Hur överleva en atombomb

Det finns något jag inte riktigt gillar med nedan länkade video. 

Den är gjord av sjundedagsadventister, och dess budskap är att alla sjundedagsadventister som bodde i Hiroshima den 6 augusti 1945 överlevde bomben.

Den vill förmedla budskapet att Gud skyddar de sina. Precis som tre gudfruktiga män i Babylon överlevde i en brinnande ugn, en berättelse som man kan läsa om i Daniels bok. 

Jag tror inte på Daniels bok, som skrevs ner hundratals år efter de påstådda händelserna, och innehåller uppenbara historiska fel. 

Om uppgifterna att de 20 sjundedagsadventisterna i Hiroshima - det skulle alltså vara samtliga sjundedagsadventister som bodde där den 6 augustin  1945  - överlevde bomben är sanna har jag ingen aning om. 

Men idén att Gud väljer att just skydda medlemmarna i en liten kristen grupp som har de rätta doktrinerna, att överleva detta inferno - låter kanske  inte entydigt sympatiskt. För att kanske uttrycka det lite försiktigt. 

Det påpekas också i videon att många av dessa bodde just i Hiroshimas centrala delar, där den överväldigande majoriteten dog,

Gud skyddar alltså de sina. Dvs den sekt som har precis den rätta läran.

Det presenteras som en historia med en vacker sensmoral. Om den verkligen är vacker torde förstås kunna diskuteras...

Videon kan ses genom länken nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=opIq0m8hFAY

Den svartsjuka Alvira Bethurum

Aura Rhanes och Truman Bethurum. 

Den påstådda rymdkvinnan och contacteen som berättade om henne.

I en video på YouTube tas en ofta förbisedd sak upp. 

Inget nytt för mig, det nämns ofta i förbigående. Men här är just detta centralt. 

Truman Berthurun var gift.  Hans fru Alvira blev svartsjuk på Aura Rhanes. 

Hon tog ut skilsmässa med motiveringen att han hade haft en romantisk relation med henne 

Bethurum förnekade att relationen var romantisk - men det gick hon inte på.

Att få ut skilsmässa (vilket på den tiden var mycket svårare än det blev senare) pga sin partners relation med någon som den övervägande majoriteten av människor torde ha utgått från var en fantasiperson tillhör nog inte det vanligaste. 

Men Alviras reaktion var förståelig. Från och med det att Truman Bethurum började berätta om Rhanes - eller började tänka på henne - var hon uppenbarligen den allra viktigaste personen i hans liv - alldeles oavsett att hennes existens av de flesta torde ha upplevts som ... aningen problematisk. 

Enligt såväl videon som i en artikel om Truman Bethurum på engelska Wikipedia var Alvira Bethurum själv "troende" - hon ansåg att Aura Rhanes existerade - hon begärde inte ut skilsmässa från någon som hon trodde hade en relation med en låtsaskamrat.  

Hon var helt övertygad om att hennes man hade romantiska känslor för en utomjording. 

Truman Bethurums berättelse fascinerar mig, och till min stora irritation kan jag inte få tag i hans centrala bok  - "Aboard a flying saucer" - som kom 1954. Jag har beställt den från Amazon två gånger -  de påstår att den finns i deras lager - men den har inte kommit.

Ingen annan contactee jag känner till - med det möjliga undantaget av Elizabeth Klarer - har utvecklat en så stark relation till sin föregivet utomjordiska kontakt. 

Videon kan nås via länken nedan. 

https://www.youtube.com/watch?v=1-K2uaRt2oo

 

Truman Bethurum

Truman Bethurum återbesökt - Clarion som egalitär utopi

/Från min huviudblogg 22 maj 2009/

När jag var sju-åtta år var min tillvaro otrygg, ja i det närmaste tröstlös. Jag letade efter hoppfulla trosföreställningar som kunde vara till hjälp.

En sådan fann jag i Max B Millers ”Flygande tefat – fantasi eller verklighet?”. I synnerhet i kapitlet ”Kontakt med rymdvarelser”. Där berättade till synes trovärdiga personer om möten med vänliga, förstående och av allt att döma goda rymdmänniskor.

Den mest fascinerande av dessa berättelser var Truman Bethurums möte 1952 med ett UFO från planeten Clarion och framförallt med dess kvinnliga kapten Aura Rhanes. Hon gav ett väldigt sympatiskt intryck, och det faktum att de hade en kvinnlig kapten tyckte jag ökade trovärdigheten i berättelsen. Jag hade aldrig hört talas om kvinnliga kaptener och att tefatet hade en sådan tyckte jag ökade tilltron till dess utomjordiska ursprung.

Att goda varelser cirklade runt vår planet och kunde ingripa en dag var trösterikt. Om himlen en dag hade varit fylld av flygande tefat hade jag blivit själaglad.

Men det dröjde inte länge förrän det blev snudd på omöjligt att tro på detta. Det var trist.

Nu, mer än 46 år senare, har jag just läst ut ”Messages from the people of the planet Clarion: The true experiences of Truman Bethurum”. Utgivet av något som heter ”Inner Light Publications”. Det innehåller en del texter av Bethurum, inklusive en del självbiografiska avsnitt.

Barnatro dör inte så lätt. Jag märker att jag innerligt hoppas att det inte ska finnas något uppenbart omöjligt i texten, så att jag på något plan åtminstone kan få behålla lite av vad Ingemar Hedenius kallat för ”patetisk tro”. Men, ack, nej. Även där blir man besviken.

Vi får nämligen läsa om hur Aura Rhanes talar om hur invånarna på Clarion, vars rumsliga läge i världsrymden är ganska så oklart, har ett nära samarbete med invånarna på Mars. Mars, förklarar hon, är en planet med en stor tillverkningsindustri, som gör att det förser hela solsystemet med avancerad teknologi. Ja, även materialet i Aura Rhanes tefat är tillverkat på Mars.

Adjö, Aura Rhanes. Adjö Clarion. Den man som berättade om er var oerhört dum, som inte nöjde sig med icke kontrollerbara uppgifter om de kosmiska vännerna.

