Ett av de sätt som man kan skilja hård (även extremt hård) men inte antisemitisk Israelkritik från en Israelkritik som går över grensen till antisemitism är synen på styrkeförhållandena mellan Israel och USA.
Om man anser, eller inser, att Israel i Mellanöstern går USA-imperialismens (eller andra imperialiststaters , se Israels, Storbritanniens och Frankrikes angrepp mot Egypten 1956) ärenden, att USA geopolitiskt använder sig av Israel för att slå ner (exempelvis) antiimperialistiska krafter eller vänsterströmningar i regionen, har man inte en antisemitisk analys.
Varningsklockan börjar ringa om ens syn på styrkeförhållandena börjar glida över till motsatsen. Om man alltså tror att det är tvärtom - att det är Israel som dominerar USA, att USA styrs av Israel - behöver man inte nödvändigtvis vara en MEDVETEN antisemit, men man är i alla fall påverkad av antisemitiska föreställningar , vare sig man inser det eller ej.
Givet elementära ekonomiska, militära och geopolitiska fakta är det helt uppenbart att Israel inte kan styra USA. Om man tror det börjar man ersätta den materiella verkligheten med metafysiska föreställningar – som mycket ofta (om inte nödvändigtvis alltid) även är SUBJEKTIVT antisemitiska.
Det börjar handla om att bakom kulisserna är det den ”judiska eliten” som styr USA, eller att ”judarnas” världsomfattande makt är så stor att ingen USA-regim skulle våga gå emot dem.
Utan det starka militära, ekonomiska och politiska stödet från USA är det tveksamt om Israel skulle haft en chans att överleva under de senaste 80 åren. Israel har fungerat som USAs redskap i regionen.
Den dag Israel inte längre kan fungera som en sådan kommer USAs linje att förändras.
Att tro att Israel kan styra USA är jämförbart med att tro att svansen kan vifta med hunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar