Akhenaton - monoteist och tyrann

Farao Akhenaton hade under långa perioder ett oförtjänt bra rykte. Under många år beskrevs han som beundransvärd - den förste monoteisten som långt före alla andra insåg att det endast fanns en gud .

Men han ger snarare intrycket av att vara en av de obehagligaste faraonerna i Egyptens historia. 

Han regerade mellan 1351 och1334 f.Kr

Han startade en kampanj för att all dyrkan skulle inriktas mot guden Aton. Det var en udda idé. Aton var inte namnet på en solgud i sig, utan en benämning på solskivan. Det fanns många andra namn på solgudar, som Ra och Amon-Ra. 

Men Akhenaton insisterade att den enda gud som skulle dyrkas skulle bära namnet på den gud som sågs som själva solskivan, inte solen i sig..  

Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var många forskare och författare djupt fascinerade av honom. Han beskrevs ofta som den första monoteisten, en religiös reformator långt före sin tid, en fredsfurste, en filosof på tronen. 

Men hans reform var mycket brutal.  Han  nöjde sig inte med att upphöja Aton, utan försökte aktivt utplåna kulten av alla andra gudar. 

Särskilt Amon utsattes för en systematisk kampanj-  där gudens namn höggs bort ur inskrifter och tempel stängdes. 

Akhenaton byggde sedan under rekordtid upp en ny huvudstad -  Aketaton.  

Bioarkeologiska undersökningar har visat att en majoritet  av de arbetare som byggde upp staden har tecken på extremt hårt fysiskt arbete, undernäring, frakturer och belastningsskador. Projektet genomfördes i mycket högt tempo och till ett mycket högt mänskligt pris. 

Andra utgrävningar av bosättningsområden där arbetare var  engagerade i statliga projekt under den faraoniska tiden visar tvärtom att dessa ofta levde ganska så bra. 

Även utrikespolitiken var märklig. De så kallade Amarnabreven visar hur vasallfurstar i Syrien och Palestina gång på gång vädjade till farao om militärt stöd mot angripare.  Akhenaton svarade aldrig.

Han var för upptagen med att utveckla sin nya religion. 

Efter att Akhenaton-perioden var slut, beskrevs denne farao konsekvent som en brottsling. Och två av hans efterföljare som ännu inte hade brutit med hans religion och som regerade under mycket korta perioder nämndes inte i listor på faraoner. 

Det gällde även en tredje, Tutankhamon, trots att denne faktiskt ändå bröt med Akhenatons religion.  

Monoteism leder i sig inte automatiskt till något bättre än polyteism. Vilket långt senare visade sig när den segrande kristna kyrkan under en nära tusenårig period upprättade den kanske mest konsekvent genomförda och långvariga religiösa diktaturen i mänsklighetens historia. 

Se gärna nedanstående video om Akhenaton.

https://www.youtube.com/watch?v=bBafb0NZji4

 

Bild av Akhenaton och hans hustru Nefertiti. Från ca 1340 f.kr, 

Skogsrået

 /Spoilervarning/

Till min förvåning hittade jag på Södertälje Stadsbibliotek en roman med just denna titel. 

Den är skriven av Stina Rundqvist, och utgiven 2025 - mer info och uppgifter om hur den kan beställas finns på länken nedan. 

Den skildrar ett triangeldrama, mellan en man - Dante - en kvinna - Sigfrid - och ett skogsrå. 

Även andra övernaturliga väsen figurerar i denna roman - som efter hand gradvis blir mer och mer komplicerad.

Den är delvis trogen folktron - delvis inte 

Skogsråets karaktär som rådare döljs inte, men inte heller hennes övernaturliga makter - och hennes sexualitet. 

Det visar sig snart att Dante har ett förhållande med skogsrået. Ett förhållande mellan en människa och ett skogsrå är aldrig jämlikt - så ej här. Skogsrået kan när som helst kalla till sig Dante - genom någon sorts telepati. 

Han är bunden till henne, men knappast förälskad. Han kan inte slita sig. I början verkar han inte heller vilja det, men sedan blir han förälskad i Sigfrid. 

Då börjar de verkliga problemen uppstå.

Skogsrået är redan från början sur på Sigfrid, då denna brukar plocka bär på ett ställe som skogsrået ser som sitt eget. 

Skogsrået blir tidigt medveten om att Dante är förälskad i Sigfrid, vilket inte gör det mer vänligt stämd mot henne.

I berättelsen har skogsrået en annan karaktär än vad det har i folktroberättelser. Det är nämligen - om jag fattar det rätt - bunden vid en specifik plats, rentav vid ett speciellt träd. 

Det enda sättet det kan nå Dante är med andra ord genom telepati. Hon skapar tanken "Kom" inom honom, och då är det i det närmaste omöjligt för honom att inte komma. Till skogsrået. 

En annan skillnad mot folktron är att rået är dödligt - i den meningen att hon åldras och till sist  dör. 

Så medan läsaren undrar om Dante ska kunna slita sig från skogsrået och bli tillsammans med Sigfrid förbereds ett helt annat slut på berättelsen. 

Om ni har kommit så här långt och sedan fortsätter att läsa får ni skylla er själva. 

För ett annat element i berättelsen står även denna i strid med folktron.

Det visar sig att när ett skogrå dör ersätts hon med en människa som förvandlas till ett nytt skogsrå. 

Så Sigfrid finner sig plötsligt bunden med rötter till marken. Och inser - innan hennes medvetande ersätts med ett rent skogsråmedvetande - att hon förvandlas till ett skogsrå. 

Om det nya medvetandet är det döende skogsråets medvetande eller om det är medvetandet hos ett nyttfött skogsrå framgår inte helt klart. Inte heller om den till skogsrå förvandlade Sigfrid ska kunna behålla sitt inflytande över den konfliktfyllde mannen.

Berättelsen är intressant. 

Men om jag själv hade skrivit den hade jag nog gjort skogsrået mer sympatiskt... Och mer i enlighet med den reellt existerande folktron.

https://www.bokus.com/bok/9789189980648/skogsraet?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=Search%20%7C%20DSA%20%7C%20All&gad_source=1&gad_campaignid=13879752648&gbraid=0AAAAADu4EMtzAt2JagceyMmqIt4MziUDU&gclid=Cj0KCQjwo_PRBhDNARIsAEcVALUNTMXjdmga9_ANtVUap1jOQGaEtSBuqqVPnASjlqwlk724dBuGhqgaAqISEALw_wcB

 

Harvardprofessorn Avi Loeb...

... är förvisso en problematisk person, som ofta sprider problematiska påståenden.

Men jag blir inte speciellt glad när jag tar del av detta gallsprängda utfall mot honom av "Professor Dave" (se länken nedan) som spottar ur sig invektiv på ett sätt som nästan får Strindbergsfejden att te sig som en stillsam vårbris. 

Anledningen till att detta utfall kommer just nu är troligen att Trumpregimen har utsett Avi Loeb till ledare för en officiell UFO/UAP-kommission. 

Avi Loeb borde förstås inse att det knappast är en merit att bli utsedd till något sådant av just Trumpregimen. Men han ser så nöjd ut och verkar tycka att det är en stor ära.

Men "professor Daves" invektivfyllda utfall riskerar nog att motarbeta sina syften. 

Loebs sårade och upprörda svar till "Dave" är nog också milt sagt kontraproduktivt.

Avi Loeb har förmodligen insett att det är mer lönsamt att teoretisera om utomjordiska besökare än att skriva tråkiga vetenskapliga texter om frågor som allmänheten inte är speciellt intresserade av. 

Men ändå...

Jag är nog lite påverkad av en gång när jag försiktigt invände mot att "Dave" använde termen "creep" för att beskriva plasmakosmologen Eric Lerner. Jag gjorde det på "Daves" YouTube-kanal och möttes genast av en serie av hånfulla invektiv från honom. 

Märk väl - jag försvarade inte Lerners åsikter, jag hade bara synpunkter på att använda ordet "creep" i en debatt om astronomi 

När jag svarade på "Daves" angrepp mot mig raderade han alla mina kommentarer. Jag hade där försökt förklara vad jag trodde var Lerners främsta motiv bakom hans avvisande av Big Bang-teorin, nämligen en olust för perspektivet av ett döende och sönderfallande universum. 

Men för "Dave" var en sådan förklaring tydligen för nyanserad - hans förklaring var att Lerner var ett "creep" - rätt och slätt. 

