"More things in heaven and earth"?

Paranormal Scholar är en egenartad You Tube-kanal. Jag upptäcke den för några år sedan  Jag fascinerades av den. 

Om verkligen ordet "Scholar" är adekvat kan man förstås diskutera. 

Den presenteras av en kvinna med namnet Laura Rowton. Hon är en fascinerande personlighet - man skulle kunna kalla henne karismatisk. Eller suggestiv. 

Bakom kulisserna finns också hennes man, som heter Eric, eller möjligen Erik. Han bidrar till researchen, men brukar vanligtvis inte delta i programmen. 

En kort tid gjorde han det, men försvann snart. Han gav ett mer alldagligt, snudd på tråkigt, intryck, så att han försvann var nog välmotiverat,  med tanke på publiksiffrorna. 

En sak som står klar är att kanalen accepterar existensen av övernaturliga fenomen. Och även UFOs - som den för det mesta beskriver som hotande. 

I det inlägg som finns länkat nedan tar de upp magi - i synnerhet negativ magi, inklusive ren skademagi. Eller med ett annat uttryck,  förbannelser. 

De tar upp att Charlie Kirk ska ha utsatts för förbannelser innan han dödades och verkar i alla fall inte kategoriskt förneka att det kan finnas ett samband mellan dessa och mordet. 

Även Irans f.d. ledare Ali Khamenei ska ha utsatts för sådana,  innan han dödades av US-amerikanska och/eller israeliska bombanfall. 

Även här verkar de inte utesluta att det finns någon form av samband. '

Men alla som utsätts för förbannelser eller skademagi drabbas ju inte. 

Enligt videon är det dokumenterat att det funnits en organiserad magisk kampanj mot Donald Trump. Som inte nödvändigtvis handlade om att han skulle dö, men i alla fall att han inte skulle kunna genomföra sitt program. 

Detta lyckades ju inte. 

Han har ju genomfört stora delar av sitt motbjudande program - tyvärr. 

De flesta skulle av detta troligen dra slutsatsen att magi inte fungerar. 

Trots allt är nog negativ magi vanligare än vad många vill tro. Om en sådan fungerar skulle en massa impopulära politiker troligen få se sin karriär avslutad på ett mycket tidigt stadium. 

Men den förklaring som Laura Rowton ger är inte en skeptisk sådan. 

Hon framkastar att misslyckandet att stoppa Trump med hjälp av magi skulle kunna bero på att evangelikala högerkristnas förböner för denne skulle kunnat fungera som någon sorts motmagi, som upphävde förbannelserna. 

Nej, hon verkar inte utgå från ett kristet tankesystem. Men hon ser förböner som en form av magi, som i likhet med annan magi kan få reella effekter.

Det påminner om hur Aleister Crowley och en före detta samarbetspartner till honom i början av 1900-taler genomförde någon sorts veritabla magiska dueller mot varandra. 

Den hypotes som Rowton lägger fram är alltså denna - magi fungerar - men den kan hejdas av en motverkade magi. 

Vi lever i så fall i en värld som i alla fall till stora delar styrs av magiska lagar. 

Min egen inställning till detta är väl, milt sagt, skeptisk. Om skademagi fungerade i de fall det inte fanns en rivaliserande motmagi misstänker jag att vi skulle få en oerhört stor mängd av helt oförklarliga dödsfall och andra missöden. En mycket större mängd än något som skulle kunna förklaras av slumpen. 

Fast förstås, det är klart -  William Shakespeare skrev  en gång - "There are more things in heaven and earth, Horatio, / Than are dreamt of in your philosophy". 

------------------------------------------------------------

Rowtons inlägg kan alltså ses via nedanstående länk. 

https://www.youtube.com/watch?v=oJnL0Vb0CgM   

  

Bild som anses föreställa William Shakespeare, ca 1610

Efter Stalins död

Det finns knappast någon persons död som ledde till så såväl stora som snabba förändringar som Josef Stalins. Han dog den 5 mars 1953 och mycket snart började det hända saker. 

Det formella politiska systemet förändrades inte, och samma parti satt kvar vid makten, men en massiv terror som hade varat i årtionden upphörde nästan med en gång. 

