På en hel del kreationistiska sidor har detta citat från Fred Hoyle dykt upp då och då.
"The probability of life originating from random chemical reactions is comparable to the chance that a tornado sweeping through a junkyard might assemble a Boeing 747 from the materials therein."
Samtidigt har det kritiserats på skeptikersidor.
Det är lite orättvist mot Fred Hoyle, eftersom det ger intycket att han var någon sorts kreationist. Det är missvisande.
Ja, han har sagt detta, eller i alla fall något mycket liknande, men han menade inte det de flesta som lagt ut det verkar tro att han menat.
Han trodde inte på att universum eller livet var skapat av någon gud. Han ansåg att universum alltid har funnits.
Han var en av de som grundade något som brukar kallas "The Steady State Cosmology" - efter kritik senare omvandlat till "The Quasi Steady State Cosmology".
När han skrev ovanstående, menade han alltså inte att försvara kreationism. Han ansåg att jorden har existerat under så kort tid att livet inte skulle ha hunnit uppstå av sig självt på denna planet,
Men eftersom universum enligt honom har funnits i evighet hade livet haft en oändlig tid att utvecklas på.
Livets grundstenar sprids enligt honom genom något som brukar kallas panspermia, genom exempelvis meteoriter och kometer.
Detta är alltså bakgrunden till hans uttalande.
Nu framställs han överallt på nätet som någon sorts kreationist, vilket han alltså inte var.
På ingen av de sidor som jag sett som delat det, framgår det vad han menade med detta.
Eftersom han är död, kan han ju inte ens försvara sig.
Hans kosmologi presenterades i nedanstående bok.
 |
När jag var 15-16 år började min bror läsa böcker av en viss Lobsang Rampa. Denne ansåg sig på något sätt var kopplad till, eller kanske reinkarnerad från, en tibetanska munk (minns inte detaljerna).
Rampas första bok hette "The third eye" - han hävdade att det fanns ett tredje öga i nederdelen av pannan mellan de båda ögonen.
Jag var väl skeptisk, men det som fick mig att ta det hela på lite större allvar än jag annars skulle ha gjort, var att jag långt tidigare tyckt mig märka att om jag höll ett finger riktat mot den punkt där enligt honom det tredje ögat skulle finnas, fick jag en form av kittlande känsla vid just den punkten.
Väl att märka - jag rörde då inte vid punkten på pannan utan jag höll fingret en bit utanför denna.
Hos Lobsang Rampa - liksom hos min bror - åtföljdes denna åsikt med idén att detta tredje öga var kopplat till någon form av övernaturligt sinne...
Döm om min förvåning när jag i denna video - gjord av den hyperskeptiske och inte alls ockulta YouTube-debattören Anton Petrov - rapporteras om vetenskapliga studier som visar att det faktiskt finns ett dolt tredje öga vid den exakta punkt där Lobsang Rampa placerade sitt "ockulta" tredje öga.
Petrov gör mest videor om astronomi, och är som sagt hyperskeptisk. Betydligt mer skeptisk än många andra som gör videor om sådana ämnen. Han har kanske inte ens hört talas om Lobsang Rampa.
Enligt denna video hade tidiga djurarter endast ett öga - men efter ett tag kombinerades detta med två ögon på varsin sida. Vissa djur har fortfarande tre synliga ögon - men hos de flesta försvann det mittersta ögat - eller snarare gjordes osynligt.
Men det finns alltså fortfarande ett embryonalt öga mellan de två synliga, och detta är dolt bakom pannan, och enligt Petrov kan detta faktiskt indirekt ta emot ljussignaler från de två synliga ögonen.
Det gäller också för människor.
Lobsang Rampa var i mångt och mycket en charlatan, och hans påståenden om Tibet var nonsens, men att ett "tredje öga" ändå verkar att på något sätt existera på den plats där han sa att ett skulle finnas gjorde mig milt sagt fascinerad.
Om det dessutom skulle ha några översinnliga egenskaper - nå, det framgår i alla fall inte i denna video...
Videon kan ses genom länken nedan.
https://www.youtube.com/watch?v=6LP3n9V7H_8
Mycket intressant video där hon förklara vad som hände.
Hon har spridit både förvirrade och reaktionära åsikter tidigare, men hon visade att hon satte sitt ställningstagande för att skydda barn från övergrepp högre an sin lojalitet med sin cyniske ledare.
Och efter sin brytning med Trump har den stora majoriteten av hennes uttalanden varit riktigt sympatiska...
Gunvor är definitivt den person som har haft störst betydelse för mig sedan jag blev vuxen (här definierat som - från och med 16-17 årsåldern!).
Det finns oerhört mycket mer som skulle kunna skrivas om henne - men just här väljer jag att berätta om hur jag tillsammans med henne upplevde den enda verkliga spöhistorien i mitt liv (och förmodligen också i hennes).
Med en viss tvekan - men det är en av de märkligaste upplevelserna i mitt liv.
Det var midsommarafton 1979. Då bodde jag i Täbykollektivet - andra gången i mitt liv. Första gången hade slutat med konflikter - och folk var nog arga på mig, och jag var arg själv.
Men andra gången blev mycket bättre. Men då var jag elev på Jakobsbergs folkhögskola, och valde efter ett halvår att flytta från kollektivet och endast bo på skolans internat.
Nåväl, midsommarafton 1979 var Gunvor och jag ensamma i det hus där kollektivet bodde, en byggnad från 1910 som de som bodde där gav namnet "Kulturens Vagga" - då kollektivet först flyttade in där i början av 1972.
Denna midsommarafton satt vi ett tag på verandan och drack på sin höjd ett glas vin var - inte mer, vilket nog är viktigt i sammanhanget. Och lyssnade bland annat på the Fugs LP "Tenderness Junction"....
När det började bli sen kväll gick vi upp till hennes rum - och efter ett tag började vi berätta spökhistorier. Det förändrades plötsligt från ett berättande - till en skrämmande upplevelse - ungefär kvart i ett på natten.
Jag hade just sagt "tänk om vi plötsligt skulle få höra"... och tänkte fortsätta meningen med "mystiska ljud på vinden"...
Men innan jag hade börjat uttala de sista orden ryckte vi båda till - mycket skrämda. Vi hörde båda något som lät som om någon eller snarare några med all kraft slog in ytterdörren utifrån. Under kanske fem minuter hörde vi den ena kraftiga skrällen efter den andra. Det lät bland annat som om fönster krossades, och som om stereon slängdes i golvet .
Det sista vi tänkte på var spöken - vi trodde båda att ett packat eller påtänt ungdomsgäng höll på att slå sönder huset.
Gunvors rum låg på övervåningen. Huset hade fyra nivåer - källaren, undervåningen, övervåningen och vinden.
Vi var alltså på övervåningen - de ljud vi hörde kom alla från undervåningen.
Hallucinerade vi? I så fall var hallucinationerna telepatiska. För vi reagerade samtidigt vid varje ny krasch. Exakt samtidigt.
Det började med den första kraschen - och det fortsatte under kanske fem minuter med varje ny krasch.
Plötsligt upphörde ljuden. Det slutade lika plötsligt som det började.
Efter några minuter vågade Gunvor gå ut från rummet - och gick till den telefon som stod i korridoren utanför detta. Och ringde till polisen.
Hon sa något om att några vansinniga personer höll på att slå sönder huset vi var i - och gav adressen.
Efter några minuter såg vi hur två , möjligen tre, polisbilar körde fram mot huset. Först då vågade vi gå ner på nedervåningen.
Vi fick en chock. Men inte av den typen vi väntat på. För absolut ingenting var rört. Inga sönderslagna fönster eller dörrar, ingen stereo som kastats ner på golvet, Absolut ingenting. Till och med spindelväven på några plankor som stod vid ytterdörren var helt opåverkade.
Den extremt obehagliga känslan av skräck förvandlades på en sekund till en nog lika extrem känsla av pinsamhet. Polisbilarna stod utanför huset - vad skulle vi nu säga till poliserna?
Vi gick ut och blev tvungna att säga som det var. Vi hade hört att huset närmast demolerades - men nu såg vi att inget var rört. Gunvor var nog mest generad - hon bad poliserna om ursäkt för att vi stört dem i onödan. En polis sa, mycket vänligt, "Det gör inget. Det är sånt här vi är till för. Ring igen om det skulle hända igen".
När de andra kom hem två dagar senare och vi berättade vad som hänt möttes vi av en bitvis nästan spydig skepsis. Två av de som bodde där reagerade respektfullt, och var på något sätt beredda att tro på berättelsen. De andra var alltså mest spydiga.
Som sagt - något "övernaturligt" hände. Även om vi hallucinerade båda två var dessa hallucinationer närmast telepatiskt koordinerade. Vilket ju är "övernaturligt" i sig själv.
På nedanstående länk kan man höra Joan Jetts version av Creedence-låten "Have you ever seen the rain?" Som jag för övrigt tycker är bättre än originalet.
I båda versionerna finns ju textraden "I wanna know, have you ever seen the rain falling down on a sunny day?".
"The Sounds" är en svensk popgrupp som fått en av sina största hits med "Living in America" redan 2002.
I dessa Trumptider ger den kanske helt nya associationer.
Både gruppen och låten är värda att lyssna på.
Låten kan höras och ses live på länken nedan.
https://www.youtube.com/watch?v=oXLukNeAVXM&list=RDoXLukNeAVXM&start_radio=1
Gjorde DN:s valkompass Det mest anmärkningsvärda är att MP kom högre än 'V.... Jag kanske för gå tillbaks till frågorna för att se vad ...
