Den 23 december 1967 startade spionthrillern Kullamannen på SVT (som då endast hade en kanal). Den var riktat till kanske äldre barn och yngre tonåringar, men troligen hade även många vuxna behållning av den.
Jag minns den mycket väl, jag var 12 och skulle mycket snart fylla 13.
Jag tror att få som såg den som barn kunde glömma den. Den gjorde intryck.
Den har en del likheter med Kråkguldet, framför allt i själva grundstämningen. Och några av de barn som spelade i Kullamannen skulle senare dyka upp i Kråkguldet.
Medan Kråkguldet handlar om barn som utan att veta om det stöter på en stöldliga, handlar Kullamannen om barn som plötsligt blir en del av något mycket mer storpolitiskt.
Detta kopplas sedan ihop med lokala sägner som verkligen funnits i orten Kullaberg.
Den var spännande, på ett lagom rofyllt sätt. Handlingen hade i sig konstigt nog vissa likheter med en spionthriller för vuxna som sändes lite mer än 1 år tidigare, under namnet Operation Argus. I alla fall fanns det anmärkningsvärda likheter mot slutet...
Dessa likheter var förmodligen ingen tillfällighet.
Kullamannens handling var inte av någon klassisk kalla krigstyp. (Vilket för övrigt inte heller Operation Argus var, men där berodde det på att den utspelades under andra världskriget). I Kullamannen spelar nationaliteten inte någon roll, och den redovisas inte heller.
Den handlar om en konflikt mellan två grupper av spioner, där den mer sympatiska hade som mål att en viss viktig och hemlig information skulle spridas över hela världen, medan den andra arbetade för att endast ett land skulle få vara ensamma med den.
För mig verkade det tilltalande. Långt senare kom jag mer medvetet fram till att om spioneri jämnar ut styrkebalansen mellan stater är det något positivt. Det verkar också vara den principiella utgångspunkten i Kullmannen.
Den kan ses genom länken nedan.