Stalins terror inleddes redan 1928-29,  med en brutal tvångskollektivisering som genomfördes med metoder som ledde till miljoner människors död, Denna period varade fram till 1933.  

Sedan kom en stillsammare period på några år. Men sedan startade vad som brukar kallas "Den stora terrorn" 1936 - en period där ca 700.000 människor avrättades och ca 1,2 miljoner sattes i arbetsläger, läger där den förväntade livslängden mycket ofta var ganska så kort. 

1939 mattades den stora terrorn av, och under andra världskriget blev det framförallt den nazityska regimen och inte Stalin som stod för dödandet i Sovjet. 

Efter kriget var den värsta terrorperioden över, men arbetslägren fanns fortfarande kvar. Där arbetade flera  miljoner fångar. Dödligheten var hög.  

Stalin dog 1953. Redan detta år kom en massamnesti där 1,5 miljoner fångar frigavs. Under perioden 1954-56 avvecklades lägersystemet gradvis, och i februari 1956 kom Nikita Chrusjtjovs angrepp mot Stalin på den tjugonde partikongressen. 

Redan i april 1953 kom en föraning om vad som sedan skulle komma. Då frigavs ett antal läkare som tidigare detta år hade anklagats för att ha planerat att döda ledande sovjetledare. Det mest anmärkningsvärda var inte att de frigavs, utan att deras tidigare bekännelser officiellt sades ha framtvingats genom "metoder som står i strid med den socialistiska legaliteten" - en omskrivning för att de hade torterats.

Det skapade chockvågor hos kommunister i världen. Exempelvis hade den svenska tidningen Ny Dag hårt försvarat läkarprocessen. När det officiella medgivandet att läkarna hade erkänt under tortyr kom, tystnade denna tidning. De publicerade endast det officiella sovjetiska uttalandet, och vågade inte komma med några egna kommentarer. 

Chrusjtjovs tal på den tjugonde partikongressen blev den andra stora chocken. Det var visserigen. "hemligt", men kunskapet om det började spridas redan efter några veckor. Och i april 1956 inkallades ledningarna för de kommunistpartier, i de länder där det fanns sovjetambassader,  till dessa,  och fick talet uppläst för sig.

I juni 1956 publicerade New York Times det i sin helhet. 

De sovjetiska arbetslägren tömdes i stort sett helt, och 1960 upplöstes Gulagsystemet formellt. 

Denna förändring påbörjades redan innan Chrusjtjov kom till makten, men han var kanske den viktigaste personen bakom att den fördjupades. 

Däremot var han på en del punkter motståndare till såväl vetenskaplig som kulturell frihet. Han tvingade konstgallerier som visade modern konst att stänga, och han stödde charlatanen Trofim Lysenko, och förbjöd dennes vetenskapliga motståndare att uttrycka sig offentligt. 

Efter Chrusjtjovs fall i oktober 1964 dröjde det dock inte länge förrän Lysenkos kritiker fick publicera sig offentligt (vilket ledde till att Lysenko totalt diskrediterades), och även modern konst fick visas offentligt. 

När jag först systematiskt började följa utrikespolitiska nyheter hösten 1964 när jag var nio år satt Chrusjtjov fortfarande vid makten i Sovjet, och CH Hermasson hade blivit ordförande i det svenska kommunistpartiet. Jag började köpa Ny Dag då och då - dock inte speciellt ofta, eftersom jag hade den lägsta veckopengen i min klass...

Om jag hade fötts tidigare och börjat läsa tidningar exempelvis 1949 hade jag kanske kunnat blivit antikommunist. Det blev jag inte nu. 

Nedan en länk till en YouTubevideo om Nikita Chrusjtjov. Väl värd att se, låt vara att den har en något märklig titel. 

https://www.youtube.com/watch?v=IhGHXKfOSrA

 

Nikita Chrusjtjov 1954 

Blev Stalin mördad?

Nedan en länk till en intressant video som hävdar att Josef Stalin blev mördad, närmare bestämt förgiftad.. Jag har ingen åsikt om det stämmer, men videon ser ut att vara väldokumenterad - i alla fall efter att jag har sett den två gånger .

