/Spoilervarning/
Till min förvåning hittade jag på Södertälje Stadsbibliotek en roman med just denna titel.
Den är skriven av Stina Rundqvist, och utgiven 2025 - mer info och uppgifter om hur den kan beställas finns på länken nedan.
Den skildrar ett triangeldrama, mellan en man - Dante - en kvinna - Sigfrid - och ett skogsrå.
Även andra övernaturliga väsen figurerar i denna roman - som efter hand gradvis blir mer och mer komplicerad.
Den är delvis trogen folktron - delvis inte
Skogsråets karaktär som rådare döljs inte, men inte heller hennes övernaturliga makter - och hennes sexualitet.
Det visar sig snart att Dante har ett förhållande med skogsrået. Ett förhållande mellan en människa och ett skogsrå är aldrig jämlikt - så ej här. Skogsrået kan när som helst kalla till sig Dante - genom någon sorts telepati.
Han är bunden till henne, men knappast förälskad. Han kan inte slita sig. I början verkar han inte heller vilja det, men sedan blir han förälskad i Sigfrid.
Då börjar de verkliga problemen uppstå.
Skogsrået är redan från början sur på Sigfrid, då denna brukar plocka bär på ett ställe som skogsrået ser som sitt eget.
Skogsrået blir tidigt medveten om att Dante är förälskad i Sigfrid, vilket inte gör det mer vänligt stämd mot henne.
I berättelsen har skogsrået en annan karaktär än vad det har i folktroberättelser. Det är nämligen - om jag fattar det rätt - bunden vid en specifik plats, rentav vid ett speciellt träd.
Det enda sättet det kan nå Dante är med andra ord genom telepati. Hon skapar tanken "Kom" inom honom, och då är det i det närmaste omöjligt för honom att inte komma. Till skogsrået.
En annan skillnad mot folktron är att rået är dödligt - i den meningen att hon åldras och till sist dör.
Så medan läsaren undrar om Dante ska kunna slita sig från skogsrået och bli tillsammans med Sigfrid förbereds ett helt annat slut på berättelsen.
Om ni har kommit så här långt och sedan fortsätter att läsa får ni skylla er själva.
För ett annat element i berättelsen står även denna i strid med folktron.
Det visar sig att när ett skogrå dör ersätts hon med en människa som förvandlas till ett nytt skogsrå.
Så Sigfrid finner sig plötsligt bunden med rötter till marken. Och inser - innan hennes medvetande ersätts med ett rent skogsråmedvetande - att hon förvandlas till ett skogsrå.
Om det nya medvetandet är det döende skogsråets medvetande eller om det är medvetandet hos ett nyttfött skogsrå framgår inte helt klart. Inte heller om den till skogsrå förvandlade Sigfrid ska kunna behålla sitt inflytande över den konfliktfyllde mannen.
Berättelsen är intressant.
Men om jag själv hade skrivit den hade jag nog gjort skogsrået en aning mer sympatiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar