Megalitgravar och megalitkulturer

(Från min f.d.  huvudblogg 17 september 2016/

Jag skrev tidigare om en upplevelse jag hade i en megalitgrav i Danmark 1991. Jag har behandlat megalitgravar mer teoretiskt i en text jag skrev 2002.

Här tänker jag bara ge några allmänna synpunkter.

Megalitgravarna var kollektivgravar som byggdes av stenblock som mycket noggrant kilats ihop med varandra. De äldsta megalitgravarna i Europa byggdes redan ca 4800 f. kr. I Sverige byggdes de första ca 3500 f. kr. 

De förknippas allmänt med de första jordbrukskulturerna, men de allra första i Europa byggdes faktiskt innan jordbruket hade slagit igenom.

De återfinns i Västeuropa från den iberiska halvön i söder till Skandinavien, Storbritannien och Irland i norr.

De största krävde enorma arbetsinsatser. Det kunde handla om tiotusentals eller mer arbetstimmar.

De är oftast de främsta fornlämningarna i de regioner de byggdes. Bostadshusen är oftast oansenliga. I Storbritannien finns det från denna tid en annan typ av fornlämningar som kan konkurrera med megalitgravarna - en form av stencirklar som uppenbarligen fyllde rituella syften. Den mest kända är Stonehenge, men det finns många andra.

En del personer har spekulerat i att det var härskande grupper som ville markera makt och prestige genom att bygga megalitgravar. En av dessa är den svenske arkeologen Göran Burenhult, som exempelvis skriver att kulturen som de byggdes i måste ha varit ett "socialt starkt stratifierat samhälle" (Burenhult 1999: 311). Det bygger han, förutom "etnoarkeologiska" paralleller (se nedan), huvudsakligen på spekulationer om att endast "eliten” fick begravas i dessa gravar.

Men om det nu var så kan man undra sig varför dessa "eliter" inte visar några andra arkeologiska tecken på sin existens. Det finns inga palats, eller ens "finare" bostadshus. Det är ju underligt att tänka sig en "elit" vars enda privilegium skulle vara ett de fick begravas i stora kollektiva stengravar.

Dessutom vet vi strängt taget inte hur många som "fick" begravas i megalitgravar. Det går knappast att räkna ben och sedan komma fram till en uppskattning av hur många som begravdes där. För ingen kan veta om de ben som finns bevarade är de enda som någonsin funnits där. Ingen kan exempelvis veta huruvida det förekom periodiska utrensningar i gravarna...

För megalitgravarna var alltså kollektivgravar. De var  inte uppförda för en enskild person.

I Sverige finns huvudsakligen två typer av megalitgravar. De äldsta är dösar, rektangulära eller ovala strukturer. Från 3200 f.kr. tillkom gånggrifter, med en gång som ledde till en oval kammare.

Samtliga megalitgravar i Sverige byggdes inom den så kallade trattbägarkulturen som kom hit ca 4000 f.kr. Den fanns även i stora delar av Nordeuropa, och har fått sitt namn efter den fina keramik som gjordes inom den.

Vad vi har i megalitkulturen är en kultur där det sociala överskottet används till att skapa gravmonument, och andra rituella byggnader. Trots en del spekulationer om motsatsen (se återigen Burenhult!) finns inga uppenbara tecken på militarisering. Inga tecken på ett härskande skikt.

Inom en vulgär typ av "marxism" antas ofta att så fort det uppkommer ett ekonomiskt överskott leder det till uppkomsten av skikt eller klasser med materiella privilegier. Men här ser det ut som om hela överskottet kanaliseras i kollektiva gravar, och andra rituella monument.

Den teori jag nämnde i inlägget nedan, att megalitgraven skulle avbilda jordgudinnans livmoder, passar ganska bra in på åtminstone gånggrifter. En smal gång som leder in till en stor stenkammare, där de döda begravdes. En kammare som man endast kan komma in till genom att krypa genom den trånga gången. Det är fascinerande att göra det. Jag gjorde det som sagt flera gånger 1991.

