokers roman. 

Och i de tidigare folkloristiska berättelserna var inte ens blodet så centralt. Vampyrerna åt av de levande - de drack inte endast blod.

En av de centrala förändringarna som kom med populärkulturens vampyrer var alltså att en del av dem började kopplas till aristokrati och överklass.

Men det var endast första steget. Vad som sedan händer i en allt större del av genren, är att vampyrerna börjar bli snygga och attraktiva. Och på senare år har de också börjat bli mänskliga, empatiska och rent av snudd på ”goda”. 

Men fortfarande lever de alltså på människors blod. .

På något sätt kan man kanske kalla det för vampyrernas normaliseringsprocess. De suger vårt blod, men de är numera ändå vackra och sympatiska och skulle kunna vara en av oss....

Men samtidigt kan man ju förstås inte tro på dem... Det finns förmodligen  nästan lika få vuxna som tror på vampyrer som det finns vuxna som tror på jultomten. Dagens populära vampyrföreställning har ju också det gemensamt med föreställningen om jultomten - att den skapades av människor som själva inte trodde på den. Jultomten skapades för att lura barnen; den litterära vampyren för att skrämma och roa vuxna.

Därför finns ju faktiskt inte heller den ack så bekväma vägen till odödlighet - att bli biten av en vampyr - i verkligheten. Förr skulle väl inte så många ha beklagat detta - få skulle väl vilja få ett "evigt liv" som ens avlägset liknade folktrons ursprungliga groteska zombie-liknande vampyrer. Men att sörja att man inte kan få bli en av dagens snygga,  ack så  mänskliga och ofta också så välbärgade vampyrer - och som sådan bli odödlig – misstänker jag kan vara en ibland förekommande  reaktion hos en del fantasifulla unga läsare idag....

Men i detta har jag kanske fel?

;-)
------------------------------------------------- 
* Jag lånade den som pappersbok på bibliotek. Den går inte att köpa som pappersbok länge, men finns som e-bok. 

 
The Vampire (1897) av Philip Burne-Jones 

"Queen of endless night"

Vampyrer finns väl kanske inte -  tyvärr. Höll jag på att säga. 

För jag önskar nog just nu att denna  vampyr, denna "the queen of endless night" kunde hemsöka Donald Trump och klicken runt honom. 

Var finns hon när vi behöver henne...

https://www.youtube.com/watch?v=OZoOIZmKNNI&list=PLuA2NmPbbwOHo5QUKkApQ_2mBCxHtQFDu

-----------------------------------------------

PS. En ganska konstig associationskedja, kan någon tycka. Men jag var i ett mycket märkligt tillstånd när jag skrev inlägget. 

Jag hamnade alltså i ett mycket märkligt och ångestfullt tillstånd när jag väntqade på att  tidsfristen skulle gå ut.. Då började jag  gång på gång tvångsmässigt se på ovanstående video och fantiserade egenartat nog om hur vampyren i  denna skulle angripa Vita Huset och Mar-.a Lago..  

Efter det kände jag mig lite lugnare. Sedan somnade jag, och när jag vaknade efter några timmar hade USA backat. Då försvann ångesten totalt.

Min upplevelse känns rent surrealistisk...

Trumpfaran

Det USA och Israel nu bedriver  mot Iran är ett totalt oprovocerat terrorkrig. Trump vill ha Irans olja, och dessutom förmodligen också avleda uppmärksamheten från Epstein-härvan. Netanyahu vill sitta kvar vid makten till vilket pris som helst. 

Iran är mil från att få kärnvapen, men även om de fick kärnvapen är de inte så dumma att de skulle använda dem. De vet att det omedelbart skulle leda till att landet förintas. 

Det enda landet i världen som man på någorlunda goda grunder kan vara rädd för att det skulle använda kärnvapen utan att dess existens är hotat är Donald Trumps USA. Jag tror inte ens Israel kan tänkas  göra något sådant.

Trumps USA är det största hotet mot världen idag. Trump  får en verkligen att fundera över personlighetens roll i historien...

 

"Winchesteränkans hus"

/Onsdagen den 1 augusti 1979  bodde jag i kollektivet "Kulturens Vagga" i Roslags Näsby, Den dagen skulle två av de som bodde där - Gunvor Karlström och Gunnar Wall -  komma tillbaks från en lång USA-resa. 

När de väl kom hem hade de mycket att berätta. De hade varit på en hel del märkliga platser, och det som fascinerande mig mest var något som kallades "Winchesteränkans hus".  Som byggdes av en kvinna som  hade varit gift med en vapentillverkare som tillverkat  Winchestergevären,  

Efter hans död ska hon ha träffat ett medium som hade berättat för henne att andarna av de som hade dött skjutna av dessa gevär var ute efter henne, och hennes enda chans att klara sig var att bygga ett hus att bo i  - som ständigt måste påbyggas,  aldrig fick bli klart, och som skulle innehålla en rad märkligheter - exempelvis dörrar och trappor som inte ledde någonstans,  och konstigt placerade fönster. . 