På kommentarsfältet under just den videon förde flera av "Daves" anhängare fram vilka töntiga kläder  Lerner hade, och de verkade tycka att detta var ett uttryck för dennes creep-artade väsen. 

"Dave" hade inga invändningar. 

Annars verkar Avi Loeb sympatisera med regimen i Israel - åtminstone anklagar "Dave" honom för detta. Det är ju också problematiskt i sig - men har inte så mycket att göra med debatten om frågor som Oumuamua eller 3I/Atlas. 

Donald Trump har kanske utnämnt Loeb till ledare för en nystartad  UFO-kommission i hopp om att få röster från UFO-entusiaster. Det verkar i så fall helt desperat - ett uttryck för en förhoppningsvis  dödsdömd regims märkliga manövrer. 

Allt Trump rör vid förvandlas ju till - tja, vad ska jag säga, skit? 

Om jag vore UFO-intresserad i USA skulle jag tycka att "stödet" från Trump var oerhört pinsamt. Om jag vore en Loeb-kritiker i samma land skulle jag nog tycka att "Daves" invektivfyllda utfall också var oerhört pinsamt. 

I båda fallen skulle jag nog muttra "Gud bevare mig för mina vänner, mina fiender klarar jag av själv". 

https://www.youtube.com/watch?v=fCSTjnyxBdU

 

Gunvor och försoningsläran

Gunvor förblev en kristen hela sitt liv. En mycket odogmatisk sådan, förvisso. 

Hon kunde kombinera kristendom med marxism, med feminism, med teorin om ett förhistoriskt matriarkat. 

Efter att ha studerat och översatt Evelyn Reeds "Kvinnans utveckling" kunde hon även kombinera sin kristendom med evolutionen, något som hon tidigare hade avvisat.

Men det var först en kort tid före hennes död som jag började diskutera försoningsläran med henne. Jag var lite nervös för hur hon skulle svara. 

Hon stödde INTE försoningsläran.

Hon sa ungefär så här. Jesus kom för att lära människor om Guds vilja, och hur vi ska följa den.  Hans mission var att sprida kunskapen om detta. 

Att han korsfästes och dog var ett resultat av människors ondska, inte ett led i en plan att försona mänsklighetens synder genom att han själv plågades ihjäl. 

Det var faktiskt en lättnad för mig. 

För hon visade sig vara logisk även i detta avseende. 

Det betydde inte att vi var överens om allt, vi hade ofta långa, även hetsiga, diskussioner... om allt möjligt.

Men hon lyckades ge mig en både sympatisk och logisk version av kristendomen som tog bort min tidigare extrema antipati. 

Må hon vila i frid. 

 

"More things in heaven and earth"?

Paranormal Scholar är en egenartad You Tube-kanal. Jag upptäcke den för några år sedan  Jag fascinerades av den. 

Om verkligen ordet "Scholar" är adekvat kan man förstås diskutera. 

Den presenteras av en kvinna med namnet Laura Rowton. Hon är en fascinerande personlighet - man skulle kunna kalla henne karismatisk. Eller suggestiv. 

Bakom kulisserna finns också hennes man, som heter Eric, eller möjligen Erik. Han bidrar till researchen, men brukar vanligtvis inte delta i programmen. 

En kort tid gjorde han det, men försvann snart. Han gav ett mer alldagligt, snudd på tråkigt, intryck, så att han försvann var nog välmotiverat,  med tanke på publiksiffrorna. 

En sak som står klar är att kanalen accepterar existensen av övernaturliga fenomen. Och även UFOs - som den för det mesta beskriver som hotande. 

I det inlägg som finns länkat nedan tar de upp magi - i synnerhet negativ magi, inklusive ren skademagi. Eller med ett annat uttryck,  förbannelser. 

De tar upp att Charlie Kirk ska ha utsatts för förbannelser innan han dödades och verkar i alla fall inte kategoriskt förneka att det kan finnas ett samband mellan dessa och mordet. 

Även Irans f.d. ledare Ali Khamenei ska ha utsatts för sådana,  innan han dödades av US-amerikanska och/eller israeliska bombanfall. 

Även här verkar de inte utesluta att det finns någon form av samband. '

Men alla som utsätts för förbannelser eller skademagi drabbas ju inte. 