Det är extra synd eftersom Clarion inte endast var sympatiskt, utan till och med sympatiskt på ett politiskt korrekt sätt. Politiskt korrekt i svenska vänstemiljöer idag, inte i USA 1952…

Clarion är enligt Bethurum/Aura Rhanes jämlikt, med en kooperativ ekonomi. Det finns inga rika och fattiga, inga klasser. Kvinnor är helt jämställda med män och Aura Rhanes sitter för övrigt i Clarions regering.

Clarion är inte uppdelat i nationer, planeten är en enhet, utgör en nation i sig.

Våld, krig och brottslighet är okända. Barnuppfostran är kärleksfull, och saknar våld, hot och bestraffningar.

Människorna lever mycket länge. Aura Rhanes sades se ut som om hon vore på sin höjd 40 år, men är i själva verket redan mormor, och berättade för Bethurum att hon själv kommer att leva i minst tusen år.

Och i motsatts till de contactees som brukar vilja beskriva tefatsmänniskorna som ”ariskt” ljushåriga, med blåa ögon, försäkrar Bethurum att de har mörkt hår, mörka ögon, med ett latinskt utseende.

Bethurum själv beskriver hur han ser fram emot en värld på jorden utan klasser, krig, kvinnoförtryck och rasförtryck – och försäkrar att Aura Rhanes och hennes kolleger åtminstone indirekt kommer att hjälpa oss med detta.

Själv kom han från arbetarklassen, och beskriver ett fattigt liv, och boken uttrycker en hel del missnöje med politiker, de rika, och arbetsgivarna. Det förklarar ju hans önskan efter jämlikhet.

Men att hans strävan efter jämlikhet också omfattar etniska minoriteter och kvinnor ger hela budskapet en ganska så "modern" vänsterprofil.

Personligen tror jag nog att Bethurum utnyttjade tefatsvågen för att få en chans att föra ut åsikter som låg honom varmt om hjärtat, och som han aldrig annars skulle kunnat nå ut med.

Det är ju den rimliga förklaringen. Den är ju milt sagt mer trolig än att Aura Rhanes existerar. Tyvärr.

https://www.amazon.se/-/en/Timothy-Green-Beckley/dp/0938294555

 

Chirpy Chirpy Cheep Cheep - Middle Of The Road

Ikväll för 55 år sedan - den 25 maj 1971 - hörde jag denna sång för första gången. Den gick in i mig på ett mycket intensivt och märkligt sätt.

https://www.youtube.com/watch?v=Hr02aGuy_wY

 

Middle of the Road 1972

Lovande exoplaneter blev en besvikelse

Om man bortser från en liten grupp av paranoida människor som är rädda för ett "utomjordiskt anfall" skulle nog de flesta bli glada om man finner belägg för att liv är relativt vanligt  i universum. 

De som  hoppas på något sådant blir förstås besvikna när de ser nedanstående video.. 

Den beskriver hur upptäckten av exo-planeter i så kallade "beboeliga zoner" runt stjärnor  för inte så länge sedan skapade en form av optimism. "Beboeliga" (habitable) zoner definieras här som zoner där flytande vatten på planeter är möjligt. 

Men i och med observationer från James Webb-teleskopet verkar alla de stjärnsystem där liv sågs som möjligt fått skrivas av. Det finns i alla dessa fall en rad andra faktorer som omöjliggör liv. 

Giftiga atmosfärer, strömmar av dödliga  partiklar som sänds ut från stjärnan,  och annat,  verkar omöjliggöra liv på alla de stjärnsystem som inledningsvis såg lovande ut.

Stora delar av universum är kanske mer livsfientligt än vi trott.

I slutet framhålls det att universum är oerhört stort och det förstås ändå någonstans kan finnas regioner med världar som lämpar sig för liv. 

Men att det som sagt ser mycket mer ovanligt ut än man antog för bara något årtionde sedan. 

Sorgligt...

https://www.youtube.com/watch?v=ZDpdz78IgaA 

 

Theosophy Wiki

Via en så kallad ofrivillig grannblogg. upptäcker jag att det finns en speciell Wikipedia om teosofi.

Den är skapad av teosofer, troligen från Teosofiska Samfundet Adyar.

Det måste sägas att den är klart apologetisk, vilket till och från blir störande, som när den bortförklarar sexualbrottsanklagelserna mot Charles Webster Leadbeater.

Jag kommer nog att kolla den en del. Det fanns en period då jag var mycket intresserad av teosofi, utan att direkt vara anhängare till dem. Jag såg dem väl som en märklig kombination av sympatiska teorier och hejdlöst nonsens.

Teosofin är egentligen en udda form av hinduism , även om vare sig de själva eller många hinduer skulle hålla med om detta. Teosoferna ser sig själva som den ursprungliga vishetsreligionen, som indirekt är upphovet till alla andra religioner. Vilket, försiktigt uttryckt, är en milt sagt tvivelaktig åsikt

Jag känner några teosofer, liksom en avhoppad teosof. Den avhoppade teosofen har inte haft några  traumatiska upplevelser av sekttyp, Hens avståndstagande är helt intellektuellt. Hen verkar se teosoferna som sympatiska människor med en ohållbar lära. Hen är numera en principfast materialist och ateist.

Det är inte jag. Jag är vare sig ateist eller materialist, och jag är inte heller kristen.

Så jag tycker nog att teosofin spelade en positiv roll när den uppstod i Europa och USA i slutet av 1800-talet, som ett alternativ till både ateism och kristendom.

Men der finis en rad problem med dem - stora sådana. De har en bisarr syn på mänsklighetens historia, som innefattar såväl Atlantis som Lemurien. Och en märklig (låt vara numera kraftigt nedtonad) "raslära" - utan att på något sätt vara rasister i praktiken. Men i deras ursprungstexter finns tyvärr en del milt sagt obehagliga formuleringar om australiska urinvånare - de har anhängare bland de flesta större etniska grupper i världen - men jag betvivlar att de någonsin skulle kunna rekrytera en enda australisk urinvånare...

En annan sak är att de har en elitistisk syn - att det funnits en serie av esoteriska mästare - som styrt världens utveckling i hemlighet. Än värre är att dessa alltid beskrivs som manliga. Vilket är märkligt då de viktigaste personerna i teosofins tidiga historia var kvinnor.

De tar inte på något sätt ställning för någon politisk ideologi, men i deras tidigaste historia får man intryck att många av dess aktiva var vad man skulle kunna beskriva som vänsterliberaler. De arbetade aktivt för kvinnlig rösträtt och Indiens frigörelse från England. 

Strömningen grundades av Helena Petrovna Blavatsky, som kom från en rysk aristokratfamilj (som hon tidigt flydde från.) Hon bildade Teosofiska Samfundet (TS) 1875.

Hennes främsta verk är "The Secret Doctrine" - ett märkligt och mer eller mindre oläsbart arbete i två volymer och cirka 1000 sidor,

Men hon har också skrivet mer lättillgängliga böcker - som "Key to Theosophy"

Efter hennes död splittades rörelsen i två grenar som båda leddes av kvinnor. . Det ena fick sitt högkvarter i Adyar i Indien och brukar kallas TS Adyar. Den leddes av Annie Besant.

Den andra fick efter ett tag sitt högkvarter i Pasadena i USA, och brukar kallas TS Pasadena. Den kom ganska snart att ledas av en Katherine Tingley.

En tidig utbrytargrupp kom att ledas av en viss Alice Bailey, en person som kristna fundamentalister har utvecklat märkliga konspirationsteorier om,

Medan kristna fundamentalister i sin syn på mänsklighetens historia tenderar att kraftigt förkorta denna - de tror på en skapelse ca 4000 f.kr. - gör teosoferna tvärtom - de tror att mänsklighetens historia sträcker sig miljontals år tillbaka.

De tror förstås också på reinkarnation och karms.

Nåväl -  teosofi-wikins startsida finns på länken nedan. Jag kanske återkommer till den.

https://theosophy.wiki/en/Main_Page

Helena Petrovna Blavatsky, målad av Hermann Schmiechen 1884. 

Kakistokrati

Hittade en term, som många menar passar in på Trumpregimen. 

Kakistokrati.

Ett ord jag aldrig hört talas om, men enligt svenska Wikipedia betyder det följande.. 

"Kakistokrati (från grekiska: κάκιστος, "sämst", och grekiska: κράτος, "styre") betyder ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de minst lämpade människorna sitter vid makten."

Kakistokrati - låter som en term för ett extremt osannolikt tillstånd. Och tillståndet under Trumpregimen är också extremt osannolikt.

Om det finns något som man kan jämföra med är det möjligen Kina under den "kulturrevolution" som inleddes 1966 - där rena charlataner vars enda merit var att de var fanatiska anhängare av Mao Zedongs "tänkande" och kunde Maos lilla röda utantill ofta tillsattes för att stå i ledningen för att just leda saker som de inte visste något om. 

Då ansågs det exempelvis att det bästa sättet att få kunskaper om meteorologi var att mycket noga studera Maos lilla röda. 

"Maos tänkande" var ett pinsamt mischmasch av absurda dumheter och en del uppenbara självklarheter - men Donald Trumps "tänkande" har nog överträffat Maos dito med råge. Det vimlar förstås också av absurda dumheter i Trumptänkandet - men de uppenbara självklarheterna lyser helt med sin frånvaro.

En av de på samma gång mest korkade och onda personerna i världen har utsetts till att leda världens mäktigaste stat - och världens främsta kärnvapenmakt. 

Inte ens en ovanligt fantasifull författare av absurda dystopier skulle ha kunnat förutse en Donald Trump.

-----------------------------------------------------------------------

Jag delar inte alla slutsatser, eller den politiska grundsynen,  i nedanstående analys, men trots att den skrevs så tidigt som i januari 2025, fångar den väsentliga drag i den trumpistiska kakistokratin...

https://carlheath.se/the-rise-of-kakistocracy-a-warning-about-americas-democratic-decline/

 

Frälsningsarmén

 /Från min f.d. huvudblogg 2 augusti 2013/

Om det fanns något kristet samfund som jag tyckte var sympatiskt som barn var det nog Frälsningsarmén. Dels visste jag ju att de gjorde nytta, dels var de inte bara vänliga, utan faktiskt också respektfulla gentemot barn.

Jag kommer att tänka på det när jag får reda på att frälsningssoldaten Christina Sandberg utseddes till "Seklets Södertäljebo" 1999 - och slog Björn Borg och Hasse Tellemar med hästlängder. Hon var förresten inte endast frälsningssoldat utan även medlem i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet...

Tillbaks till barndomen. I Gräddö kände vi en familj, där mannen var officer i "den riktiga" armén. Hans son beundrade honom mycket, verkade det som. Tyvärr ledde det att han samtidigt närde ett underligt förakt för Frälsningsarmén. Han verkade tycka att det var en skändning av den  försvarsmakt där fadern befann sig att Frälsis hade tagit efter dess yttre former. Själv tycker jag nog att en "armé" som försöker mildra nöden genom att soppkök och annat på något sätt är mer sympatisk än en som har till uppgift att döda.

Thorsten Kjäll har i en bok från 1972 med en lite svårförståelig titel, Korsets färger bära (jag har ännu inte upptäckt vilka "korsets färger" är och hur de kan "bära"!) försökt skriva Frälsningsarméns historia. Där upptäcker jag något fascinerande.

När man läser den inser man att det verkar som om Frälsningsarmén var ett av de allra första samfunden som redan från starten på 1800-talet hade en organisatorisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag kollar engelska Wikipedia och det stämmer - de ordinerade kvinnor redan från början. Rörelsens grundare hette Willian Booth, och hans hustru, Catherine Booth, skrev tidigt ett debattinlägg för att kvinnor hade lika stor rätt att predika som män. Så blev det också - hon höll en mängd predikningar under sitt liv.

De två personer som ledde arbetet att med att introducera Frälsningsarmén i Sverige, var båda kvinnor. De hette Hanna Ouchterlony och Jenny Swanson. Förutom dessa bestod ledargruppen av Emily Petterson, James Ganside, och en till man,vars namn ingen tycks riktigt känna till....

De två männen av de fem verkar inte ha gjort något större intryck på någon. Kjäll skriver:"Om de båda männen i gruppen tydligen inte var av pionjärvirke, så var kvinnorna det dess mer" . (s. 42).