I Frankrike pryds dessutom ofta gånggrifterna med kvinnoavbildningar och ibland finns kvinnliga sk. statymenhirer utanför graven.

För dessa kulturer var uppenbarligen de dödas viloplats viktigare än bostadshusen för de levande. Eftersom bostadshusen var så anspråkslösa att få av dem ens har bevarats.

Megalitkulturen gick under gradvis genom att den ersattes av kulturer som präglades av individualism. De kom österifrån, och de byggde individuella gravar. Gravar där mannen ofta fick krigiskt gravgods,  stridsyxor och dolkar.

I Sverige kom förändringen ungefär 2700 f.kr., genom den s. k. stridsyxekulturen. Nu blev alla gravar individuella och männen fick ofta en stridsyxa som gravgods, ofta placerad ovanför huvudet.

Den fina välgjorda trattbägarkeramiken, med välgjorda geometriska mönster, ersattes med den mer primitiva sk. snörkeramiska keramiken.

Idag visar DNA-analyser att denna förändring ser ut att ha uppkommit i samband med folkvandringar österifrån, som också anses ha spridit de indoeuropeiska språken. Detta var för  några årtionden sedan en kontroversiell teori, som från början lades fram av Marija Gimbutas, men idag synes den ha fått allmänt stöd.

Megalitkulturen är fascinerande Den antyder en typ av samhälle som vi har svårt att föreställa oss idag.  Tyvärr sprider läroböcker idag, som den nedan refererade,  Göran Burenhults spekulationer att den skulle bestått av hårt hierarkiska "hövdingadömen". Hans enda argument, förutom spekulationer om hur många som fick begravas i gravarna, synes vara sentida etnografiska paralleller med kulturer i Polynesien, som var just militariserade hövdingadömen. Logiken ser ut ungefär så här: eftersom etnografiskt beskrivna militariserade hövdingadömen i Polynesien byggde stora stenmonument torde kulturer i yngre stenåldern som byggde sådana också ha varit militariserade hövdingadömen..

Att sedan dessa stenmonument har en mycket annorlunda karaktär brukar inte närmare diskuteras...

Det visar kanske faran av ett missbruk av så kallad etnoarkeologi. Etnografiska paralleller med nu existerande (eller till helt nyligen existerande) kulturer kan måhända kunna korrigera etnocentriska misstag, men å andra sidan kan de lätt leda till vad man kanske kan kalla anakronistiska misstag.

Det finns inget som säger att mer eller mindre nutida folk har samma sociala strukturer och maktförhållanden som kulturer på samma tekniska nivå som levde för låt oss säga 5000 eller 10.000 år sedan...

Referens
Göran Burenhult (red), Arkeologi i Norden 1, Natur och Kultur, 1999.



Dansk megalitgrav. Foto  Malene Thyssen. 

Maria Abrahamssons mörker

Maria Abrahamsson försvarar, eller åtminstone bagatelliserar, barnpornografi. Hennes inlägg gjordes pga den ledande sverigedemokrat som visat sig inneha barnpornografi. 

Maria Abrahamsson har alltid haft en milt sagt betänklig syn på sexuella övergrepp mot barn, vilket har visats även tidigare. 

I den ovan länkade artikeln  från 2007 skriver jag om hennes obehagliga inställning till denna fråga.

Jag avslutar inlägget om Abrahamsson från 2007 med orden: "Jag kan inte låta bli att tala om vad jag känner, efter att ha tvingat mig igenom några års samlade SvD-artiklar av henne. Rysningar. Illamående. Och mörkerrädsla."

Ja, hon står för ett  skrämmande mörker, en skrämmande avgrund.

Ett mörker som måste genomlysas och genomskådas,...

Det bör också påpekas att ett påstående som inte endast Abrahamsson, utan även många andra, för fram - att de som konsumerar barnpornografi,  vanligtvis inte själva begår övergrepp mot barn, inte på något sätt är bevisat. 

Hur ska någon kunna veta det? Pga barnpornografikonsumentens egna bedyranden? Innehav av barnpornografi är lätt att bevisa. Vad som skett eller inte skett bortom detta kan ingen veta något om. 

https://www.tv4.se/artikel/4pjryo9gQY8lx7TLna1Swq/dumpen-sara-rasar-efter-efter-utspelet-det-aer-en-tragedi 

 

Om äcklig nationalism

Jag har aldrig gillat "Svenska flaggans dag" och att den nu blivit  en helg med namnet "Nationaldagen" gillar jag ännu mindre. 

Jag har för övrigt heller aldrig gillat vårt pinsamma pekoral till nationalsång. 

Under den socialdemokratiska hegemoniperioden, kunde man åtminstone gilla den ovanligt utvecklade välfärdsstaten i Sverige, men nu finns det nästan ingenting kvar som man kan gilla.

Nationaldagsfirande är pinsamt, den svenska flaggan är ful, nationalsången är både extremt dålig och som sagt pinsam, och svensk nationalism äcklar mig gränslöst. 

För att nu uttrycka det lite försiktigt.

 

Henrietta Leavitt och Andromedagalaxen

Den 23 november 1924 förklarade Edwin Hubble inför världen att Andromedagalaxen var en egen galax, och inte en nebulosa inom Vintergatan.

Plötsligt visste man att universum var mycket större än många hade trott. 

Jag säger "många" och inte "alla". För redan under de första åren under 1900-talet hade det funnits en debatt om "Andromedanebulosan" var en galax eller endast - en nebulosa. 

Men det  som avgjorde frågan var dnt kvinnliga astronomen Henrietta Swan Leavitts studier av en viss typ av stjärnor, s.k. cepheider.  Hon hade visat att dessa hade samma storlek oavsett sin placering i rymden. 

Med hjälp av detta kunde man slå fast att Andromedagalaxen låg för långt borta för att vara en del av Vintergatan.   Cepheiderna i "Andromedanebulosan" var för ljussvaga för att den skulle kunna befinna sig i Vintergatan. Den måste vara en egen galax bortom vår. 

Innan dess hade många trott att universum inte var större än vår egen galax. Nu förstod man att det var ofattbart stort.

Henrietta  Leavitta avgörande insatser kom helt i bakgrunden när detta avslöjades. Det var Edwin Hubble som i praktiken fick hela äran.. Men på senare år har hennes betydelse för upptäckten  fått det erkännande som det förtjänar. 

Men tyvärr fick hon inte uppleva den dagen då Andromedagalaxen kunde definieras som just en galax på grundval av hennes beräkningar.  För hon dog redan den 12 december 1921, 53 år gammal. 

https://www.youtube.com/watch?v=fR-5up8aZl4

 

 Henrietta Swan Leavit

Sandy Edwards

Det är lätt att göra sig löjlig över personer som så lever sig in i fiktiva TV-serier så att de börjar se dem som verkliga. Och börjar ställa frågor som vad som egentligen fick den eller den att göra så eller så. Eller vad som egentligen hände efter scener där manusförfattaren väljer att vara tyst.

Jag brukar undvika den typen av kvasipsykotiskt fantiserande, men det finns ett undantag. Och det är som sagt den australiska TV-serien Prisoner. Den gick mellan 1994 och 2000 på TV4 under namnet Kvinnofängelset, och sändes  på nytt i repris mellan 2000 och 2004. Den har 692 avsnitt . Serien spelades in i Australien mellan 1979 och 1986

Jag har som sagt nyss börjat se om den igen. Den finns på YouTube.

En av de karaktärer i den som sällan diskuteras är  Sandy Edwards. Hon dyker upp i avsnitt 235 och "försvinner" i avsnitt 264. Och jag fick stora sympatier för henne när jag såg serien,

Egentligen kan det verka lite konstigt, hur kan man tycka om någon som under en stor del av sitt liv varit knuten till McNallys gangstersyndikat? Jo, i det här fallet kan man göra det - för hon har kvaliteter som gör henne mycket sympatisk. Eller det är så jag upplever det. Samtidigt som hon faktiskt är en komplex karaktär som också har en del mindre tilltalande drag.

Men känslomässigt upplever jag henne ändå väldigt positivt. Hon "försvinner" alltså i avsnitt 264. Tråkigt, eftersom det snart visade sig att hon inte lyckades rymma,  men istället mördades av den rejält otäcka  Kate Peterson. Om jag hade varit manusförfattare skulle jag ha undvikit denna tragedi. När det nu var så att skådespelaren som spelade Sandy Edwards nu måste sluta, skulle jag ha låtit henne rymma istället.

23 avsnitt efter att hon försvinner övergår serien till att bli riktigt olustig, eftersom den närmast onda  fångvaktaren Joan Ferguson dyker upp i avsnitt 287 och sedan förpestar Wentworths fängelse tills hon slutligen avslöjas och grips i avsnitt 692. Hon håller spänningen vid liv,  men gör samtidigt situationen så deprimerande.

Men  Sandy Edwards lyckas under sin period bra med att sätta en del obehagliga personer på plats. 

Att Sandy Edwards försvinner gör dock serien efter detta lite mindre intressant. Om hon inte gjort det skulle hon ha kunnat bli en centralfigur i resten av serien, och hon skulle kunna ha gett exempelvis Ferguson välförtjänta mardrömmar.

Men varför försvann hon? Hennes försvinnande i avsnitten 264-65 verkade först  obegripligt , och det var senare svårt att förstå att den ondskefulla men till synes inte speciellt fysiskt starka doktor Kate Peterson skulle ha kunnat mördat henne.

Men Peterson visade sig ha mycket starkare än någon kunde tro, och dessutom mer ondskefull än någon de flesta kunde ana. 

Efter att Sandy Edwards försvunnit följder nio avsnitt som till stora delar handlar om hennes mördare. Det tar en tid innan någon inser att Peterson mördade Sandy Edwards. Inledningsvis trodde de flesta att Sandy hade lyckats rymma. 

Sandy Edwards hade som sagt varit aktiv i McNallys gangstersyndikat, men hon bryter med detta, och i en av de mest dramatiska scenerna dödar hon en av toppledarna i detta. 

Sandy verkar inledningsvis vara en av de många som vill ha makt över de andra fångarna för maktens egen skull, men efter en mycket kort tid visar hon at hon i högsta grad är såväl empatisk, som solidarisk och rättvis.

Under en kort period blir hon även "top dog" - det informella namnet på den kvinna som fångarna accepterar som sin ledare.  

Hennes slut ter sig därför som sagt ganska så deprimerande. 

Men varför detta bisarra slut på hennes roll? Jo, anledningen var den att skådespelaren som spelade henne, Louise Le Nay, blev gravid och måste tas ut ur serien. Men kunde de då inte låta henne rymma, för att senare komma tillbaka efter några år? 

Om hon hade vart med längre än den korta perioden mellan 235 och 264 skulle Sandra Edwards nog ha blivit lika mycket ihågkommen som någonsin Bea Smith eller Meg Morris...

 

Ja, det här inlägget är lite löjligt, jag brukar inte engagera mig i TV-serier så mycket och än mindre skapa fantasiidoler av dess karaktärer, men i det här fallet kunde jag faktiskt inte låta bli....