Jag kom att tänka på det när jag nyligen hörde att ritningarna till flygeln i Vita Huset där Donald  Trumps"balrum" ska ligga kanske tycks ha liknande. egenskaper... 

Se https://www.youtube.com/watch?v=MVhG8i4n4kI

Trump kanske också är rädd för ilskna spöken...

Jag frågade ChatGPT om Winchesteränkan och fick detta svar./

Vad vet du om "Winchesteränkans hus"?

“Winchesteränkans hus” syftar på det berömda Winchester Mystery House, ett av världens mest kända – och märkligaste – hus.

🏚️ Vem var “Winchesteränkan”?

Huset byggdes av Sarah Winchester, änka till vapentillverkaren William Winchester.

Efter makens död trodde hon enligt legenden att hon var hemsökt av andarna från människor som dödats av Winchester-gevär. 

🏗️ Ett hus som aldrig slutade byggas

Det mest extrema med huset:

• Byggdes oavbrutet i cirka 38 år (dag och natt) 
• Växte till över 160 rum
• Har:
  • ~10 000 fönster
  • ~2 000 dörrar
  • massor av trappor, gångar och hemliga passager 

Det finns till och med:

• Dörrar som leder rakt ut i tomma luften
• Trappor som slutar i taket
• Fönster som vetter in i andra rum 

👉 Resultatet är som en labyrint byggd utan logik.

👻 Varför ser huset så konstigt ut?

Enligt myten byggde Sarah huset för att:

• Förvirra och undvika onda andar
• Hålla dem “upptagna” så de inte skulle nå henne

Hon sägs också ha varit besatt av talet 13, vilket syns i många detaljer i huset. 

👀 Är det hemsökt på riktigt?

Det är omdiskuterat:

• Vissa besökare och guider rapporterar ljud, fotsteg och “närvaro” 
• Skeptiker menar att det beror på husets förvirrande design och psykologi

🎬 Idag

• Huset är en turistattraktion i Kalifornien
• Det har inspirerat filmer, t.ex. Winchester (2018)
• Lockar besökare som gillar historia, arkitektur – och spökhistorier

---

🧠 Kort sammanfattning

“Winchesteränkans hus” är:

• Ett enormt, kaotiskt byggt hus
• Skapat av en kvinna som trodde hon var hemsökt
• En blandning av verklig historia och seglivade myter..

Sarah Winchester, avbildad 1865

Att stå på Irans sida mot USAs angrepp

Jag har inga som helst sympatier för regimen i Iran men om en imperialistisk stat angriper ett land i tredje världen ligger alla mina sympatier på det angripna landets sida.

Om inte MYCKET synnerliga skäl talar emot, och det gör det inte här.
 

Karta från 1872

Spinoza genomskådade Exodus

Redan 1670 insåg filosofen Baruch Spinoza att berättelsen i Exodus (Andra Moseboken) inte kunde stämma...

Idag är hans syn allmänt accepterad, men då blev han mycket hårt trakasserad för det han skrev. 

Han fördömdes av både judiska och kristna auktoriteter för att han tänkte logiskt. 

Det kristna påskfirandet firar alltså en avrättning av en oskyldig man - en brutal avrättning som påstås ha upphävt (inte förstärkt...) mänsklighetens syndaskuld. 

Det judiska påskfirandet firar alltså ett uttåg från Egypten som aldrig ägde rum.

https://www.youtube.com/watch?v=FgxZlWoXExY

 

Nattvarden, korset och "försoningsläran"

/Skriven i början av 2007. Utlagd med tanke på att det är långfredag idag./

”Villkoret för sinnesfrid var offer i blod
och det var ett språk som vi verkligen förstod”.
Kjell Höglund, Häxprocess, 1973

En dag i december 1983 tog jag nattvarden för första gången. Jag hade just börjat läsa religionshistoria och hade fått ett pånyttfött intresse för religion. Jag slank in på en gudstjänst i en kyrka, och upptäckte att det var en nattvardsgudstjänst. När det var meningen att man skulle gå fram tvekade jag ett tag. Men till sist gick jag fram till prästen.

”Kristi blod för dig utgjutet.” Jag kände mig konstig. För mitt inre tycktes jag förpassad till en djungel där jag, tillsammans med andra kannibaler, höll på att dinera på någon stackars missionär som just hade kokat färdigt i grytan. Det var nästan en chock.

23 år senare, i december 2006. Jag är inbjuden till en sånggudstjänst, av en väninna som sjunger i en kyrkokör. Jag kommer till en kyrka som jag aldrig varit i förr. Jag sätter mig ner, och blicken fastnar på ett ovanligt stort krucifix mitt i kyrkan. Där ser man en torterad man som plågas på ett kors. Nu visar det sig att det inte bara är en nattvardsgudstjänst – själva temat på predikan är också nattvarden. Prästen talar om att vi ska känna gemenskap när vi delar på Kristi kropp.

Jag känner att jag inte mår riktigt bra av att lyssna på denna utläggning. Jag ser på den torterade mannen och tänker att det är hans kropp vi ska sätta i oss. Jag till och med kommer på mig själv med att mumla ”Det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är hans profet”. Inte som en trosbekännelse utan som en protest.