En lustig sak i boken är alla utfall mot Frälsningsarmén från sent 1800-tal som författaren citerar från dåtida ledande borgerliga tidningar. Den beskrevs av dessa som en farlig sekt av imbecilla fanatiker.

Idag är det ju inte så. Frälsningsarmén är ju högst respekterad och ses väl nästan som samhällsbärande. Men från början verkar de ha setts som farliga och nästan subversiva.

Ja, ju mer jag läser ju mer får jag intrycket att det nog var rationellt att gilla dom som barn. Och även om de inte är subversiva idag gör de ändå en massa nytta. Vilket är mer än vad man kan säga om en mängd andra religiösa grupper. 

Boken som skapade min barnatro

/Från min f.d. huvudblogg 21 juni 2025/

Under hela barndomen längtade jag efter något som var bättre. Denna längtan kunde ta sig många uttryck. 

Ett av dessa uttryck var ett hopp om att det skulle komma någon, eller några, eller till och med något, utifrån. Som skulle kunna göra tillvaron bättre.

Ett tag försökte jag finna det i kristendomen. Våren 1963 (jag var åtta år) började jag läsa Bibeln. Pedantisk som jag var började jag från början - med Första Mosebok. Denna läsning skapade dock mer rädsla och motvilja än hopp. Gud verkade fasansfull.

Men hemma fanns en bok som hette "Flygande tefat - fantasi eller verklighet? , skriven av en Max B Miller. Jag vet inte när jag började läsa i den. Jag vet inte om det var 1962 eller 1963 - eller rentav 1961. Den hade getts ut 1959.

Den var inte fasansfull. Dels verkade den vara - tyckte jag nog - mer realistisk än Bibeln. Dels var de rymdmänniskor som beskrevs skildrade av vad som numera kallas "contactees". Och de beskrevs alltid som välvilliga, och ibland som såväl kärleksfulla och goda.

Boken var ganska så pedagogiskt upplagd. Den började med forntida skildringar som man med lite god vilja skulle kunna tolka som rymdskepp. En av dessa hade jag tillgång till. Det var första kapitlet i Hesekiels bok i Bibeln. Jag fascinerades storligen av att det fanns ett kapitel i Bibeln som kanske handlade om flygande tefat.

Det andra kapitlet handlade om debatten om tefat. Den gav definitivt en bild av myndigheter som försökte tysta ned något viktigt.

Som ett kuriosa kan nämnas att där också finns ett litet gåtfullt uttalande av Albert Einstein om saken.  Han hade skrivit detta: "Dessa människor har sett NÅGOT. Vad de såg vet jag icke och jag har ingen åstundan att få veta det".

Sedan kommer ett kapitel om jordiska rymdfärder - från och med Sputnik till och med Luna 3. Syftet med det var nog att visa att rymdfärder faktiskt är möjliga. Om vi så försiktigt har börjat, torde en mycket mer utvecklad civilisation ha kommit mycket, mycket längre. 

För övrigt finns också i boken - Luna 3:s bild av månens baksida. Vilket nog kan förklara varför författaren när han beskriver kontaktberättelser undviker att redovisa George Adamskis. Adamski hävdade ju att han fått flyga runt månen och sett städer på dess baksida.

Kapitlet om försök att hitta radiosignaler från yttre rymden är ju helt inaktuellt idag...

Kapitlet "Den mystiska planeten Mars" är ju om möjligt än mer inaktuell. Idag ter sig Mars inte speciellt mystisk, och den verkar helt entydigt verka - i högsta grad obebodd.

De två helt centrala kapitlen är dels "Världsgåtan" (137-182) och dels "Möten med rymdvarelser" (183-217). Det var definitivt dessa som gjorde störst intryck på mig.

På två helt olika sätt.

I "Världsgåtan" läggs det fram en rad mycket övertygande observationer. Och, nej, Miller har inte hittat på dem, eller ens i någon högre grad förvrängt dem. De ÄR märkliga. Det handlar dels om observationer med många vittnen. Någon har dock bara ett vittne - men det vittnet råkar vara ingen mindre än Clyde Tombaugh - som upptäckte (den f.d planeten) Pluto.

Många är dessutom observationer som bekräftades på radar.

Berättelserna är av den karaktären att de dementier som US Air Force och deras akademiska talesmän (varav den främste nog var Donald Menzel) tedde sig besvärande pinsamma. Skulle verkligen tränade piloter jaga planeten Venus och tro att det var en flygande farkost? Hade verkligen hägringar (Menzels favorithypotes) plötsligt blivit så vanliga att den ena efter den andra skulle se hägringar som såg ut som luftfarkoster?

Just det kapitlet gav mig det jag behövde för att KUNNA tro att det kanske skulle kunna vara farkoster som inte kom från jorden. 

Framförallt för att många av dem verkade ha mycket märkliga rörelsemönster och andra egenskaper som det vore märkligt om någon jordisk farkost hade - i alla fall så tidigt som på 40-talet.

Men det var kapitlet om rymdmänniskor som gav mig motiv för att VILJA tro på det.  I tur och orning presenterades Daniel W Fry, Truman Bethurum, Orfeo Angelucci, Salvador Villanueva, Ray Stanford, och Elizabeth Klarer. Ja, det fanns även två norska kvinnor med i kapitlet - Edith Jacobsen och Asta Solvang. Som sade sig ha sett ett flygande tefat 1954 - och träffat en man som kom ut från detta.

De beskrev honom på detta sätt: ""Det som gjorde det starkaste intrycket på oss, var den uppriktiga vänlighet han utstrålade. Det gav oss en känsla av godhet och pålitlighet, så att vi inte kände oss rädda för mötet. Hans småleende övertygade oss om att han inte hade några onda avsikter."(s. 210)

Ungefär samma intryck gav alla de kontaktberättelser som fanns i boken. Jag har ju tidigare lagt ut Truman Bethurums beskrivning av hans möte med Aura Rhanes 1952. Det var förmodligen den berättelse som tilltalade mig mest.

Kapitlet efter detta tog upp de olika projekt som funnits för att undersöka tefatsrapporter. Det mest slående i detta var den inre spänningen i fältet mellan mycket trovärdiga rapporter och konstiga bortförklaringar.

Det sista kapitlet domineras av ett brev som UFO-anhängaren Donald Keyhoe skrev till Donald A Quarles i US Air Force - och de meningslösa "goddag-yxskaftssvar" han fick från denne.

Boken var oerhört övertygande för mig som sju-åttaåring.  Och de närmaste åren efter. Jag blev nästan en missionär för tefatssaken i min grundskoleklass och läste högt ur Millers bok, på den "aktuella timme"vi hade en dag i veckan.

Och vad säger jag idag? 

Det första är att i stort sett alla kontaktberättelser verkar ha demolerats totalt. Det ser ut som att nästan alla som på något sätt kunnat kontrolleras varit medvetna påhitt. Det är faktiskt oerhört sorgligt. Om så sympatiska rymdvarelser cirklade runt i lufthavet var och varannan dag skulle världen vara en mycket tryggare plats.

Vad värre är - den typen av berättelser har ju numera ofta ersatts av andra typer av berättelser - som gör tanken på UFOs betydligt mindre angenäm.

Vad jag däremot fortfarande är övertygad om är att US Air Forces närmast bisarra mörkläggning existerade. Den vanligaste förklaringen till denna från ufologer var att myndigheterna var rädda för panik om sanningen om "tefaten" skulle avslöjas. En annan förklaring som jag själv nog snuddade vid då var att myndigheterna var rädda för att världen skulle bli bättre om tefaten tog över. Och att alla hemskheter som pågick skulle avslöjas.

Och att de ansvariga kanske skulle kunna ställas till svars.

Air Forces och andras bortförklaringar VAR faktiskt ofta pinsamma. Men det SKULLE ju exempelvis kunna bero på att "tefaten" var hemliga USA-projekt - som myndigheterna av lätt förståeliga skäl inte ville bli offentliga.

Det är en mycket mer övertygande förklaring än planeten Venus, Menzels hägringar/temperaturinversioner ellrc för den delen Philip Klass´ klotblixtar.

Men problemet är i så fall alltså att det i många fall ser ut som om "tefaten" hade förmågor som det (milt sagt) är mycket svårt att tänka sig att någon stat på jorden skulle haft från och med 40-talet. Eller ens idag.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.

 

A great holiday

  

Värd att sitta inne för

För flera år sedan fastnade jag för den australiska serien Kvinnofängelset (Cell block H) och såg dess 692 avsnitt flera gånger...

Är 2000 skrev jag denna recension av serien. 

"Den 31 mars 2000 gick en demonstration till TV4-huset i Stockholm. Den var på sätt och vis helt unik - något liknande kan inte ha förekommit i Sverige tidigare. Dess syfte var att kräva att TV4 skulle visa dramaserien Kvinnofängelset i repris.

Det var ett krav som TV4 inte omedelbart ville tillgodose. De hade nämligen just avslutat serien, efter att ha sänt den i fem och ett halvt år, på nattetid, sammanlagt 692 avsnitt. Dessutom hade priset för sändningsrätten höjts, då serien blivit en kultserie i stora delar av världen. Men kampanjen för reprissändning var ihärdig, och från och med hösten 2000 sänder TV4 serien igen. Sändningstiderna är även nu på natten.

Jag var en av dem

Vad var det då som fick så många människor att engagera sig för att en dramaserie på 692 avsnitt skulle visas igen? Eftersom jag var en av dem som gick i demonstrationen och dessutom skrev på namnlistan för reprissändning på http://visa.kf.mer.nu/namnlista.shtml kan jag försöka ge åtminstone mitt eget svar på den frågan.

Kvinnofängelset kallas ibland för en "såpa" men det är missvisande. I motsats till de "såpor" som visar glamorösa miljöer från överklassen eller romantiska äventyr i övre medelklassen skildrar Kvinnofängelset livet hos en av de mest utstötta och förtrycka grupperna - fångarna på ett australiensiskt kvinnofängelse. Vi får följa deras kamp för att bibehålla värdighet, solidaritet och mänsklig värme i en nästan helt omöjlig miljö. 

Den solidaritet som finns hotas både från sadistiska vakter, fångar som vill utnyttja sina medfångar genom till exempel drogförsäljning, och maktlystna byråkrater och politiker som vill vinna röster genom att införa hårdare disciplin i fängelserna.

Ledaren Bea

Serien börjar när en ung kvinna, Karen Travers, som just dödat sin man efter år av misshandel och förnedring, blir intagen på kvinnofängelset i Wentworth. Där kommer hon in i en social miljö, där den ledande kvinnan bland fångarna, Bea Smith just ska skrivas ut. Hon hade varit den informella ledaren och många var oroliga för vad som skulle hända när hon försvann. Hon är dock snart tillbaka - hon dödar sin exman, som hon ser som ansvarig för att deras dotter knarkat ihjäl sig under den tid Bea var inlåst och inte haft en chans att kunna hjälpa henne.

Bea kommer sedan att upprätthålla sin ställning som "top dog" bland fångarna under större delen av serien. Det lyckas hon med inte genom att tyrannisera eller manipulera, utan genom sin känsla för solidaritet och rättvisa. Speciellt för hon, som ju fått se sin dotter dö av sitt missbruk, en hård kamp mot knarklangare i fängelset.

Liberalisering motarbetas

Under samma tid leds fängelset av fängelsedirektören Erica Davidsson, en ganska liberal chef med ambitioner att förbättra fångarnas villkor. Hon motarbetas hela tiden av höjdare på regeringsnivå och under, som vill strama upp och få hårdare tag, och av nitiska och/eller sadistiska fångvakter som också vill sätta fångarna på plats.

Under den första hälften av serien är den mest nitiska av fångvaktarna Vera Bennet, en perfektionist och moralist som kompenserar sitt dåliga självförtroende genom att klämma åt de intagna. När hon försvinner fylls hennes roll av den mer öppet psykopatiska karaktären Joan Ferguson, som sedan får rollen av de intagnas huvudfiende. Men de värsta fångvaktarna är ändå några av männen. De stannar aldrig särskilt länge, men hinner begå diverse illdåd innan de avslöjas. En av dem avslöjas till och med som seriemördare.

Den enda karaktär som är kvar hela serien är en kvinnlig fångvaktare, Meg Jackson, efter ett nytt äktenskap Meg Morris, som, förutom Bea, kanske är den allra mest sympatiska karaktären i serien. Hennes förre man blev inledningsvis dödad i ett fånguppror, men trots detta är hon hela tiden den vakt som mest konsekvent tar de intagnas parti.

Efter att över hälften av serien gått försvinner Bea, och ersätts efter att tag av andra "top dogs". En av de mest fascinerande av dessa är Rita Connors, en medlem i ett MC-gäng som för övrigt består av killar. Hon hamnar i en strid på liv och död med Joan Ferguson, en strid som kommer att dominera slutet på serien.

Fängslande serie

Denna serie har en nästan magisk förmåga att få många att sitta uppe. På demonstrationen hade några tröjor med texten "Kvinnofängelset - värt att sitta inne för" och serien har förvisso lyckats fängsla många. De som deltog på demonstrationen var mest ungdomar, ungefär lika många killar som tjejer. Även på namnlistan verkar män och kvinnor vara ganska så jämt fördelade. På demonstrationen träffade jag en ung kille som berättade att släkten var så orolig för hans morfar. Han orkade aldrig ta sig upp på mornarna och de befarade att han hade hjärtproblem. Han hade inget hjärtproblem, men han tittade på Kvinnofängelset tre nätter i veckan"

(Från Socialisten nr 56, januari 2002).

Numera finns den på YouTube och kan ses via länken nedan. Jag har just börjat se om den. Men jag började med avsnitt 30, och inte det första. De första avsnitten uppfattar jag själv som inte helt lyckade, det är först efter kanske 30 avsnitt som serien liksom hittar sin egen ... vad ska jag säga, själ?

https://www.youtube.com/playlist?list=PLtcmfOxLTYuLrxd0pNzQoS2LJxbV8eeL8

 

Bea Smith

Trump mindre viktig för Kina

Kinesisk media tonar ner Trumps besök. På gränsen till att ignorera det. En av de mest centrala tidningarna slår stort upp kontakten med Tadzjikistan medan att USA:s president ska besöka Kina endast får en liten notis. 

Och officiella webbsidor nämner inte ens Trumps besök.

För övrigt måste det också sägas att de kineser som ska möta honom förmodligen aldrig någonsin stött på en så förvirrad gäst på toppnivå. Det måste bli en märklig, men förstås inte oväntad, upplevelse för dem.  

https://www.youtube.com/watch?v=cZrOPitvrIM&t=64s

  

Jag är inte miljöpartist, men...

Gjorde DN:s valkompass

Det mest anmärkningsvärda är att MP kom högre än 'V....

Jag kanske för gå tillbaks till  frågorna för att se vad det beror på. 

Men troligen beror dett delvis på att MP numera har en mer entydig klimatpolitik än V. 

MP 83 procent

V 78 procent

S 51 procent

C 45 procent

L 43 procent

SD 40 procent 

M 35 procent 

KD 33 procen

Angående 764

I den mytologiska historieskrivning som slog igenom ca 2000 hade 80-och 90-talen varit en period av "satanistpanik". Därför bestämde sig bland annat media för att göra allt för att inte denna skulle återuppstå.

Det fanns flera metoder man kunde använda för att förneka satanismreluaterad brottslighet. En var att förneka brotten. En annan var att förneka satanismkopplingen.

Det sistnämnda är svensk media ovanligt bra på. I synnerhet när det gäller alla brott som begås i anknytning till satanistorganisationen Order of Nine Angles (O9A) - en internationell organisation som grundades i Storbritannien. 

Alla insatta vet att den kriminella organisationen 764, som framförallt består av ungdomar, grundades i anknytning till O9A och är en satanistisk organisation. I media i USA - där både O9A och 764 numera är som mest verksamma - är det knappast någon som försöker dölja det. Inte ens engelska  Wikipedia mörkar det. 

Och om man frågar ChatGPT är det också helt uppenbart.

Men i svenska media nämns det aldrig. Att 764 grundades av O9A nämns aldrig. Att det finns vissa inslag av satanism i dess lära har faktiskt en gång vagt antytts i en TV-dokumentär, men i tidningar finns inte ens en vag antydning. 

Studera denna https://www.svd.se/a/aJvllM/tonaring-atalas-for-sektkopplade-natdad SvD-artikel som bygger på ett TT-medelande . Det handlar om en 18-årig man från Umeå som ställts inför rätta för olika brott. 

Bland annat för mordförsök och uppmaning till självmord mot brottsoffer utomlands.

Man får reda på att 764 grundades av en tonåring i USA och i en faktaruta beskrivs organisationen sålunda. 

"I bland annat USA, Storbritannien, Sverige och Tyskland har utpekade 764-medlemmar dömts till fängelse för mord, terrorbrott och sexuella övergrepp mot barn.

Närbesläktade No Lives Matter (NLM) är en ideologisk och våldsbejakande subkultur som har kopplats till flera knivdåd runt om i världen, även i Sverige.

Gruppen förespråkar extrem nihilism och uppmanar sina anhängare att begå våldsbrott för att skapa kaos och destabilisera samhället. Medlemmarna glorifierar våld och använder sociala medier för att sprida manifest och planera attacker."

Inte ett ord om satanism.

Den som går till engelska Wikipedia för alltså reda på att det finns en direkt koppling till den extrema satanistorganisationen O9A

https://en.wikipedia.org/wiki/Order_of_Nine_Angles

Den som går till 764 på samma internet-encyklopedi inser att också detta nätverk är en de facto satanistorganisation.

https://en.wikipedia.org/wiki/764_(organization))

I USA är det helt enkelt omöjligt för Wikipedia, som annars inte är känd för att erkänna satanismrelaterad brottslighet, att dölja denna koppling. 

Men i Sverige är det rutin att aldrig nämna det.  Möjligen delvis beroende på att ett av de brott som 764 uppmärksammats för är sexuella övergrepp mot barn. Och vi har ju alla fått lära oss att påståenden om att satanister kan begå övergrepp mot barn är ett av de mest absurda inslagen av "Satanic Panic"...

Trots att det är ett uppenbart faktum.

Trump och UAP/UFO

Om det finns NÅGOT jag reagerat positivt på som Trump har gjort är det när han plötsligt lovade att släppa fri tidigare hemligstämplade UFO (UAP)-dokument. Nu har de första släppts. 

Men i detta inslag, där  (naturligtvis) just Avi Loeb får kommentera de första släppte filerna, är det uppenbart att åtminstone de första är mycket hårt redigerade. Loeb själv gör en parallell med redigeringen av Epstein-filerna! 

Han säger att han kan förstå att Epstein-filerna redigeras hårt  (det kan nog alla...) men säger sig inte förstå varför UFO-filer måste behandlas på samma sätt. 

Här är han nog naivare än jag trodde han skulle vara. 

Men han är optimistisk och tror att de som kommer att släppas i fortsättningen kommer att vara mer intressant. 

Möjligen, men jag gissar att hemligstämplingen inte alls kommer att hävas totalt.

Det viktigaste misstänker jag - kommer INTE att publiceras.  

Det har varit ett konstant  fenomen sedan sent 40-tal, och att just Trump radikalt skulle bryta med detta tror jag inte förrän jag ser det. Och även om det ser ut som det kommer jag ändå utgå från att det viktigaste inte släppts. 

Eftersom den hårdföra redigeringen/censuren/ bortförklarandet varit så konstant sedan sent 40-tal måste det avspegla medvetna beslut hos den US-amerikanska eliten. Att just Trump i detta avseende skulle vara supertransparent  har jag svårt att föreställa mig. 

Begreppen "Trump" och "transparens" har ju  hittits inte gått bra ihop...

Det är naturligtvis ett försök av Trump att bli populär hos några andra än bland de krympande skarorna av hans fanatiska anhängare, inte ett allvarligt engagemang för frågan. 

Men trots detta måste jag medge att jag är lite nyfiken.. 

;https://www.youtube.com/watch?v=4tDsq1GNKzU&t=325s

 

Fred Hoyle var inte kreationist

På en hel del kreationistiska sidor har detta citat från Fred Hoyle dykt upp då och då. 

"The probability  of life originating from  random chemical reactions  is comparable to the chance that a tornado sweeping through a junkyard might assemble a Boeing 747 from the materials therein."

Samtidigt har det kritiserats på skeptikersidor. 

Det är lite orättvist mot Fred Hoyle, eftersom det ger intycket att han var någon sorts kreationist. Det är missvisande. 

Ja, han har sagt detta, eller i alla fall något mycket liknande, men han menade inte det de flesta som lagt ut det verkar tro att han  menat. 

Han trodde inte på att universum eller livet var skapat av någon gud. Han ansåg att universum alltid har funnits. 

Han var en av de som grundade något som brukar kallas "The Steady State Cosmology" - efter kritik senare omvandlat till "The Quasi Steady State Cosmology". 

När han skrev ovanstående, menade han alltså inte att försvara kreationism. Han ansåg att jorden har existerat under så kort tid att livet inte skulle ha hunnit uppstå av sig självt på denna planet, 

Men eftersom universum enligt honom har funnits i evighet hade livet haft en oändlig tid  att utvecklas på. 

Livets grundstenar  sprids enligt honom genom något som brukar kallas panspermia, genom exempelvis meteoriter och kometer. 

Detta är alltså bakgrunden till hans uttalande. 

Nu framställs han överallt på nätet som någon sorts kreationist, vilket han alltså inte var. 

På ingen av de sidor som jag sett som delat det, framgår det vad han menade med detta.

Eftersom han är död, kan han ju  inte ens försvara sig.

Hans kosmologi presenterades i nedanstående  bok. 

https://www.akademibokhandeln.se/bok/a-different-approach-to-cosmology/9780521019262?srsltid=AfmBOorD_O8rfjUKcJk6BOZLCcGcwAopVtT13Te-9UOx0J7rxgvv0H95

Riddle, mystery, enigma

Winston Churchill sade den 1 oktober 1939 att han såg Sovjet som  "a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma". Det var i detta sammanhangt en oväntat poetisk formulering för att komma från honom.

När det tidiga Sovjet uppstod talade han om det som en sjukdom, och dess ledare som brottslingar. Det var uttalanden fyllda av klasshat. 

Då tyckte han inte att det fanns någon gåta - endast en pest som han ville utrota 

Men att han längt senare i stället började tala om gåtor berodde nog på tidpunkten. Det var lite mer än en månad efter att Stalins pakt med Nazi-Tyskland hade ingåtts. Då blev han nog uppriktigt sagt förbryllad. Från att Sovjet var något som han bara kunde hata, och senare något han kunde hoppas skulle motverka Tyskland,  blev det något som han absolut inte kunde förstå. 

Men....samma formulering skulle idag nu, mutatis mutandis, kunna användas om USA-befolkningens  politiska mentalitet  - "a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma" 

För hur  kan en så delirisk och absurd  (och öppet otäck) person som Donald Trump förväntas få mer än fem procent av rösterna i ett demokratiskt val? 

Varför?

Och, allvarligt talat -  i detta sammanhang är även alla röstsiffror över 0,5 procent konstiga.

 

Det tredje ögat

När jag var 15-16 år började min bror läsa böcker av en viss Lobsang Rampa. Denne ansåg sig på något sätt var kopplad till, eller kanske reinkarnerad från, en tibetanska munk (minns inte detaljerna).

Rampas första bok hette "The third eye" - han hävdade att det fanns ett tredje öga i nederdelen av pannan mellan de båda ögonen. 

Jag var väl skeptisk, men det som fick mig att ta det hela på lite större allvar än jag annars skulle ha gjort, var att jag långt tidigare tyckt mig märka att om jag höll ett finger riktat mot den punkt där enligt honom det tredje ögat skulle finnas,  fick jag en form av kittlande känsla vid just den punkten.

Väl att märka - jag rörde då inte vid punkten på pannan utan jag höll fingret en bit utanför denna. 

Hos Lobsang Rampa - liksom hos min bror - åtföljdes denna  åsikt med idén att detta tredje öga var kopplat till någon form av övernaturligt sinne...

Döm om min förvåning när jag i denna video - gjord av den hyperskeptiske och inte alls ockulta YouTube-debattören Anton Petrov - rapporteras om vetenskapliga studier som visar att det faktiskt finns ett dolt tredje öga vid den exakta punkt där Lobsang Rampa placerade sitt "ockulta" tredje öga. 

Petrov gör mest videor om astronomi, och är som sagt hyperskeptisk. Betydligt mer skeptisk än många andra som gör videor om sådana ämnen. Han har kanske inte ens hört talas om Lobsang Rampa. 

Enligt denna video hade tidiga djurarter endast ett öga - men efter ett tag kombinerades detta med två ögon på varsin sida. Vissa djur har fortfarande tre synliga ögon -  men hos de flesta försvann det mittersta  ögat - eller snarare gjordes osynligt. 

Men det finns alltså fortfarande ett embryonalt öga mellan de två synliga, och detta är dolt bakom pannan, och enligt Petrov kan detta faktiskt indirekt ta emot ljussignaler från de två synliga ögonen.

Det gäller också för människor. 

Lobsang Rampa var i mångt och mycket  en charlatan, och hans påståenden om Tibet var nonsens, men att ett "tredje öga" ändå verkar att på något sätt existera på den plats där han sa att ett skulle finnas gjorde mig milt sagt fascinerad. 

Om det dessutom skulle ha några översinnliga egenskaper - nå, det framgår i alla fall inte i denna video...

Videon kan ses genom länken nedan. 

https://www.youtube.com/watch?v=6LP3n9V7H_8

 

När Marjorie Taylor Greene slutligen genomskådade Donald Trump

Mycket intressant video där hon förklara vad som hände. 

Hon har spridit både förvirrade och reaktionära åsikter tidigare, men hon visade att hon satte sitt ställningstagande för att skydda barn från övergrepp högre an sin lojalitet med sin cyniske ledare.

Och efter sin brytning med Trump har den stora majoriteten av hennes uttalanden varit riktigt  sympatiska...

https://www.facebook.com/reel/24662310113466543

Gunvor - och en spökhistoria

Gunvor är definitivt den person som har haft störst betydelse för mig sedan jag blev vuxen (här definierat som - från och med  16-17 årsåldern!).

Det finns oerhört mycket mer som skulle kunna skrivas om henne - men just här väljer jag att berätta om hur jag tillsammans med henne upplevde den enda verkliga spöhistorien i mitt liv (och förmodligen också i hennes).

Med en viss tvekan - men det är en av de märkligaste upplevelserna i mitt liv.

Det var midsommarafton 1979. Då bodde jag i Täbykollektivet - andra gången i mitt liv. Första gången hade slutat med konflikter - och folk var nog arga på mig, och jag var arg själv.

Men andra gången blev mycket bättre. Men då var jag elev på Jakobsbergs folkhögskola, och valde efter ett halvår att flytta från kollektivet och endast bo på skolans internat. 

Nåväl, midsommarafton 1979 var Gunvor och jag ensamma i det hus där kollektivet bodde, en byggnad från 1910 som de som bodde där gav namnet "Kulturens Vagga" - då kollektivet först  flyttade in  där i början av 1972.

Denna midsommarafton satt vi  ett tag på verandan och drack på sin höjd ett glas vin var - inte mer, vilket nog är viktigt i sammanhanget. Och lyssnade bland annat på the Fugs LP "Tenderness Junction"....

När det började bli sen kväll gick vi upp till hennes rum - och efter ett tag började vi berätta spökhistorier. Det förändrades plötsligt från ett berättande - till en skrämmande upplevelse - ungefär kvart i ett på natten. 

Jag hade just sagt "tänk om vi plötsligt skulle få höra"... och tänkte fortsätta meningen med "mystiska ljud på vinden"...

Men innan jag hade börjat uttala de sista orden ryckte vi båda till - mycket skrämda. Vi hörde båda något som lät som om någon eller snarare några med all kraft slog in ytterdörren utifrån. Under kanske fem minuter hörde vi den ena kraftiga skrällen efter den andra. Det lät bland annat som om fönster krossades, och som om stereon slängdes i golvet .

Det sista vi tänkte på var spöken - vi trodde båda att ett packat eller påtänt ungdomsgäng höll på att slå sönder huset. 

Gunvors rum låg på övervåningen. Huset hade fyra nivåer - källaren, undervåningen, övervåningen och vinden. 

Vi var alltså på övervåningen - de ljud vi hörde kom alla från undervåningen. 

Hallucinerade vi? I så fall var hallucinationerna telepatiska. För vi reagerade samtidigt vid varje ny krasch. Exakt samtidigt. 

Det började med den första kraschen - och det fortsatte under  kanske fem minuter med varje ny krasch. 

Plötsligt upphörde ljuden. Det slutade lika plötsligt som det började. 

Efter några minuter vågade Gunvor gå ut från rummet - och gick till den telefon som stod i korridoren utanför detta. Och ringde till polisen. 

Hon sa något om att några vansinniga personer höll på att slå sönder huset vi var i - och gav adressen. 

Efter några minuter såg vi hur två , möjligen tre, polisbilar körde fram mot huset. Först då vågade vi gå ner på nedervåningen. 

Vi fick en chock. Men inte av den typen vi väntat på. För absolut ingenting var rört. Inga sönderslagna  fönster eller dörrar, ingen stereo som kastats ner på golvet, Absolut ingenting. Till och med spindelväven på några plankor som stod vid ytterdörren var helt opåverkade.

Den extremt obehagliga känslan av skräck förvandlades på en sekund till en nog lika extrem känsla av pinsamhet. Polisbilarna stod utanför huset - vad skulle vi nu säga till poliserna? 

Vi gick ut och blev tvungna att säga som det var. Vi hade hört att huset närmast demolerades - men nu såg vi att inget var rört. Gunvor var nog mest generad - hon bad poliserna om ursäkt för att vi stört dem i onödan. En polis sa, mycket vänligt, "Det gör inget. Det är sånt här vi är till för. Ring igen om det skulle hända igen". 

När de andra kom hem två dagar senare och vi berättade vad som hänt möttes vi av en bitvis nästan spydig skepsis. Två av de som bodde där reagerade respektfullt, och var på något sätt beredda att tro på berättelsen. De andra var  alltså mest spydiga.

Som sagt - något "övernaturligt" hände. Även om vi hallucinerade båda två var dessa hallucinationer närmast telepatiskt koordinerade. Vilket ju är "övernaturligt" i sig själv.