Enligt videon är det dokumenterat att det funnits en organiserad magisk kampanj mot Donald Trump. Som inte nödvändigtvis handlade om att han skulle dö, men i alla fall att han inte skulle kunna genomföra sitt program. 

Detta lyckades ju inte. 

Han har ju genomfört stora delar av sitt motbjudande program - tyvärr. 

De flesta skulle av detta troligen dra slutsatsen att magi inte fungerar. 

Trots allt är nog negativ magi vanligare än vad många vill tro. Om en sådan fungerar skulle en massa impopulära politiker troligen få se sin karriär avslutad på ett mycket tidigt stadium. 

Men den förklaring som Laura Rowton ger är inte en skeptisk sådan. 

Hon framkastar att misslyckandet att stoppa Trump med hjälp av magi skulle kunna bero på att evangelikala högerkristnas förböner för denne skulle kunnat fungera som någon sorts motmagi, som upphävde förbannelserna. 

Nej, hon verkar inte utgå från ett kristet tankesystem. Men hon ser förböner som en form av magi, som i likhet med annan magi kan få reella effekter.

Det påminner om hur Aleister Crowley och en före detta samarbetspartner till honom i början av 1900-taler genomförde någon sorts veritabla magiska dueller mot varandra. 

Den hypotes som Rowton lägger fram är alltså denna - magi fungerar - men den kan hejdas av en motverkade magi. 

Vi lever i så fall i en värld som i alla fall till stora delar styrs av magiska lagar. 

Min egen inställning till detta är väl, milt sagt, skeptisk. Om skademagi fungerade i de fall det inte fanns en rivaliserande motmagi misstänker jag att vi skulle få en oerhört stor mängd av helt oförklarliga dödsfall och andra missöden. En mycket större mängd än något som skulle kunna förklaras av slumpen. 

Fast förstås, det är klart -  William Shakespeare skrev  en gång - "There are more things in heaven and earth, Horatio, / Than are dreamt of in your philosophy". 

------------------------------------------------------------

Rowtons inlägg kan alltså ses via nedanstående länk. 

https://www.youtube.com/watch?v=oJnL0Vb0CgM   

  

Bild som anses föreställa William Shakespeare, ca 1610

Efter Stalins död

Det finns knappast någon persons död som ledde till så såväl stora som snabba förändringar som Josef Stalins. Han dog den 5 mars 1953 och mycket snart började det hända saker. 

Det formella politiska systemet förändrades inte, och samma parti satt kvar vid makten, men en massiv terror som hade varat i årtionden upphörde nästan med en gång. 

Stalins terror inleddes redan 1928-29,  med en brutal tvångskollektivisering som genomfördes med metoder som ledde till miljoner människors död, Denna period varade fram till 1933.  

Sedan kom en stillsammare period på några år. Men sedan startade vad som brukar kallas "Den stora terrorn" 1936 - en period där ca 700.000 människor avrättades och ca 1,2 miljoner sattes i arbetsläger, läger där den förväntade livslängden mycket ofta var ganska så kort. 

1939 mattades den stora terrorn av, och under andra världskriget blev det framförallt den nazityska regimen och inte Stalin som stod för dödandet i Sovjet. 

Efter kriget var den värsta terrorperioden över, men arbetslägren fanns fortfarande kvar. Där arbetade flera  miljoner fångar. Dödligheten var hög.  

Stalin dog 1953. Redan detta år kom en massamnesti där 1,5 miljoner fångar frigavs. Under perioden 1954-56 avvecklades lägersystemet gradvis, och i februari 1956 kom Nikita Chrusjtjovs angrepp mot Stalin på den tjugonde partikongressen. 

Redan i april 1953 kom en föraning om vad som sedan skulle komma. Då frigavs ett antal läkare som tidigare detta år hade anklagats för att ha planerat att döda ledande sovjetledare. Det mest anmärkningsvärda var inte att de frigavs, utan att deras tidigare bekännelser officiellt sades ha framtvingats genom "metoder som står i strid med den socialistiska legaliteten" - en omskrivning för att de hade torterats.

Det skapade chockvågor hos kommunister i världen. Exempelvis hade den svenska tidningen Ny Dag hårt försvarat läkarprocessen. När det officiella medgivandet att läkarna hade erkänt under tortyr kom, tystnade denna tidning. De publicerade endast det officiella sovjetiska uttalandet, och vågade inte komma med några egna kommentarer. 

Chrusjtjovs tal på den tjugonde partikongressen blev den andra stora chocken. Det var visserigen. "hemligt", men kunskapet om det började spridas redan efter några veckor. Och i april 1956 inkallades ledningarna för de kommunistpartier, i de länder där det fanns sovjetambassader,  till dessa,  och fick talet uppläst för sig.

I juni 1956 publicerade New York Times det i sin helhet. 

De sovjetiska arbetslägren tömdes i stort sett helt, och 1960 upplöstes Gulagsystemet formellt. 

Denna förändring påbörjades redan innan Chrusjtjov kom till makten, men han var kanske den viktigaste personen bakom att den fördjupades. 

Däremot var han på en del punkter motståndare till såväl vetenskaplig som kulturell frihet. Han tvingade konstgallerier som visade modern konst att stänga, och han stödde charlatanen Trofim Lysenko, och förbjöd dennes vetenskapliga motståndare att uttrycka sig offentligt. 

Efter Chrusjtjovs fall i oktober 1964 dröjde det dock inte länge förrän Lysenkos kritiker fick publicera sig offentligt (vilket ledde till att Lysenko totalt diskrediterades), och även modern konst fick visas offentligt. 

När jag först systematiskt började följa utrikespolitiska nyheter hösten 1964 när jag var nio år satt Chrusjtjov fortfarande vid makten i Sovjet, och CH Hermasson hade blivit ordförande i det svenska kommunistpartiet. Jag började köpa Ny Dag då och då - dock inte speciellt ofta, eftersom jag hade den lägsta veckopengen i min klass...

Om jag hade fötts tidigare och börjat läsa tidningar exempelvis 1949 hade jag kanske kunnat blivit antikommunist. Det blev jag inte nu. 

Nedan en länk till en YouTubevideo om Nikita Chrusjtjov. Väl värd att se, låt vara att den har en något märklig titel. 

https://www.youtube.com/watch?v=IhGHXKfOSrA

 

Nikita Chrusjtjov 1954 

Blev Stalin mördad?

Nedan en länk till en intressant video som hävdar att Josef Stalin blev mördad, närmare bestämt förgiftad.. Jag har ingen åsikt om det stämmer, men videon ser ut att vara väldokumenterad - i alla fall efter att jag har sett den två gånger .

Stalins död startade processer som var mycket positiva för Sovjet, för den internationella kommunistiska rörelsen, och för världen som helhet. Den innebar dessutom en lättnad för miljoner människor.

Jag har det senaste dygnet börjat kolla videor om Stalins död, vilket inte är någon tillfällighet.

Det finns som bekant en annan statschef i världen idag, vars död också skulle leda till en lättnad för miljoner människor, och skulle kunna leda till starka positiva förändringar i dennes eget hemland och för den internationella situationen - och för klimatet.

https://www.youtube.com/watch?v=xjRz6sBD6YE

 

SvD 6 mars 1953

Mannen som önskade sig ett fredspris

Att Donald Trump desperat vill ha Nobels fredspris är knappast någon hemlighet. Bland annat därför har han torgfört fantasier om att han har lyckats stoppa åtta, eller var det kanske nio, eller var det kanske tio, krig.

Men nu har han kanske hittat på ett nytt sätt att få detta eftertraktade  pris. 

Han har startat ett krig, för att sedan avsluta det. Om freden sedan håller,  kan han ju verkligen skryta om att han har avslutat ett krig. 

Men jag misstänker att den norska Nobelkommitén inte riktigt accepterar att detta gör honom till en stark kandidat för att få ett fredspris. 

Fast å andra sidan, de gav ju det senaste priset till María Corina Machado, och ett tidigare till krigsförbrytaren Henry Kissinger, så allt är kanske möjligt. 

Men jag tror nog att det ändå inte riktigt funkar  i detta fall

 

Alfred Nobel

Vad Freuds drömteori är - och inte är...

 ... plus ett försök att frikoppla Freuds drömteori från hans sexualteori.

