/Bearbetat version av ett inlägg jag först skrev 2012)
Ett vanligt tema i den litteratur som förnekar existensen av satanistiska övergrepp mot barn är att det före 1980 inte fanns några rapporter om några sådana. . Sedan kom "Michelle Remembers" 1980 - och efter det började en massa människor plötsligt få "falska minnen" av att ha varit utsatta.
Det ser ju bestickande ut. I synnerhet som "Michelle Remembers" (som jag har läst) är en bok med ganska så problematiska drag.
Michelle var alltså en kvinna som under terapi fick upp minnen av övergrepp av någon sorts satanistiska övergrepp - som även hennes mor deltog i.
Min bedömning är att den i grunden beskriver ett verkligt fall, men beskrivningen är färgad av att både terapeuten och patienten (som utformade boken tillsammans) var katoliker - och lade upp handlingen så att den ska passa in i en katolsk ram.
Det finns till och med beskrivningar av att Michelle hades direkta samtal med Satan själv (!) - som är så exakta att de helt uppenbart måste ses som konstruktioner. De beskriver inte drömlika upplevelser av en kontakt med "Satan" utan är exakta redovisningar av samtal, som till och med rimmar...
Det är till stora delar en tillrättalagd berättelse.
Case closed, eller?
Knappast. Berättelser om satanistiska och kvasisatanistiska övergrepp mot barn är mycket äldre än "Michelle Remembers"
Ett exempel - mer än två årtionden före "Michelle Remembers" - har vi Robert Fabians bok "London after dark", från 1954.
Robert Fabian var en närmast legendarisk kriminalkommisarie på Scotland Yard vars verksamhet har dramatiserats i BBC-serien "Fabian of the Yard". Han kan alltså inte så lätt avfärdas som en fnoskig konspirationsteoretiker.
I "London after dark" berättar han om olika fall han har stött på. Och där finns ett kapitel som heter "And so to the Devil"...
Alldeles i början av kapitlet skriver han så här: "There is more active Satan-worship today than ever since te Dark Ages"... (s. 92).
I kapitlet finns sedan en rad exempel. Ett av dessa är följande.
"On the files of the Scotland Yard is one case of a girl, aged twenty-one, who went with her mother to a lecture on Satanism. She was invited to a garden party at the house of a woman calling herself a 'High Priestess' who persuaded the girl to sing a 'magical invocation', in the process of which the girl was sucessfully hypnotized.
She did not return home for months. When, with the help of the Yard, her parents finaly recovered her, the girl had been hypnotized, and exposed to occult obscenities so persistently that she was almost insane. Her own pet dog ran bowling in fear for her. It took two years to restore her mind. There was no persecution, because there was no evidence. The girl had been 'willed' to forget how it had heppened'"". (s. 93).
Lite senare nämner han fall där flickor och pojkar utsätts för "obeskrivliga" ritualer i en kult till /guden/ Pan (s. 95).
Vad är nu detta? Ska vi automatiskt avfärda Fabian med att - den "moderna folksägnen" om satanistiska övergrepp nog var lite äldre än vi trodde.... Och sedan kanske förbryllat fråga oss varför en så ansedd kriminalkommissarie som Robert Fabian skulle riskera sitt anseende 1954 genom att helt lögnaktigt presentera sägner som autentiska fall!
Ett exempel - mer än två årtionden före "Michelle Remembers" - har vi Robert Fabians bok "London after dark", från 1954.
Robert Fabian var en närmast legendarisk kriminalkommisarie på Scotland Yard vars verksamhet har dramatiserats i BBC-serien "Fabian of the Yard". Han kan alltså inte så lätt avfärdas som en fnoskig konspirationsteoretiker.
I "London after dark" berättar han om olika fall han har stött på. Och där finns ett kapitel som heter "And so to the Devil"...
Alldeles i början av kapitlet skriver han så här: "There is more active Satan-worship today than ever since te Dark Ages"... (s. 92).
I kapitlet finns sedan en rad exempel. Ett av dessa är följande.
"On the files of the Scotland Yard is one case of a girl, aged twenty-one, who went with her mother to a lecture on Satanism. She was invited to a garden party at the house of a woman calling herself a 'High Priestess' who persuaded the girl to sing a 'magical invocation', in the process of which the girl was sucessfully hypnotized.
She did not return home for months. When, with the help of the Yard, her parents finaly recovered her, the girl had been hypnotized, and exposed to occult obscenities so persistently that she was almost insane. Her own pet dog ran bowling in fear for her. It took two years to restore her mind. There was no persecution, because there was no evidence. The girl had been 'willed' to forget how it had heppened'"". (s. 93).
Lite senare nämner han fall där flickor och pojkar utsätts för "obeskrivliga" ritualer i en kult till /guden/ Pan (s. 95).
Vad är nu detta? Ska vi automatiskt avfärda Fabian med att - den "moderna folksägnen" om satanistiska övergrepp nog var lite äldre än vi trodde.... Och sedan kanske förbryllat fråga oss varför en så ansedd kriminalkommissarie som Robert Fabian skulle riskera sitt anseende 1954 genom att helt lögnaktigt presentera sägner som autentiska fall!
Eller ska vi kanske ändå våga medge att sådana berättelser ofta avspeglar en verklighet och att de inte nödvändigtvis måste vara "sägner" eller "falska minnen"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar