I Flamman 11 december 2025 kritiserar en Lyra Eriksson Lindbäck något hon kallar för "traumakulturen". Som hon verkar anse har en stark ställning i vårt samhälle.
Och som enligt henne präglas av detta synsätt: "Berätta om ett barndomstrauma, och du framstår genast som god. Oantastlig rent av."
Vilken värld lever denna människa i? Under de senaste årtiondena har de som berättat om barndomstrauman gång på gång anklagats för att ljuga, ha falska minnen och / eller vara illvilliga. .
Mot slutet skriver hon förhoppningsfullt : "Traumakulturens tid kanska snart är förbi." Bortsett från att denna "tid" aldrig har existerat, kan man undra sig om hon längtar tillbaks till ca 1850, då i stort sett alla berättelser om barndomstrauman sågs som illvilliga fantasier..
Jag överväger starkt att säga upp prenumerationen på Flamman.
Flamman har ju numera en väldigt snygg framsida ...
SvaraRaderaApropå dessa minnen, som du så ofta återkommer till. Läste du
SvaraRaderaSvD från lördagen ? Sidorna 20 och 21 har rubriken "Demens
bekämpas med glada minnen av fotboll".
Och där kan man läsa t ex
"- Han har inte berättat om det där tidigare, jag tror knappt han
själv visste att han hade kvar de minnena, säger hon."
". Man kan verkligen se utvecklingen hos deltagarna och hur de
plötsligt kommer ihåg saker de inte kommit ihåg på flera år."
Slutsatser ? Demens, fotboll och försvunna minnen ...
Ska kolla....
SvaraRadera