Länken nedan - det avsnitt av Kvinnofängelset. där Sandy Edwards först dyker upp.

https://www.youtube.com/watch?v=ICYHubvmugo&list=PLtcmfOxLTYuLrxd0pNzQoS2LJxbV8eeL8&index=235

 

Sandy Edwards

Satanic Temple återbesökt

"Satanic Temple" är en obehaglig satanistgrupp som på ett egenartat sätt har flirtat med vänsterliberaler i USA och framställt sig som 'progressiva". Det har lett till att de blivit riktigt populära i stora kretsar som annars inte skulle fått några sympatier för "satanism". 

Men bakom den ack så välvilliga masken döljer sig något mycket obehagligt. 

Dels är en av organisationens främsta aktiviteter att bekämpa de som arbetar mot övergrepp mot barn. De angriper i synnerhet terapeuter som engagerat sig i frågan. 

De hemsöker ofta psykiatriska konferenser där de personligen trakasserar de som arbetar mot övergrepp. De förnekar förstås - tjena Dan Josefsson!  - bortträngda minnen. Som de hävdar är en farlig myt. 

Framförallt hävdar de - surprise, surprise - att satanistiska övergrepp mot barn inte existerar. 

De har en underavdelning som de kallar "Grey Faction" som driver denna kampanj. 

Men inte nog med det. De har en ledare som tidigare aktivt samarbetat med rasister och fascister, även om han numera försöker dölja detta. Internt är organisationen auktoritär, och förföljer de som har kritiska synpunkter,.

Dessutom finns det många rapporter om sexuella trakasserier och även sexuella övergrepp inom organisationen. 

Medan en annan satanistorganisation som Order of Nine Angles idag står helt avslöjade, är Satanic Temple populära bland annat bland många Trump-kritiker och motståndare till den kristna  högern. 

Värre allierade kan dessa knappast få..

På danna blogg har jag nu samlat artklar jag tidigare skrivit om denna olustiga organisation.

"The lies of the Satanic Temple"

/Från min f.d. huvudblogg 29 maj 2024. Något omarbetad./

Gruppen "Satanic Temple" brukar hävda att de står för en version av "satanism" som förespråkar empati och människokärlek. Samtidigt driver de en kampanj av trakasserier mot terapeuter som behandlar  utsatta för övergrepp i barndomen och/eller accepterar existensen av bortträngda minnen.

I  denna video beskrivs dess kopplingar till ultrahögerorganisationer, förföljelser och trakasserier av avhoppare och kritiker,  korruption,  kvinnoförtryck, sexuella trakasserier, och övergrepp

Det bör noteras att den kvinna som gjort videon, själv verkar ha kopplingar till någon sorts satanistiska miljöer, Vilket gör denna video extra intressant. Men det framgår också att hon definitivt inte stöder False Memory Syndrome-teorier. (se 1.31.40).

Videon är lång, men värd att se.   

PS. Ofta stoppar videon vid 58.02.  Då kan man starta om programmet och sedan  gå tillbaks till denna punkt. 

Återigen till satanistgruppen som angriper överlevare, terapeuter och forskare

/Från min f.d. huvudblogg 21 augusti 2019/ 

När jag först stötte på Satanic Temple fick jag intrycket att det var en av de få någorlunda sympatiska satanistgrupperna. Men efter att ha undersökt den lite närmare har jag nu snarare uppfattningen att den är en av de kusligaste av de grupper som offentligt kallar sig satanister. 

Det visar sig också snart att Grey Faction, den underavdelning till organisationen som specialiserar sig på att attackera överlevare från övergrepp,  terapeuter, och forskare som behandlar övergrepp och trauman  - inte är något perifert inslag i organisationens verksamhet . I själva verket har dess grundare även under många är innan han grundade "templet" attackerat och trakasserat traumaforskare och terapeuter. 

På denna sida kan man hitta en hel del fakta om Satanic Temple. Den innehåller många länkar för den som vill gå vidare,och studera Satanic Temple från olika utgångspunkter. Den innehåller förresten även uttalanden från avhoppare, och även kritiska kommentarer om gruppen från andra satanister.

I en av länkarna presenteras åsikten att Satanic Temple inte är en religiös grupp alls, utan snarare en politisk grupp. Det verkar inte helt orimligt. Dess "satanism" verkar på många sätt påklistrad, och inte så lite krystad. 

Det är dock som sagt klart att en av de viktigaste inslagen i gruppens agenda är att bedriva en ettrig kamp mot traumaterapeuter,  traumaöverlevare och forskare som accepterar existensen av bortträngda minnen.  

Gruppen har fått en svensk avläggare som kallar sig Satanistiska Samfundet, och som bland annat har en Facebook-sida. Vid en snabb koll hittar jag inte något av Satanic Temples anti-terapeutiska kampanj hos denna grupp..

Man kan ju alltid hoppas att den inte i denna fråga har samma kusliga agenda som sin moderorganisation.

Nedan kopierar jag inledningen till den ovan länkade faktasamlingen om Satanic Temple. Den är från en sida om rituella övergrepp, som även i övrigt kan rekommenderas.
-------------------------------------------------------------------------------------- 

"Grey Faction, Satanic Temple and Lucien Greaves Fact Sheet: 

For almost a decade Douglas Misicko using several aliases (including Douglas Mesner and Lucien Greaves) has harassed groups helping child abuse, rape and trauma survivors. He has also harassed groups providing research in support of child abuse, rape and trauma survivors.

In 2013, he and others created a group called the Satanic Temple. One part of this group is called the Grey Faction. The Grey Faction states they “invade” conferences. These conferences are provided to help and educate child abuse, rape and trauma survivors and their helpers.

Their representatives that invade these conferences misrepresent their reasons for attending these conferences. They film people at these conferences without permission and publish these films without the permission of those filmed. The Grey Faction repeatedly misrepresents the research and statements of the people at these conferences. It uses repeated ad hominem attacks against child abuse and trauma researchers without rebutting their research or stories.

His organization uses propaganda techniques in its articles, movies and social media pages to manipulate readers’ opinions. They continue to repeat inaccurate information, even though it has been clearly rebutted in several of the articles listed below.

Douglas Mesner/Lucien Greaves has continued using insults and attacks against survivors of ritual abuse and the professionals that work with them. He has harassed and followed survivors and survivor advocates around the Internet for several years. Aliases have been used adding additional insults and name calling against survivors.

This page is a synopsis of critiques of the Grey Faction’s misinformation. Additional links have been added rebutting their statements about trauma, abuse and dissociation.   

It also contains information critiquing The Satanic Temple and Douglas Mesner/Lucien Greaves."

 

Återigen till "Satanic Temple" och "Grey Faction"

 /Från min f.d. huvudblogg 12 juni 2019, Något omarbetad./

En del som läst det förra inlägget  har tittat på Grey Factions sida och anser sig inte hitta något suspekt med denna. Den bara varnar för galna terapeuter med konspirationsteorier.... eller så verkar de mena.

Men så enkelt är det inte. 

Att Grey Faction är skapad av The Satanic Temple framgår ju redan på Satanic Temples webbsida.

De har alltså skapat en undergrupp som på sin webbsida  exempelvis säger att "organized groups of Satanists engaged in ritual abuse" aldrig existerat. De medger att bortträngda minnen kanske någon enstaka gång eventuellt skulle kunna existera, men de menar att det i praktiken knappast finns,  och så fort minnen av organiserade "satanistiska" övergrepp kommer upp är de definitionsmässigt falska,.

Vi har alltså en grupp som själva kallar sig satanister som bildat en undergrupp som aktivt trakasserar terapeuter och forskare som är beredda att tro på människor med minnen av att ha utsatts för organiserade övergrepp med satanistiska inslag. Om det inte ringer en varningsklocka när man ser det är det konstigt.

Mer allmänt spinner Grey Faction på föreställningen att om man accepterar att det kan finnas satanistiska övergrepp innebär det att man är en fnoskig konspirationsteoretiker som tror på världsomfattande komplotter av Illuminati-typ.

Med andra ord kan "satanister" aldrig begå övergrepp mot barn. Respekterade familjefäder kan det, katoliker kan det, scoutledare kan det. polygama mormonsekter kan det - men aldrig, säger aldrig satanister.

Att tro att det skulle kunna vara möjligt ses som något som borde leda till tvångsintagning till närmaste psykiatriska klinik....

Alla grupper i denna värld kan innefatta förövare - men aldrig satanister. Deras sympatier för Mörkrets Furste har tydligen gjort dem helt immuna mot frestelsen att begå sådana illdåd.

Detta tankefoster  är ju inte Grey Faction ensamma om - det är konstigt nog allmänt spritt.  Trots att det egentligen är för bisarrt för att kunna tas på allvar. 

 

Satanic Temple - satanistgruppen som angriper terapeuter

/Från min f.d. huvidblogg 11 juni 2019/

Det finns en organisation som kallar sig The Satanic Temple, som på senare tid blivit uppmärksammad. Den är baserad i USA och beskriver sig själv som satanistisk.

Som satanistgrupp är den ovanlig. Inte så mycket pga att den förnekar att Satan existerar - det gör ju också LaVey.-satanisterna - utan för att den även hårt förnekar allt övernaturligt, inklusive magi. Den som vill har råd om hur hen ska göra för att skicka förbannelser för att förinta sina motståndare bör inte vända sig till dem.

I själva verket är det en uttalad materialistisk och ateistisk organisation. Det brukar ju även LaVey-satanismen beskrivas som, men det stämmer inte helt. LaVey utvecklade närmat metafysiska idéer om en aktiv "dark force of nature", och hävdade definitivt att magi fungerade.
  
Det gör alltså inte The Satanic Temple. Deras världsbild liknar nog mest av allt den som förs ut av  Vetenskap och Folkbildning (VoF). Man skulle  ju kunna kalla dess praktik för "atheism with psychodrama", en term som ofta  använts för att beskriva LaVeys Church of Satan (CoS). Men den passar avgjort bättre på The Satanic Temple än på CoS.   

En annan skillnad mot den laveyanska "Church of Satan" är att The Satanic Temple politiskt är närmast vänsterliberal. De har gjort en del uppmärksammade aktioner mot den kristna högern, och fördömer Donald Trump.  De bedriver en aktiv kamp för att bekämpa inskränkningarna av aborträtten...

De har också kritiserat CoS för att vara elitistiskt. Själva säger de sig stå för medkänsla och  empati.... 

Det är tveksamt om organisationen ens kan definieras som satanistisk  De säger själva att för dem är Satan endast en metafor.... frågan är för vad. 

När jag började läsa om dem började jag efter ett tag fundera på om ändå inte, om uttrycket ursäktas,  någon sorts bockfot ändå skulle sticka fram från denna ack så politiskt korrekta organisation.

Och det gör det. En av organisationens prioriteringar är nämligen uppbygget av en grupp som kallas "Grey Faction"

Det är en grupp som har som syfte att driva rena förtalskampanjer mot terapeuter och andra som accepterar existensen av bortträngda minnen.  Och de som kan tänka sig att  organiserade övergrepp med  "satanistiska" inslag på något sätt kan existera. 

Bland annat har den drivit en sådan kampanj mot The International Society for the Study of Trauma and Dissociation (ISSTD). .De har också anordnat demonstrationer mot ISSTD, när organisationen hållit konferenser.

I en strikt mening kan The Satanic Temple kanske inte definieras som satanister. Men själv skulle jag nog ändå vilja kalla praktiken i  en grupp som lägger ner stor energi på att förtala de som arbetar för att hjälpa traumatiserade människor - för ... satanisk.