Så är stunden för nattvarden inne. Den här gången går jag inte fram. Sedan ett tag tillbaka har jag av principiella skäl avstått från att ta nattvard. Bredvid mig sitter en kvinna som inte heller går fram. Istället dricker hon en medhavd flaska vatten.

Plötsligt kan jag inte hålla mig. Jag säger högt, så jag får för mig att det hörs i hela kyrkan, ”ja, det är väl i alla fall bättre att dricka vatten än att dricka blod”. Ingen tittar åt mitt håll, så jag antar att det inte var så högt som jag trodde. Men på vägen ut från kyrkan hade jag sällskap med kvinnan som drack vatten. Hon säger, lite roat, att jag pratade så högt så att hon fick skämmas…

Jag får samma känsla av korset som symbol som jag får för nattvarden. Jag kan bli nästan lika illa berörd när jag ser kristna med rättvända kors, som när jag ser satanister med upp- och nedvända. Ett tortyrredskap är ett tortyrredskap, vare sig det är rätt- eller uppochnedvänt.

Att döma av evangelierna var Jesus en man som var obekväm. Han fördömde de rika, de mäktiga, de själviska, de självbelåtna. Han försvarade de fattiga, barnen, prostituerade kvinnor, de föraktade. Hans världsbild var egendomligt självständig från sin samtids sociala konventioner.

Det gick som det ofta brukar gå för sådana människor. Han blev avrättad, torterad till döds. Hans sista ögonblick i livet var fyllda av ångest och smärta. Han ropade ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”

Sedan kom Paulus. Han fördömde inte alls de rika och mäktiga. Tvärtom poängterade han noga att alla skulle lyda överheten, som var ”tillsatt av Gud”, och att slavarna skulle lyda sina herrar, kvinnorna sina män, och barnen de vuxna. Däremot spred han idén att det faktum att människor hade torterat ihjäl Jesus, ”Guds son”, var en stor händelse. Genom detta dåd hade människan befriats från sin syndaskuld. Jag kan i min naivitet inte låta bli att undra om det inte borde vara tvärtom.

Men han uppstod ju? Det kan vi ju nu i och för sig inte riktigt veta. Bara de mest godtrogna kan referera till Paulus ord om att det fanns hundratals vittnen och dra slutsatsen att uppståndelsen är ”det bäst bevisade faktumet i världshistorien”. Det äldsta evangeliet, Markus, nämner inte uppståndelsen, de sista verserna i kapitel 16 är inlagda efteråt. Och när den uppståndne Jesus beskrivs i evangelierna framstår han ofta som drömlikt okroppslig. De två lärjungarna som enligt Lukas 24:13-35 möter Jesus på väg till Emmaus går i sällskap med honom under en lång tid utan att känna igen honom. När de slutligen känner igen honom försvinner han med en gång ur deras åsyn.

Men även om han nu uppstod, varför är då den öppna graven inte den främsta kristna symbolen? Jesus uppstod ju inte på korset, han plågades ihjäl där.

I den tidiga pingstkyrkan talades det ibland om att ”vila ut i Jesu sår”. Jesu lidande blir något heligt, något man kan vila ut i. Eller som det sägs i en känd sång, ”genom blodet har han frälst mig”.

En otäck tanke tränger sig på. Var det blodsoffret och lidandet som gav sinnesro?

Det är på många sätt sorgligt, att den religion, som framgångsrikt utrotade människo- och djuroffer i de områden där den drog fram, har ett blodsoffer i sin läras centrum.

 

 Något att fira?  

John Cleese på X

te

John Cleese

@JohnCleese

President Trump chooses to express his delight at Robert Mueller's death But I think he should be aware that when he dies, the glorious outburst of happiness and celebration will be heard on the outer moons of Jupiter

https://x.com/JohnCleese/status/203582404787589553

JD Vance är rädd för flygande tefat

Hämtat från Facebook

"Vice President JD Vance has entered the UFO conversation in a way that nobody in Washington quite anticipated — revealing that he has been personally looking into the phenomenon and sharing his conclusion that the objects being reported and tracked by military pilots are not extraterrestrial in origin but demonic in nature.

The statement places the second highest official in the United States government firmly in a theological rather than scientific framework when it comes to one of the most actively investigated and genuinely unresolved questions in modern aerospace and national security circles.

Vance's position is not without precedent in certain religious and conservative communities where the demonic interpretation of UAP phenomena has circulated for decades — but hearing it stated publicly by a sitting Vice President during an active war, a constitutional crisis and a global energy emergency lands in a category entirely its own.

The Pentagon has spent billions investigating UAPs. Congress has held classified briefings. Pilots have filed official reports. And the man one heartbeat from the presidency has reviewed the evidence and landed on demons"

https://www.facebook.com/primefactspage/posts/pfbid0PRZYnV37X3qxRsYdgD77yuZDmrFsJMRqXfRq64G31CPaUUatGzkR1AtdgoAbxgwFl