Stalins död startade processer som var mycket positiva för Sovjet, för den internationella kommunistiska rörelsen, och för världen som helhet. Den innebar dessutom en lättnad för miljoner människor.

Jag har det senaste dygnet börjat kolla videor om Stalins död, vilket inte är någon tillfällighet.

Det finns som bekant en annan statschef i världen idag, vars död också skulle leda till en lättnad för miljoner människor, och skulle kunna leda till starka positiva förändringar i dennes eget hemland och för den internationella situationen - och för klimatet.

https://www.youtube.com/watch?v=xjRz6sBD6YE

 

SvD 6 mars 1953

Mannen som önskade sig ett fredspris

Att Donald Trump desperat vill ha Nobels fredspris är knappast någon hemlighet. Bland annat därför har han torgfört fantasier om att han har lyckats stoppa åtta, eller var det kanske nio, eller var det kanske tio, krig.

Men nu har han kanske hittat på ett nytt sätt att få detta eftertraktade  pris. 

Han har startat ett krig, för att sedan avsluta det. Om freden sedan håller,  kan han ju verkligen skryta om att han har avslutat ett krig. 

Men jag misstänker att den norska Nobelkommitén inte riktigt accepterar att detta gör honom till en stark kandidat för att få ett fredspris. 

Fast å andra sidan, de gav ju det senaste priset till María Corina Machado, och ett tidigare till krigsförbrytaren Henry Kissinger, så allt är kanske möjligt. 

Men jag tror nog att det ändå inte riktigt funkar  i detta fall

 

Alfred Nobel

Vad Freuds drömteori är - och inte är...

 ... plus ett försök att frikoppla Freuds drömteori från hans sexualteori.

/Från min f.d. huvudblogg 20 september 2012/

Egentligen blev Freud kanske ointressant 1897. Det är då han fegt nog tog avstånd från de kvinnor som hade berättat för honom om sexuella övergrepp i barndomen.  Scenariot har beskrivits väl i Jeffrey Massons "Sveket mot sanningen". Och den historieskrivningen står sig, trots att revisionistiska historieskrivare som Esterton, Shatzmann och Scharnberg vill få oss att tro något annat.

Men riktigt ointressant blev han nog ändå inte. Även om säkert minst femtio procent av vad han skrev efter det året kan betraktas som hejdlöst nonsens är en del ändå intressant.

Själv har jag länge fascinerats av hans drömteori. Åtminstone sedan jag förstod vad den verkligen innehöll. Saken är nämligen att Freuds drömteori kanske är en av de mest missförstådda i hela hans teoribildning.

Få som beskrivit den har förstått sig på den. Det gäller även en framstående Freudkritiker som Erich Fromm, som faktiskt borde vetat bättre.

Jag ska ta ett exempel. I Anthony Stevens bok "Jung - om hans liv och verk", (Gedins förlag 1990), finns de vanligaste missuppfattningarna om Freuds teori sammanfattade på några rader:

"Freud använde också fri association för att reda ut drömmarnas mysterium. Han blev övertygad om att samma psykiska kraft som fick patienterna att dra sig för att uttrycka personliga tankar på soffan också censurerade liknande tankar i drömmen. Vad vi minns som en dröms manifesta innehåll är, menade Freud, en förklädd och klippt version av dess latenta innehåll, som utan undantag är en sexuell eller incestuös önskan. Hans slutsats är att drömmar är en ställföreträdande uppfyllelse av bortträngda sexuella begär. Deras manifesta innehåll är ett förvrängt uttryck för dessa begär, som av censuren förändras så att de blir "acceptabla" för drömmaren." (s. 24).

Här är inte en siffra rätt. Stället är i det närmaste pinsamt.

Freuds drömteori finns väl bäst beskriven hans "Föreläsningar: Orientering i psykoanalysen" (Natur och Kultur 2006) s. 85 till 225. Men det är ju en förfärlig massa sidor, så jag tänkte ge en kort sammanfattning av grundidén...

Jag har själv märkt att de få gånger jag vågar mig på att "tolka" mina drömmar tenderar jag oftast att använda Freuds metod som någon sorts raster. Resultatet brukar ofta bli ganska meningsfullt. Men om Stevens beskrivning hade stämt skulle jag inte ha velat ta i Freuds drömteori, ens med tång. '

Om man börjar med Stevens beskrivning säger Freud inte alls att alla drömmar är sexuella eller incestuösa. Det torde var och en som bara ytligt studerar hans skrivningar kunna inse. Freud brukar till exempel gärna ta exempel från barndrömmar - hur barn drömmer om glass och jordgubbar, eller om att de får vara med om resor som de önskat sig men inte fått göra.

Men än mer väsentligt - Freud anser inte att de latenta drömtankarna ens måste vara önskningar. Det är annars en av de vanligaste missuppfattningarna. Så till exempel skriver han i det ovan nämnda arbetet: "Drömmen kan alltså vara allt möjligt, så länge ni bara tar hänsyn till de tankar den representerar: alltså en varning, föresats, förberedelse etc." (s. 211) Jag har medvetet klippt meningen mitt itu- i den andra satsen säger han att drömmen är att se som ett resultat av en önskan "när ni betraktar den som ett resultat av drömarbetet". Men vad innebär nu detta?

För det första ska vi notera att han inte skriver "omedveten sexuell önskan". Det kan handla om i princip vilken typ av önskan som helst.

För det andra ligger inte önskningen i de latenta drömtankarna, utan uppstår i något han kallar "drömarbetet".

För att nu äntligen komma till saken.

Freud skiljer mellan "latenta drömtankar", "drömarbete" och "manifest dröm". De latenta drömtankarna kan vara vad som helst. Det är ofta det vi funderat på dagen innan - "dagsrester". Det kan också vara reaktioner på utifrån kommande stimuli under drömmen - som en borrmaskin som sätter igång utanför huset. Eller från inre stimuli - som att man är hungrig.

De kan innehålla föresatser, oro, grubblerier, ångest. glädje, - och, förstås önskningar.

Men, menar nu Freud, om drömmaren skulle överflödas av alla dessa disparata tankar skulle sömmen bli mycket orolig, milt sagt. Drömmens syfte är att skydda sömnen från störande tankar. Det som tar hand om detta är alltså något Freud kallar för "drömarbetet".

Vad detta drömarbete gör att är att försöka få alla dessa disparata tankar så trevliga som möjligt genom att förvandla dem till - önskningar. Observera försöker, för Freud säger att drömarbetet kan misslyckas. När det misslyckas som mest beror det på att drömtankarna är så otäcka att det inte går att förvandla dem alls. Då blir resultatet i värsta fall att man vaknar skrikande ur en mardröm...

Men drömarbetet försöker inte endast förvandla de latenta drömtankarna till önskningar. Det förvandlar också tankarna till hallucinatoriska bilder. Och det förtätar de ofta komplexa tankarna så att endast några få element finns kvar.

Slutresultatet blir alltså "den manifesta drömmen" - det som vi medvetet minns som det vi drömde. Detta är ju ofta ganska så obegripligt. 

Men inte alltid. De allra enklaste exemplifieringarna av önsketeorin är ju drömmar som orsakas av harmlösa och okontroversiella önskningar och som av drömarbetet förvandlas till önskeuppfyllelser. Dit hör många barndrömmar, men också vuxendrömmar som orsakas av en bristsituation. Personer som hungrar drömmer ofta om mat. För att nu ta det mest uppenbara exemplet.

I de flesta andra fall blir det ju lite mer komplicerat. Om de latenta drömtankarna inte alls innehåller några önskningar är det ju lite svårare att förvandla  dem till önskeuppfyllelser.

Ett annat problem är ju om den drömmande har önskningar som den inte vill erkänna för sig själv. Ett barn som omedvetet önskar livet ur sina föräldrar men inte kan erkänna detta - till exempel. I så fall kan önskeuppfyllelsen lätt förvandlas till  en ångestfylld dröm. Barnet tillåter sig inte en sådan önskan - därför måste den förvandlas till något annat. Detta "annat" kan förstås bli något mycket ruggigt.

Men grundidén är alltså att det finns något i drömmens väsen som försöker förvandla de mest olika tankar till något tilltalande. Om det är så verkar detta i så fall ha influerat  många talesätt och  ordspråk. Om någon utbrister "det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i mina vildaste drömmar" brukar denne inte syfta på något otrevligt!

Nu kan någon invända att Freud i praktiken ofta tolkar drömmar utifrån sin allmänna sexualteori - och alltså fyller dem med exempelvis incestuösa önskningar. Det är sant. Men det är inte en automatisk följd av själva drömteorin - utan av hans milt sagt tvivelaktiga sexualteori.

Själv tycker jag att själva grundstrukturen i Freuds drömmodell ter sig rimlig. När jag försökt analysera mina drömmar - det är inte ofta det händer - tycker jag att det är ganska lätt att hitta latenta drömtankar som ligger bakom. Dvs saker man funderar på, irriterar sig på, oroar sig för, önskar, störs av etc. etc.

Men jag tycker mig ofta också faktiskt kunna notera hur "drömarbetet" verkar ha försökt bearbeta dessa så att det på något sätt ska resultera i något behagligt. Ibland lyckas det, ibland lyckas det inte. Men jag tycker att det verkar finnas en inneboende tendens i drömmen som verkar åt det hållet. Om det inte vore så skulle nog betydligt fler drömmar vara obehagliga....

På något sätt borde man kunna ta Freuds drömteori och frikoppla den från hans sexualteori. Freud  hade ofta ju helt fel i vad han trodde att människor önskade sig... men det hindrar inte att han kan ha haft rätt i att deras önskningar strukturerar deras drömmar!

Nu kan inte Freuds drömteori på något sätt bevisas. Vad värre är, den är troligen inte heller falsifierbar och uppfyller således inte ett av de vanligaste kriterierna på en vetenskaplig teori. Men den är användbar, och jag misstänker att den säger något väsentligt om vad drömmar kan vara för något.

Greta Thunbergs åttioårshälsning till Donald Trump

"My initial thought was to give you a one-way ticket to The Hague as a birthday gift, but that comment would probably go above your head. I will instead give you a can of alphabet soup; the sentences you poop out will be more coherent than anything you have ever said. Now you can finally take part in meaningful public discourse."

 

Kajsa Ekis Ekman: SD och misstanken om barnporr - en lång historia

Kajsa Ekis Ekman har i en debatt-artikel i Dala-Demokraten bland annat tagit upp sambandet mellan den SD-medlem som åkte fast för innehav av barnpornografi och  grundaren av den numera nedlagda ökända internetsidan "Pedofil.se". 

Det är ett upplysande inlägg som är väl värt att läsa. 

Hon säger  för övrigt på flera ställen att denna grundare också var "transaktivist". Det var kanske delvis sant, men det finns knappast ett direkt koppling mellan dessa två saker. 

Ekman skriver ofta mycket bra om övergrepp mot barn, men jag delar inte helt hennes åsikter om transfrågor.

https://www.dalademokraten.se/opinion/sd-och-misstanken-om-barnporr-en-lang-historia/

 

Den nya fobin

Rädslan för Ryssland har nått nivåer som verkar gå längre än under kalla krigets mest spända år. 

Nu är man tydligen rädd för att Ryssland ska invadera Sverige efter att först ha mördat statsministern.  

Alltså. Ryssland har under mer än fyra års krig inte ens lyckats besegra Ukraina. 

Vem kan vara så urbota dum att hen tror att Ryssland i detta läge skulle börja planera att invadera NATO-länder i Europa?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Bxbyxg/om-sakerheten-ar-sa-dalig-vad-ar-da-poangen-med-allt

 

Skogsrå, makt och sexualitet

/Från min f.d. huvudblogg 21 mars 2008/

Skogsrået är ett av de mest intressanta av folktrons väsen. Det är också det mest förtalade.

Under det senaste århundradet har begreppet ”skogsrå” hos många människor gett närmast pornografiska associationer. Och hur skulle det kunna vara annorlunda när till och med en känd folklorist som Jan-Öjvind Swahn i sin bok om folktro från 1964 döpte kapitlet om skogsrån till ”Skogsrået – folktrons pinuppa”? Och när en betydligt mer ansedd auktoritet, Carl Wilhelm von Sydow, ansåg att mäns erotiska hallucinationer i skogen var den enda orsaken till den sydsvenska skogsråföreställningen.

Den som går till ett folkminnesarkiv i hopp om att få frossa i erotiska skildringar blir dock snart besviken. I själva verket innehåller en ganska liten del av berättelserna, jag skulle uppskatta de till något mer än tio procent, sexuella/erotiska inslag.

Mer väsentligt är att själva grundstrukturen i skogsråföreställningen, och själva namnet skogsrå, inte är av sexuell karaktär. Rå betyder ”rådare” i betydelsen härskare. Skogsrået är ett väsen som härskar över skogen, liksom hennes systrar sjörået, havsrået och bergsrået härskar över sina element.

Skogsrået härskar också över skogens djur. Medan prästen i byn kunde läsa bibeltexter om att inte ens en fågel ramlar ner från himlen utan att Gud vill det visste sägnen att berätta att fåglarnas, och andra djurs, öden i själv verket låg i skogsråets händer. Ett faktum som jägarna behövde ta hänsyn till, om de skulle kunna få god jaktlycka…

Skogsråets kontakter med människorna är ibland nästan harmoniska, ibland problematiska. Skogsrået kan hjälpa jägaren att få god jaktlycka, kolaren att hålla milan brinnande, fäbodflickan att återfunna bortsprungna djur. Hon kan också mer allmänt bidra till arbetet vid milor och fäbodar. Allt enligt sägner och andra berättelser.

Men hon kunde också retas och djävlas. Hon kunde lura människor, både kvinnor och män, att gå vilse i skogen, hon kunde ibland stjäla boskap, och om hon blev illa behandlad kunde hon hämnas. En jägare som förolämpade henne skulle för överskådlig framtid förlora jaktlyckan; en kolare som gjort detsamma kunde se fram emot en olycka i milan.

Barn som gick vilse i skogen kunde dock berätta om att skogsrået tagit hand om dom och hållit dem torra och mätta; å andra sidan kunde även mera permanenta försvinnanden skyllas på skogsrået.

Människor som mötte skogsrået kunde ofta bli rädda; å andra sidan berättade en flicka i Värmland om hur skogsrået hade lett så vänligt mot henne att hon ångrade att hon inte började prata med henne.

Makten över naturen var kvinnlig. Skogen, bergen, sjöarna och haven låg under kvinnlig kontroll. Och så var det förstås också det där med män och sexualitet…

För trots att endast en liten del av berättelserna handlar om sexualitet är detta tema ändå en viktig del av skogsråets karaktär.

Män kunde alltså bli tillsammans med skogsrået. Detta var inte bara en ”sägen” jämförbar med dagens ”moderna folksägner” som få människor (eller i några av fallen inga alls - jfr skrönorna om ”silverpilen”!) tror på. Föreställningen var så pass trodd att en man 1691 blev avrättad för att ha varit oförsiktig nog att berätta att han haft samlag med ett skogsrå.

Om man går igenom berättelserna om sexuella kontakter mellan män och skogsrån slås man av något märkligt. Skogsrået hade i princip samma ställning gentemot männen, som männen hade gentemot kvinnorna i den vardagliga, icke-magiska, världen. Skogsrået hade inte bara en övernaturlig attraktionsförmåga – genom magi och en överlägsen kroppsstyrka hade hon ett nästan absolut övertag över mannen.

Den man som hade inlett ett förhållande med skogsrået och som sedan försöker skilja sig, kunde leva farligt. Rået kunde ruinera honom, genom sina magiska krafter; om han var jägare gjorde han bäst att byta yrke. Men hon kunde även göra honom galen, eller allvarligt sjuk. I värsta fall dog han, på ett mer eller mindre mystiskt sätt.

Om han däremot blev kvar hos henne kunde han leva i relativ välmåga och få framgång i det han företog sig. I den vardagliga tillvaron motsvarades denna situation som nämnts närmast av kvinnors relation gentemot män. Kvinnor som ville skilja sig från män stod inför en utmaning som motsvarade, eller vida översteg, de vedermödor som män som ville bli kvitt skogsrået stod inför.

Man kan lugnt räkna med att den stora majoriteten på landsbygden trodde på skogsrån in på 1800-talet, och en ganska stor minoritet ända in i tidigt 1900-tal (utom i Norrland, där de trodde på vitror istället!). Som framgår av en del domstolsprotokoll gällde det åtminstone en bit in på 1700-talet också många lärda i städerna.

Så här var det alltså i sägnernas och folktrons verklighet.. I byarna styrde männen. De gjorde det med all den auktoritet som traditioner, kyrka och lagstiftning kunde ge. Men patriarkatet gjorde halt vid gränsen till den vilda naturen. I skogarna, bergen, sjön och havet härskade kvinnliga entiteter. Där rådde matriarkat. Där hade männen ingen nytta av sin fysiska styrka, av kyrkans bud, eller av lagen. I mötet med rået var denna skapelsens krona ofta liten och rädd.

Denna föreställning måste vara hotande. Så hotande att folklorister som borde veta bättre reducerar skogsrået till en ”pinuppa”. Det är lite otillständigt. Det är ju att sätta likhetstecken mellan skogens härskarinna och en kvinna som tvingas förnedra sig för att behaga män. Men dessuton innebär det ju att jämföra skogen med Chat Noir eller Tabu och den skräckslaget förundrade man - som i skogens mörka dunkel plötsligt upptäcker att han står öga mot öga med Talle-Maja eller rånda -med Ibrahim Baylan eller Björn Rosengren…

Erik Rodenborg

 

Upplevelse i megalitgrav

/Från min f.d. huvudblogg 8 mars 2008/

Megalitgravar byggdes under yngre stenåldern i stora delar av Västeuropa. De var kollektiva gravar, som byggdes av stora stenar som övertäcktes med jord. Det finns flera typer av dessa, men en av de vanligaste är så kallade gånggrifter, med en trång tunnel som leder in till en kammare, där kropparna begravdes. Det är en av de mest vanligaste återfunna byggnaderna från västeuropeisk stenålder.

Enligt en vanlig teori, som bland annat företräddes av den framlidne arkeologen Marija Gimbutas, representerade megalitgraven jordgudinnan. Att begravas i en megalitgrav var på sätt och vis att återvända till jordgudinnans livmoder.

Det var 1991, jag skulle besöka en familj i Danmark. De hade bil, och när jag nämnde att jag forskade om megalitgravar, blev de entusiastiska och erbjöd sig att åka runt med mig så att jag kunde undersöka sådana gravar.

Första gången åkte vi runt och tittade på, och kröp in i, tre gånggrifter från ca 3000 f.kr. Det var ganska spännande.

Men några dagar senare åkte jag och mannen i familjen ensamma för att ånyo kolla in en gånggrift. På nytt kröp jag in genom den trånga tunneln och ställde mig i mörkret i den inre kammaren. Då fick jag plötsligt ett infall: jag pressade pannan mot stenarna i kammarens mur.

Den upplevelse jag fick då varade kanske en sekund, men det var en av de intensivaste i mitt vuxna liv. Det var, hur ska jag uttrycka mig, en omtumlande, på något sätt vibrerande upplevelse av Gudinnans allt omslutande kärlek. Den kan knappast beskrivas. Den måste upplevas.

Och ja, jag hade redan då tagit del av Gimbutas teorier. Och ja, läsningen av Gimbutas hade kanske förberett mig och skapat denna intensiva känsla. Men det är i så fall den starkaste upplevelse jag någonsin fått av att studera en teori…

När jag kommit ut ur graven och satt mig i bilen frågade jag min medresenär vad han tyckte om graven. ”Tja, det var väl mest som en vanlig jordkällare”. Jag satt tyst men tänkte för mig själv ”du skulle bara ana, du skulle bara ana”.