Jag var lite spänd över den - mitt rymd- och SF-intresse var stort, och serien överträffade nog mina förväntningar.
Mitt rymdintresse grundades i och för sig mest på önskningen att det någonstans därute fanns en bättre värld någonstans, så i det avseendet var det nog en besvikelse. För de utomjordingar som förekom i serien var vederbörligt hemska.
Men rymden hade någon form av egenvärde för mig, så jag såg med spänning seriens alla sju avsnitt.
Att det jordiska rymdskeppet såg ut som ett flygande tefat var nog ett plus...
Det var alltså en tysk serie så alla talade tyska. Men det beskrev en värld där alla nationalstater var upphävda. Och den tyske kaptenen var underordnad en kvinnlig "övervakare" med det ganska så ryska namnet Tamara Jagelovsk. Kaptenen hade nämligen brutit mot order lite för många gånger så han ansågs vara i behov av lite övervakning.
Överhuvudtaget finns det en spänning mellan kvinnlig och manlig makt som går igenom hela serien.
Det hela ställs på sin spets i det femte avsnittet, där besättningen tillfångatags och hamnar på en främmande planet. Till dess stora förvåning råder där ett matriarkat. Det visar sig vara flyktingar från jorden, som beslutat att skapa en fredlig planet - och insett att det enda sättet att göra det är att låta kvinnorna få makten.
Detta skapar stora konflikter - och kaptenen på rymdskeppet tror inte sina ögon när han efter ett tag inser detta.
Det är ju ett intressant tema, men en del andra scenarior är lite pinsamma, Och tyder på en grundläggande okunskap om astronomiska fakta.
Det mest uppenbara är nog avsnitt 2, där Rymdpatrullen får till uppgift att stoppa en supernova som är på väg till jorden. Den närmar sig solsystemet, och lösningen blir att få supernovan att explodera (!) innan den kommit alltför nära jorden.
Manusförfattarna verkar inte inse att det som definierar en supernova just är - att det är en exploderande stjärna. Om en stjärna exploderar i närheten av solsystemet kommer detta ju garanterat att förintas.
Fienderna i rymden är en kuslig art som endast kan ses som ett fladdrande ljussken. De får snart det märkliga smeknamnet "Frogs" . De flesta avsnitt domineras i alla fall delvis av kampen mot dessa "Frogs".
I det sista avsnittet händer något dramatiskt.
Den jordiska befälhavaren för rymdflottan i sin helhet försvinner på ett rymduppdrag och verkar vid återkomsten vara förändrad - på ett märkligt sätt. Efter ett tag inser man att medvetet verkar arbeta för att gynna "Frogs" i kampen mot jorden.
Någon vanlig förrädare kan han inte gärna vara. Om inte annat för att "Frogs" lever på en syrefri värld - ja, syre är för dem ett dödligt gift. Han kan inte leva i deras värld, och de kan inte leva i vår.
Slutsatsen blir att han måste ha hjärntvättats av dem - eftersom några rationella skäl för ett förräderi inte gärna kan finnas.
Nåväl, han besegras, samtidigt med hela den anfallsflotta som han försöker hjälpa i dess slutliga angrip.
Mot slutet grips han och sätts tydligen på en psykiatrisk klinik som ska försöka häva hjärntvätten.
Avsnitt 1 och 7 är nog de mest spännande.
Som barn blev jag fascinerad av signaturmelodin, som jag ofta sedan brukade gå och nynna på.
Serien kan ses på nedanstående länk, med engelska undertexter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar