Det bör påpekas att Vänsterpartiets nuvarande linje att det kommer att rösta emot varje regering som de inte får regeringsposter i är en mycket ny linje.
Vänsterpartiet, och dess olika föregångare (VPK, SKP och Socialdemokratiska Vänsterpartiet) hade så vitt jag vet aldrig den linjen.
Jag tror inte ens det hade den under sin mest sekteristiska period 1930-34 (men då var partiet mycket litet, efter en partisplittring 1929) men det går att kolla upp.* I vilket fall som helst hade det inte denna linje vare sig före eller efter denna period.
Partiets hållning har under åren varit att de föredragit en socialdemokratisk regering framför en borgerlig. För det mesta kombinerades det med en hård kritik mot socialdemokratin, även om denna under 50-talet och de första åren av 60-talet ofta blev ganska så tam.
Linjen skärptes efter att CH Hermansson blev partiordförande 1964, men det innebar inte att de röstade nej till en socialdemokratisk regering som sådan.
Under nästan alla år kunde S endast regera om dess regering åtminstone tolererades av Vänsterpartiet och dess föregångare; det enda undantag jag kan komma på nu är efter valen 1940 och 1968., då de hade en egen majoritet.
Vänsterpartiet och dess föregångare använde aldrig sin position till att fälla en socialdemokratisk regering. Det visste ju att det enda alternativet var en regering som skulle bli värre.
Den nuvarande linjen är en sekteristisk linje, som partiet så vitt jag kan se aldrig haft tidigare.
Det paradoxala är att den nuvarande sekterismen i regeringsfrågan sammanfaller med att Vänsterpartiet har gått längre åt höger än det någonsin gjort tidigare.
Den nuvarande linjen är alltså en kombination av en sakpolitisk opportunism och en organisatorisk sekterism.
Det är faktiskt något mycket märkligt.
Grundinställningen i denna fråga gäller för övrigt också många andra partier. Fast Miljöpartiet nu (om jag fattar det rätt) också säger att det kommer att rösta mot varje regering som de inte får statsråd i, hade det inte heller tidigare den linjen.
På den borgerliga sidan kan nämnas den enpartiregering som Folkpartiet hade en kort tid för ett antal årtionden sedan. Den kunde endast sitta där eftersom den tolererades av de andra borgerliga partierna.
Hela den nuvarande trenden att rösta mot varje regering som man inte får poster i är ganska ny, och spelar en mycket destruktiv roll.
Det leder till att det kan bli helt omöjligt att bilda regeringar överhuvudtaget.
Allting var definitivt inte bättre förr, men i detta avseende var det nog det.
--------------
*Under denna period var dessutom deras linje troligen den att de inte ens skulle kunna tänka tanken att regera tillsammans med S, även om de mot förmodan fick det.