/Från min f.d. huvudblogg 20 september 2012/

Egentligen blev Freud kanske ointressant 1897. Det är då han fegt nog tog avstånd från de kvinnor som hade berättat för honom om sexuella övergrepp i barndomen.  Scenariot har beskrivits väl i Jeffrey Massons "Sveket mot sanningen". Och den historieskrivningen står sig, trots att revisionistiska historieskrivare som Esterton, Shatzmann och Scharnberg vill få oss att tro något annat.

Men riktigt ointressant blev han nog ändå inte. Även om säkert minst femtio procent av vad han skrev efter det året kan betraktas som hejdlöst nonsens är en del ändå intressant.

Själv har jag länge fascinerats av hans drömteori. Åtminstone sedan jag förstod vad den verkligen innehöll. Saken är nämligen att Freuds drömteori kanske är en av de mest missförstådda i hela hans teoribildning.

Få som beskrivit den har förstått sig på den. Det gäller även en framstående Freudkritiker som Erich Fromm, som faktiskt borde vetat bättre.

Jag ska ta ett exempel. I Anthony Stevens bok "Jung - om hans liv och verk", (Gedins förlag 1990), finns de vanligaste missuppfattningarna om Freuds teori sammanfattade på några rader:

"Freud använde också fri association för att reda ut drömmarnas mysterium. Han blev övertygad om att samma psykiska kraft som fick patienterna att dra sig för att uttrycka personliga tankar på soffan också censurerade liknande tankar i drömmen. Vad vi minns som en dröms manifesta innehåll är, menade Freud, en förklädd och klippt version av dess latenta innehåll, som utan undantag är en sexuell eller incestuös önskan. Hans slutsats är att drömmar är en ställföreträdande uppfyllelse av bortträngda sexuella begär. Deras manifesta innehåll är ett förvrängt uttryck för dessa begär, som av censuren förändras så att de blir "acceptabla" för drömmaren." (s. 24).

Här är inte en siffra rätt. Stället är i det närmaste pinsamt.

Freuds drömteori finns väl bäst beskriven hans "Föreläsningar: Orientering i psykoanalysen" (Natur och Kultur 2006) s. 85 till 225. Men det är ju en förfärlig massa sidor, så jag tänkte ge en kort sammanfattning av grundidén...

Jag har själv märkt att de få gånger jag vågar mig på att "tolka" mina drömmar tenderar jag oftast att använda Freuds metod som någon sorts raster. Resultatet brukar ofta bli ganska meningsfullt. Men om Stevens beskrivning hade stämt skulle jag inte ha velat ta i Freuds drömteori, ens med tång. '

Om man börjar med Stevens beskrivning säger Freud inte alls att alla drömmar är sexuella eller incestuösa. Det torde var och en som bara ytligt studerar hans skrivningar kunna inse. Freud brukar till exempel gärna ta exempel från barndrömmar - hur barn drömmer om glass och jordgubbar, eller om att de får vara med om resor som de önskat sig men inte fått göra.

Men än mer väsentligt - Freud anser inte att de latenta drömtankarna ens måste vara önskningar. Det är annars en av de vanligaste missuppfattningarna. Så till exempel skriver han i det ovan nämnda arbetet: "Drömmen kan alltså vara allt möjligt, så länge ni bara tar hänsyn till de tankar den representerar: alltså en varning, föresats, förberedelse etc." (s. 211) Jag har medvetet klippt meningen mitt itu- i den andra satsen säger han att drömmen är att se som ett resultat av en önskan "när ni betraktar den som ett resultat av drömarbetet". Men vad innebär nu detta?

För det första ska vi notera att han inte skriver "omedveten sexuell önskan". Det kan handla om i princip vilken typ av önskan som helst.

För det andra ligger inte önskningen i de latenta drömtankarna, utan uppstår i något han kallar "drömarbetet".

För att nu äntligen komma till saken.

Freud skiljer mellan "latenta drömtankar", "drömarbete" och "manifest dröm". De latenta drömtankarna kan vara vad som helst. Det är ofta det vi funderat på dagen innan - "dagsrester". Det kan också vara reaktioner på utifrån kommande stimuli under drömmen - som en borrmaskin som sätter igång utanför huset. Eller från inre stimuli - som att man är hungrig.

De kan innehålla föresatser, oro, grubblerier, ångest. glädje, - och, förstås önskningar.

Men, menar nu Freud, om drömmaren skulle överflödas av alla dessa disparata tankar skulle sömmen bli mycket orolig, milt sagt. Drömmens syfte är att skydda sömnen från störande tankar. Det som tar hand om detta är alltså något Freud kallar för "drömarbetet".

Vad detta drömarbete gör att är att försöka få alla dessa disparata tankar så trevliga som möjligt genom att förvandla dem till - önskningar. Observera försöker, för Freud säger att drömarbetet kan misslyckas. När det misslyckas som mest beror det på att drömtankarna är så otäcka att det inte går att förvandla dem alls. Då blir resultatet i värsta fall att man vaknar skrikande ur en mardröm...

Men drömarbetet försöker inte endast förvandla de latenta drömtankarna till önskningar. Det förvandlar också tankarna till hallucinatoriska bilder. Och det förtätar de ofta komplexa tankarna så att endast några få element finns kvar.

Slutresultatet blir alltså "den manifesta drömmen" - det som vi medvetet minns som det vi drömde. Detta är ju ofta ganska så obegripligt. 

Men inte alltid. De allra enklaste exemplifieringarna av önsketeorin är ju drömmar som orsakas av harmlösa och okontroversiella önskningar och som av drömarbetet förvandlas till önskeuppfyllelser. Dit hör många barndrömmar, men också vuxendrömmar som orsakas av en bristsituation. Personer som hungrar drömmer ofta om mat. För att nu ta det mest uppenbara exemplet.

I de flesta andra fall blir det ju lite mer komplicerat. Om de latenta drömtankarna inte alls innehåller några önskningar är det ju lite svårare att förvandla  dem till önskeuppfyllelser.

Ett annat problem är ju om den drömmande har önskningar som den inte vill erkänna för sig själv. Ett barn som omedvetet önskar livet ur sina föräldrar men inte kan erkänna detta - till exempel. I så fall kan önskeuppfyllelsen lätt förvandlas till  en ångestfylld dröm. Barnet tillåter sig inte en sådan önskan - därför måste den förvandlas till något annat. Detta "annat" kan förstås bli något mycket ruggigt.

Men grundidén är alltså att det finns något i drömmens väsen som försöker förvandla de mest olika tankar till något tilltalande. Om det är så verkar detta i så fall ha influerat  många talesätt och  ordspråk. Om någon utbrister "det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i mina vildaste drömmar" brukar denne inte syfta på något otrevligt!

Nu kan någon invända att Freud i praktiken ofta tolkar drömmar utifrån sin allmänna sexualteori - och alltså fyller dem med exempelvis incestuösa önskningar. Det är sant. Men det är inte en automatisk följd av själva drömteorin - utan av hans milt sagt tvivelaktiga sexualteori.

Själv tycker jag att själva grundstrukturen i Freuds drömmodell ter sig rimlig. När jag försökt analysera mina drömmar - det är inte ofta det händer - tycker jag att det är ganska lätt att hitta latenta drömtankar som ligger bakom. Dvs saker man funderar på, irriterar sig på, oroar sig för, önskar, störs av etc. etc.

Men jag tycker mig ofta också faktiskt kunna notera hur "drömarbetet" verkar ha försökt bearbeta dessa så att det på något sätt ska resultera i något behagligt. Ibland lyckas det, ibland lyckas det inte. Men jag tycker att det verkar finnas en inneboende tendens i drömmen som verkar åt det hållet. Om det inte vore så skulle nog betydligt fler drömmar vara obehagliga....

På något sätt borde man kunna ta Freuds drömteori och frikoppla den från hans sexualteori. Freud  hade ofta ju helt fel i vad han trodde att människor önskade sig... men det hindrar inte att han kan ha haft rätt i att deras önskningar strukturerar deras drömmar!

Nu kan inte Freuds drömteori på något sätt bevisas. Vad värre är, den är troligen inte heller falsifierbar och uppfyller således inte ett av de vanligaste kriterierna på en vetenskaplig teori. Men den är användbar, och jag misstänker att den säger något väsentligt om vad drömmar kan vara för något.

Greta Thunbergs åttioårshälsning till Donald Trump

"My initial thought was to give you a one-way ticket to The Hague as a birthday gift, but that comment would probably go above your head. I will instead give you a can of alphabet soup; the sentences you poop out will be more coherent than anything you have ever said. Now you can finally take part in meaningful public discourse."